Tidig men tråkig kväll

Vi hade en rätt mysig dag jag och tjejerna. Hängde med Selmas dagiskompis hem och lekte ett par timmar. Pulsade hem med vagn och pulka i snöslasket och klädde sedan (den nästintill perfekta) julgranen. Vi badade Agnes som verkligen ÄLSKAR att plaska! Sen kollade vi lite film och jag vågade tänka att kvällen nog skulle bli rätt bra. Då var det dags att lägga Agnes. Gallskrik. Men helt ok att hantera, hon håller oftast inte på så länge. När hon tystnar kommer Selma in i sovrummet och vägrar vara tyst. Agnes vaknar och gallskriker igen. Jag väser diverse hot till den trotsiga treåringen som besvarar detta på hennes favoritsätt. Skrik. Jippi! Bebisen vaknar igen och fortsätter skrikfesten. Jag ballar ur lite smått. Bär in vansinnig Selma till hennes rum. Tur för henne att hon fattar vinken och stannar där. Hon fortsätter dock skrika så det hörs i heeeela huset, och säkert utanför med. Tillbaka till bebisen. Efter ett tag hör jag hur Selma kommer springande. Som tur är har hon sansat sig och hoppar upp i sängen för att vänta på att Agnes somnar vilket hon strax gör. Men då har även den stora tösen knoppat in. Jobbigt att skrika tydligen. Jag bar in Selma till sitt rum och slängde mig sen i soffan. Suck! Gillar inte när dagen slutar så här, måste gå km och pussa lite extra på tjejerna sen.




Trodde man blev snäll av pepparkakor?