Suger ut det sista...

Jag unnar mig soffhäng med världens goaste lilla bebis sovandes på magen. Min stora lilla Agnes. Snart är hon ett helt år. Ett år. Kan inte fatta att tiden kan gå så snabbt och att så mycket har hunnit hända. Nu måste jag passa på att mysa in i det sista eftersom jag lämnar över rodret till Stefan på tisdag. Helt galet!

Bissi day!

Oh jeeez... Idag har det gått i ett. Speciellt med tanke på att en bissi dag numera kännetecknas av att jag gör typ en sak utanför hemmets väggar (förutom dagishämtning/lämning). I morse lämnade jag lillan hemma med svärmor när jag åkte på ett sånt där hemligt viktighetsmöte som alla riktiga storbloggare måste närvara vid ibland ;-). Sen var jag hemma och pustade en stund innan det vet dags att hämta stora tösen på dagis. Väl hemma pausade vi lite innan mannen kom hem. Då rejsade jag till "pappa blå" för att skaffa nytt pass. Smidigt värre nu när man kan boka tid! Lovely! Hem igen. Snabbvila (ok, det blev typ en timme). Några timmar senare var det dags för veckans svettigaste höjdpunkt. Powerbox 75 min (fast det blev nog typ 90). Nu sitter jag här i soffan och är helt apatisk. Hoppas på en bra natt...







Tröttisar...

Ehhh...ok...

Mamma! Det här är ingen orm, det är en kenyan. De tycker inte om att leka för de har inga ögon. Den har ögon på rumpisen istället...




Kenyanen...

Så mycket bättre!

Ahhhh... Känner mig som mig själv igen! Gårdagens mycket tidiga kväll gav resultat. Agnes skötte sig oxå hyfsat och sov själv i gästrummet till typ 2 då jag tog upp henne till mig. Sen sov hon vidare till 5.30. Ingen mat på natten. Bra jobbat Agnes!



Ikväll ska min privata hårstylist få slinga bort min decimeterlånga utväxt!

Överhettning i hjärnkontoret

Av någon anledning (möjligen artificiella hormoner) känner jag mig helt alien idag. Jag känner inte igen mig själv alls. Det här har iofs pågått ett par dagar men nu börjar jag ledsna på riktigt. Inget är kul och jag har svårt att se fram emot saker... Läste på lite biverkningar av hormonspiral och kunde kryssa av ett par stycken. En vanlig var "nervositet". Och ja, jag känner mig nervös och orolig. Visst finns det saker i livet att vara nervös över som tex att jobbet bara är två veckor bort... Sen finns det andra ovissheter som retar ett kontrollfreak som mig. Suck. Nu ligger jag i sängen sedan en timme tillbaka och jag lämnar den inte frivilligt. Hoppas på en bättre dag imorgon.




Har dragit något gammalt över mig. Over and out!

Dags för ny rutin?

Agnes har varit en riktig liten demon de senaste nätterna och nattningarna. Hon har varit alldeles för pigg runt 19 då det är dags för sängen och sen har hon härjat extra mycket på nätterna. Eller egentligen inte härjat i vaket tillstånd utan mer i sömnen. Hon sliter i mina kläder och ligger inte still 5 sekunder. Hittills har nätterna funkat bra och Agnes har sovit i sin säng typ halva natten men nu vägrar hon sova där. Så nu testar jag lite nya rutiner för att se om vi kommer till rätta med detta. Tanken är att hon ska sova bara ett pass om dagen typ mellan 10.45 och 13.15. Det lär bli stressigt till dagishämtning men vi får se hur det blir. Sen ska Agnes säng ut ifrån vårt sovrum och in i gästrummet. Hoppas detta ska leda till bättre sömn!

Mina små stjärnor

Selma pratar mycket om bebisar, bebisars uppkomst och annat. En kväll när hon skulle sova funderade hon riktigt djupt och sa med en liten liten ledsen röst som var väldigt nära gråten.
-mammaaa... När du var bebis... Vem tog hand om mig då? Och så snyftade hon halvt förstörd en liten stund.
Mitt hjärta höll på och brista för hon var så ledsen och kunde inte alls förstå vad jag menade. Hon frågar fortfarande mkt om det så idag hittade jag på en fin liten historia om att man innan man kommer in i mammans mage är en liten stjärna på himlen. Den lilla stjärnan blir sen en liten bebis som växer inne i mamman... Jag känner inte riktigt att hon är redo för den riktiga versionen och det är ffa "före-existensen" som oroar henne... Den har även jag svårt att förstå....

Medlaren

Denna konversation hördes igår ifrån barnsoffan.
Nils- jag tycker BARA om killsaker!
Ellen- jag tycker BARA om tjejsaker!
Selma- jag tycker om BÅDE killsaker OCH tjejsaker!

Hihihi



Tjej eller killgrejer?

Positiv feedback!

Selma är duktig på att ge positiv feedback. Detta är nåt de jobbar med på dagis och det känns som det funkar. Hoppas det är en egenskap hon behåller och fortsätter vara bra på. Idag har hon iaf boostat mig på alla möjliga punkter. Va vackert du målar mamma! Va fiiint du sjunger mamma! Va fin du är idag mamma! Min snälla lilla tös...




Egoboostad mamma!

Sol och kallt som attan

Tog en promenad till K idag. Kallt som tusan men strålande solsken. Helt underbart skönt. Synd bara att det inte var snäppet varmare. Hos K hängde vi med hela mamma-bebisligan och det var lika trevligt som alltid!

Agnes 11 månader (och fyra dagar)

Längd: möjligen längre än 75 cm
Vikt: möjligen fortfarande 10,3 kg
Så sover jag: Efter veckans magsjuka, feber och förkylning kan mamma tydligen inte erinra sig att jag någonsin sovit bra. Eller någonsin sovit alls. Iaf inte utan att vakna en gång i timmen och gasta av magknip, hosta, spya eller täppt näsa. Men ärligt talat så brukar jag sköta mig hyfsat som vanligt. Vill inte ligga själv i sängen helst utan det är fortfarande NÄRA som gäller. Helst PÅ mamma så att hon inte kan sticka iväg nånstans!
Så äter jag: Som vanligt. Förutom förra veckan då dieten bestod av enstaka rån, lite majsvälling och några teskedar mat. Och GLASS. Kanske skulle man ta och bli sjuk lite oftare?
Detta gillar jag: Att klabba med maten själv. Jag brukar spana ner i tallriken och försiktigt blåsa lite, sen skrattar jag åt min egen rolighet och börjar mala sönder innehållet i min knubbiga små nävar. Skitkul. Ni bprde testa. Verkligen! Gillar oxå musik, diggar till det mesta. Reklammusik, mammas ylande eller varför inte telefonens ringsignal? Just det! Jag äääälskar mammas iPhone...
Detta gillar jag INTE: Pre-magsjuka tyckte jag blöjbyten var lite småtråkiga. Nu avskyr jag det. Måste alltid visa mitt missnöje och blir visst helt vansinnig...ojdå.
Mina skills: Går utmed saker, ibland glömmer jag av att hålla mig i och går lite ändå. jag har även tagit några små steg alldeles själv. Rätt kul faktiskt. Jag vinkar hejdå och kan titta på lite saker på uppmaning, om jag känner för det förståss!
Favoritcitat: Kan inte komma på nåt just nu...sorry!
Sån är jag just nu: Ganska mammig men ändå en glad liten rackare som älskar att upptäcka världen!





Inte helt ny bild...men ack så fin!

Nytt uttryck

Nu är teckningarna propp-slut mamma. Helt proppslut. Ajdå!

Älskar vår Tako men...

Den börjar (redan) bli sliten. Vi köpte den ju begagnad så jag har inte räknat med att den ska hålla i evigheter. När Agnes börjar sitta mer framåt är jag sååå sugen på en sådan här:



Tycker den är jättefin och har bra egenskaper. Måste gå och klämma på den nångång. Det är en crescent compact 360 ifall nån vill sponsra mig och skicka hem en. Hahaha troligt. Fin är den iaf!

Dumma oro

Nu när det känns som det värsta är över för Agnes (vågar knappt hoppas) så kommer genast oron för att resten av familjen ska bli sjuka. Genast blir det svårt att slappna av och så fort barnen sover börjar jag lyssna efter misstänkta ljud. Jag kan inte stänga av. Önskar att jag kunde. Jag vet att det är en löjlig oro och att magsjuka inte är det värsta som kan hända, men det är fan ingen semester heller så jag vill helst att familjen slipper. Nu ska jag försöka koppla bort och sova. Lycka till!

Helt slut

När Stefan kom hem och avlastade mig gick luften helt ur mig. Jag gick ut en timme och när jag kom hem hade jag världens huvudvärk. Trodde huvet skulle sprängas på riktigt. Antagligen så blev det så för att jag visste att jag var tvungen att hålla ihop hela dagen, sen slappnade jag av. Att ta hand om en bebis som leker att hon är min faktiska kroppsdel samtidigt som man försöker göra dagen lite mer aktiv än bara sitta framför TVn för den snart fyraåriga tösen är ett hästjobb. Att göra det två dagar i sträck är ju dubbelt upp. jag har bryggt kaffe x antal ggr idag men bara lyckats få i mig en kopp. Vet knappt om jag gått på toa en enda gång. Nu blir det soffan resten av kvällen.

Vilken dag

Den här dagen alltså. Den släpar sig fram, haltande och hur långsamt som helst. Agnes har spenderat 99% av tiden klistrad vid mig, mest sovande men även vaken. I morse var hon jätte seg. Låg bara och gnällde, utan att vilja öppna ögonen. Då blev jag lite nojjig och ringde BVC. De var inte där så jag fick ringa barnmottagningen istället. Saken var bara den att när de ringde tillbaka 2,5 timme senare krälade Agnes omkring nästan som vanligt på golvet. Detta var efter Ipren, mycket mer effekt än Alvedon! Så skönt att hon var som vanligt, för en stund iaf! Nu sover hon igen och jag är såååå trött.

Telepatisk magsjuka?

Fick ett sms igår om att Agnes lilla kompis Tuva var magsjuk. Lilla stackarn. Det tig väl ca 4 timmar innan även Agnes kräktes. Fan. De träffades i fredags och delade då napp med lilla bebiskompis Linn. Linn som varit lite kass i kistan det sista. Vi skyller ju allt på tänder och så även detta. Det är ju typ 2,5 dygn sedan de träffades så det låter konstigt men annars kan jag bara förklara det med telepatisk kräksjukesmitta. Inte så troligt det heller. Nu får vi se hur det går för resten av familjen.

Fucking hormones

Ja så känner jag just nu. Jag har liksom en krypande känsla i hela kroppen. Vill bara gå och dra nåt gammalt över mig så att ingen (inklusive jag själv) behöver umgås med mig. Jag känner att urflippet är millimeternära hela tiden oh egentligen helt utan anledning. Fy va jobbigt det är att känna sig så här. Som ett psykfall. Bäst att ta ett glas vin!




Känner mig lika freaky dom jag ser ut...

Agnes och fåtöljen

Så här kan lillan hålla på hur länge som helst. Upp och ner. Ner och upp.



Lite besvärligt bara när fötterna fastnar under kroppen...

Vår i benen!

Selma fick nog solsting idag. Vi tog bussen till Ellen med familj och när vi åkte hem gick vi ner till brodalsskolan och tog bussen därifrån. Hon gick själv hela tiden. Hon som är så bekväm (lat) att hon vill åka ståbräda till dagis. Kanske berodde det på att hon slapp tjockebyxorna? Kul var det iaf, och hon var på strålande humör hela tiden dessutom!