Balans i livet

Ibland blir det lite obalans. För många måsten och tvång och alldeles för lite trams, flams och roligheter. Just nu har jag obalans. Lite för mycket här och där och lite för lite på andra håll. Jag intalar mig att det är tillfälligt och att lite mer flyt är påväg åt mitt håll. Det är ju såhär ibland, bara att gilla läget och köra på. Allt löser sig till det bästa. Alltid.



Bästa tjejerna!

Omtänksam Agnes

Agnes är inte lika ego längre. Hon har ju tidigare mest skrattat efter sina små tjuvnyp men nu har hon börjat dela ut kramar efter slagen istället. För några dagar sedan gjorde hon det absolut gulligaste... Jag gick upp i vanlig ordning och började sminka mig och fixa håret. Jag hör hur Agnes klättrar ur (våran) säng och trippar in i badrummet. Där ställer hon sig jämte mig och klappar/smeker mig på benet. Jag hade en lång tröja på mig. Så säger hon "uuuuh mamma, tallt mamma" å så ryser hon lite sådär som hon gör när hon visar att nåt är kallt. Sen går hon in i sovrummet igen men kommer strax tillbaka, pustandes och suckandes. "Hääääär mamma" säger hon när hon räcker fram min morgonrock som är anledningen till allt stånkandet och stönandet. Den är rejält tung och klumpig. Imponerande att hon lyckats dra med sig den. Min omtänksamma tjej.

VÅR!

Det är verkligen vår nu. Vindarna är inte längre isande kalla och solen inte bara syns utan den värmer till och med. Helt j***a fantastiskt. Den här vintern har verkligen inte bjudit på något upplyftande vinterkrispigt väder som bjudit in till utevistelse. Jag gillar vintern och jag gillar snö. Skulle den komma nu skulle jag dock inte välkomna den. Det är för sent, vintern missade liksom tåget och det är inte ok att komma försent. Då får man helt enkelt glatt utebli och göra ett nytt försök nästa säsong. Nu kör vi på VÅR och härliga glada vårkänslor! Och använd inte solglasögon utan låt solen stråla rätt in i de blå, bruna eller gröna...

"Du är så fin min lilla älskling"

Detta brukar vara en av mina standardfraser till barnen tror jag. Men idag var det inte jag som sa det utan Selma. Hon sa det tyst, nästan som en viskning när hon och Agnes satt och mös tillsammans i soffan. Jag började nästan lipa. Jag höll på och fixa i köket medan tjejerna lekte med dockskåpet vid sin TV. Plötsligt blev det så tyst, och det vet ju alla föräldrar vad det betyder. Antingen betyder det att man antagligen behöver ägna en bra stund åt att städa upp efter något bus eller så har man en tung blöja att byta. Men inte den här gången. Nu hittade jag dem ihopkurade i soffan med armar och ben ihopflätade och Selma viskade världens finaste ord till sin lillasyster. Denna syskonkärlek! Jag tuppar nästan av...












Tidigare fick morfar lite stylingtips av minifashionistan.





Vår is in da house!!!

Ledig dag?

Idag har jag och tjejerna varit lediga. Eller lediga och lediga... Vi har varit igång hela dagen. Kl 9 var vi på vårdcentralen, kl 11 åkte vi till mitt jobb och åt lunch, kl 13 åkte vi till Karin och hennes tjejer och hade en mysig playdate. Tjejerna lekte bra för det mesta men framåt 17 var det dags att dra sig hemåt när Selma och Alva kom ihop sig angående vilken bokstav som var finast. Vissa tecken bör man inte ignorera. Båda lyckades hålla sig vakna hela vägen hem och kl 18.30 snarkade Selma gott på sitt rum, Agnes gjorde detsamma strax därefter. Nu ligger jag i sängen och klipper med ögonen i ett försök att kolla på TV utan att somna...

Det var den dagen det. Intensiv men härlig!




Agnes och Wilma, 24 timmars skillnad i ålder.


Tjejerna roar sig på mitt jobb.

Att vara en kompis

Selma är så himla fin. Hon är så mån om andra och att alla ska få vara med. Så fantastiskt fina egenskaper som jag är så stolt och glad över att hon besitter. Sen hon började dagis har vi alltid fått höra detta på utvecklingssamtal och jag blir alltid alldeles varm i kroppen. Selma brättade själv om en incident på dagis, en av flera faktiskt. "Idag på dagis fick inte NN vara med när de andra lekte. Han blev lite ledsen då. Då gick jag till honom och sa att jag ville leka med honom. Då blev han glad igen!" Selma säger också ofta ifrån om någon säger att någon inte får vara med, då drar hon till med frasen "alla får faktiskt vara med" vilket har blivit lite av ett mantra för henne. Det och "man får göra som man vill" vilket inte riktigt går att tillämpa i verkligheten på samma sätt tyvärr... Det här tycker jag är något av det finaste som finns. Att kunna stå upp för andra och kunna gå sin egen väg. Att ha så starka värderingar trots att man faktiskt är så liten. Det tål att sägas igen, tusan va stolt jag är över min stora lilla tjej!






Bild ifrån söndagens ridlektion.






Snällaste storasystern låter lillasyster krypa innanför kläderna...

Våren är här!

Idag har jag och Selma varit hemma ifrån jobb och dagis för att kurera oss ifrån förkylning och hosta. Agnes var piggast av oss allihop och fick gå till sitt älskade dagis och alla kompisarna där. Hon blev sååå glad när vi kom dit att hon knappt hann säga hejdå till oss. Selma fick ett bryt över att hon inte fick nån puss utan bara en kram innan lillasyster sprang in till favvon Ebba.

Sen gick vi hem och slog oss ner i soffan och plöjde igenom fyra eller fem filmer. Det kändes att Selma verkligen behövde detta, vanligtvis kan hon inte hålla sig stilla under EN film. Riktigt mysigt var det och jag vet ju att Agnes hade det fantastiskt bra på dagis.

För att förhindra att vi skulle växa fast i soffan gick vi ut och jobbade lite i trädgården. Solen sken och värmde till och med. Vi planterade om pelargonier och klabbade med vatten och jord. Underbart väder!

Till kvällen åkte jag och vuxenvännerna till stan och njöt av glass i stora lass och härlig kvalitetstid. Underbart!












Rabarberna är påväg upp!