Med facit i hand...

...så blev den här dagen precis som jag ville. Mysig. Familjehäng. Myskväll med mannen i mitt liv. Film som fick pulsen att stegra. Egentligen klarar jag i te av sådan spänning... Hujedamig. Enda avbrottet i vår härliga dag var handlingen på ica maxi. Stefan tycker alltid att vi ska åka och handla tillsammans, för att det är trevligt. Han glömmer då av att barnen blir som förbytta när de är lite småtrötta och jag är med. Vi var familjen som alla antingen störde ihjäl sig på eller tyckte otroligt synd om. Barnen lipade, gnällde, bråkade och klängde. Båda skulle vara med mamma. Ingen skulle sitta i den förbannade bilvagnen, eller jo, om en mot förmodan satt där i så skulle den andra det med. Kaosfamiljen. När Stefan åker och handlar beter sig barnen som fromma små lamm. Idag var de helgalna. Väl hemma lekte vi slut på den sista energin innan vi la barnen och jag lagade västerbottenpaj och dukade upp plock i form av ost, kex, sallad och salami. Yummy!!! Så dagen blev bra, precis enligt planen!

Idag ska bli en bra dag

Idag tränar jag mitt "glada spår" i hjärnan. Endast positiva tankar är tillåtna och problem som kanske uppkommer ska hanteras på följande sätt: kan jag göra något åt det? Om ja: gör det då! Om nej: släpp det. Gillar det tänket och vill bli bättre på att leva i nuet och njuta utan att oroa mig över vad som kommer hända i framtiden. Idag är jag iaf ledig och jag och tjejerna inleder dagen med en riktigt mysig frukost som består av nybakade frallor och ägg. Yummy!
Selma har snöat in på morgonrock och tofflor. Agnes är inte sen att härma med mockasiner och fleecetröja. Älskade töser!

En dag på ridskolan

Selma hade sin första ridskoleupplevelse idag. Hon var såld. JAG var helsåld. Sååå mysigt att få vistas i stallet igen. Doften och ljuden gör att jag känner mig som barn på nytt. Sadlar och träns som ska tas på och små lurviga ponnisar som ska borstas. Underbart. Selma blev tilldelad en pigg alldeles lagom stor ponny som hette Kompis. Passande namn på en lite busig och charmig sötnos. "Lektionen" var anpassad för att passa alla (både barnen och föräldrarna). Det var som en riktig liten lektion och barnen fick chansen att trava och gå slalom. Selma var superduktig och lärde sig snabbt att styra hästen med tyglarna. "Detta vill jag göra hundra tusen gånger mamma". Skulle ju vara så himla mysigt med ett gemensamt intresse!




Selma och träpållen






Selma och Kompis redo på medellinjen.


Korvlunch efter lektionen. Mmmm.

Gulligaste missförståndet

När Agnes ser en snigel säger hon alltid "akta dig". Nu fattar jag att hon tror att det heter så. Lilla pluttan. Det är så fantastiskt att höra alla hennes nya ord och hon kan några riktigt viktiga och andra mindre viktiga: tårta, ägg, docka, häst, stol, stoooor, en gång till, annan, hoppa, mamma, pappa, bok, rumpa, öra.

Dessa stora frågor

"Vem hade den FÖRSTA bebisen som mamma". Vad säger man? Ehhhh...jag vet inte. Den första bebisen hade också en mamma.
"Men innan den mamman blev en mamma var hon en bebis, och vem var hennes mamma då? Det kanske var en snäll dinosaurie som tog hand om henne? Sen dog nog den när bebisen blev stor"

Lördag

Igår hade vi en härlig heldag (typ) med den numera rätt stora familjen på landet. Först hängde vi här och åt lunch och Stefan fick viss bebislängtan av allt bebismys. Jag är inte heller immun mot det där. Småttingarna är ett halvår och visst är det något speciellt med nya små människor. Agnes blev upprörd när båda tvillingarna röjde omkring i sina gåstolar. Hon ville helst styra vart de skulle gå och det var ju rent omöjligt. På eftermiddagen åkte vi vidare till landet där vi fortsatte kvalitetshänget med lite uppgraderat käk, nämligen libanesiskt. Såååå goooott och alldeles för länge sedan. Nu hade Agnes vant sig mer vid de små och ville väldigt gärna pussa, krama och ha dem i knäet. Så jäkla gulligt men var tusan var kameran liksom? Irriterande att missa ett sådant kodakmoment! Vid 20.30 åkte vi hem och ungarna slocknade i bilen, Agnes somnade iofs redan innan hon fick på sig jackan.... Hon hade inte sovit på dagen. Idag har de varit seeega och jag har fixat håret. Imorgon är det jobb, skumt att jobba på en söndag men det blir nog bra!

Fix i Selmas rum

Ända sen Agnes fick sina wallies har Selma varit avis. I julklapp fick hon därför egna och det blev riktigt bra. Ett billigt och bra sätt att förändra ett rum. Det är dessutom inte permanent vilket är positivt för veliga personer.

Nattning i egen säng

Kvällens nattning av den minsta trollungen var nästan som tagen ur en film. Ingen dråplig komedi som livet ofta kan kännas som utan en sån där harmonisk, lycklig film där mamman sitter bredvid sin lilla dotter och läser en bok innan det är dags att släcka lampan. Den lilla guldlockiga flickan ligger tyst och stilla på sin plats med ögonen som fastnaglade i boken. När lampan släcks nöjer sig den lilla flickan med att stoppa in handen strax innanför mammans tröjärm (istället för att stoppa in både händer och fötter innanför både tröja och underkläder). Mamman sjunger en ljuvlig (eeeehhh...) vaggvisa och den lilla flickan kramar sin docka hårdare och somnar strax utan ett pip. Exakt så var det ikväll. I egen säng. I eget rum. Det kommer inte hålla hela natten men den här kvällen var ändå ett stort framsteg och det tänker jag njuta av!

Plåster delux

Jag har de senaste nätterna haft ett riktigt ettrigt litet plåster på mig. Det klistrar sig fast och liksom förföljer mig när jag försöker fly någon ynka millimeter. Vänder jag ryggen åt det känner det med sina små tentakler efter mig och håller sig sedan fast i kläderna (eller hår/öron/annat greppvänligt) som vore det en fråga om liv och död. Ibland rullar plåstret bort en liten bit, antagligen högst omedvetet men fångar då blixtsnabbt upp kontakten via de nedre tentaklerna, dem med väldigt hårda och vassa små tår/naglar på. Just ikväll är jag tacksam för att jag såg till att klippa just dom små naglarna. Nu är det ju himla tur att mitt lilla plåster är så nedrans mysigt och trevligt dagtid att jag liksom kan hantera de här kassa nätterna då jag vaknar med exv en häl eller kissig blöja i ögat...




Älskade lilla plåster!

Skum natt

Igår stendäckade Agnes 17.30. Fanns inget att göra, hon kunde inte hållas vaken. Hon hade inte sovit på dagen så då blir det som det blir. Hon sov gott till midnatt ungefär. Då var Selma ledsen och jag hämtade henne. Då vaknade Agnes till och sen låg hon och tjatade i typ 2 timmar innan hon slutligen somnade om. Sen sov vi till typ 7.30, tack o lov för det! Sen var det dags för bad på badhuset. Kul!




Tokiga tösabitar...

Mer och mer ord

Agnes pratar nästan hela tiden. Problemet är bara att det bara är hon som förstår, och Selma till viss del. Fast nu börjar all den där gojjan mer och mer formas om till ord och i vissa fall tvåordsmeningar typ: "titta där" "den borta" och dagens favorit när vi lekte en tydligen väldigt rolig lek "en gång till". Inte supertydliga ord men man fattar poängen liksom. Idag hade vi lekbesök och Agnes lekte med sin jämngamla kompis på sitt rum. Sen kom hon ut småbabblandes och gestikulerandes. Hon pekade på sin haka, sin tröja och sa blä blääää samtidigt som hon pekade mot sitt rum. Vi kom snart fram till att kompisen dreglade pga nya tänder vilket Agnes tyckte var lite frustrerande. Detta höll hon sedan på att prata om väldans länge. Så kul att kunna förstå vad hon vill säga fast orden inte riktigt finns. Kommunikationen är det inget fel på!

Hej 2014!

Vi ska nog bli goda vänner du och jag! Tillsammans ska vi skapa minnen byggda av kärlek, gemenskap, ödmjukhet och glädje. Alla dessa delar ska limmas ihop med rosa fluff och starka band. Det ska bli ett positivt år där vi tar tillvara på alla fantastiska ingredienser som finns i närheten. Men det ska också bli ett förlåtande år utan dåligt samvete för vad som i vissa stunder inte orkas med...

Den enda nyttigheten som jag ska ta tag i denna årets första dag är ett pass på den nyinköpta pilatesbollen och med de nya hantlarna. Det ingår i den mentala/fysiska träningen jag sysslat med de senaste tre veckorna. Bäst att hålla överenskommelsen med mig själv just idag när det är som allra lättast att låta bli.