Orlando

Då har vi snart bott klart i Orlando också, tiden bara swishar förbi, det gör även pengarna! Vi var på magic kingdom igår. Vilket ställe! O herregud vilket speciellt folk amerikanarna är. Disney är verkligen en symbol för patriotism och enorm barnslighet. Visst är det lite kul med folk som klär ut sig och går in för sitt besök men vissa människor... OMG. Det var utklädningar delux till höger och vänster och VUXNA människor kunde köa helt frivilligt i typ 45 min för att ta idolkort med Aladdin. Som om de inte fattar att de faktiskt inte finns på riktigt. Jag kan förstå att barn vill krama idolerna men fullvuxna? Nja.... Hursomhelst var parken, eller parkerna väldigt fina och påkostade. Till och med när man väntade var miljön så påkostad så barnen ibland trodde att det var själva attraktionen. I drygt 10 timmar spatserade vi omkring totalt. Barnen grinade några gånger var men det är ju helt förståeligt. Idag har vi mest chillat vid poolen och shoppat lite på den intilliggande outletten. Nu låter jag bilderna tala.

Incheckade!

På magic kingdom

Slushie vid poolen

Gänget chillar

Florida so far

Vi vet knappt vilken dag det är, ännu mindre vilket datum. Tiden är förvirrande och det har tagit några dagar att komma ner i rätt semestertempo. Vi har nu varit norr om Miami i 4 nätter. Där har vi badat och shoppat litegrann. Vädret har varit lite sådär. Ganska blåsigt, fuktigt och varmt. En kväll kom ett rejält regnoväder. Nu sitter vi i bilen påväg mot Orlando. Vi har sett våra första vilda alligatorer och flamingos vilket barnen blev rejält uppeldade över. Resandet går över förväntan likaså resan över Atlanten. Vi var lite nervösa över bytet i London men det fixade sig fint. Väl framme i staterna blev vi snabbt lotsade förbi de låååångapasskontrollköerna eftersom vi hade små barn med oss. Skönt! Amerikanerna har fattat galoppen och hade numera självservicediskar istället för att fråga alla personligen om de är terrorister eller ej. Nu laddar vi för Disney world imorgon. 

Kärlekstörstande snartfyraåring, check!

Agnes har återgått till något slags fosterstadie känns det som. Så fort jag kommer innanför dörren är hon där, snabb som en vessla och med hörsel som en hund. Man kan nästan tro att hon är synsk, eller har opererat in en gps i mig. Hon flyger fram och ger mig en hård kram. Den kramen tar sedan aldrig slut helt. Den fortsätter in i huset, den fortsätter ut i köket, in på toa eller vart jag än går. Först blir jag lite frustrerad, jag menar det är ju ganska jobbigt att gå på toa med en fyraåring som håller sig fast i kläderna. Sen inser jag att det är likabra att gilla läget. Så då sätter vi oss lite i soffan och hon sticker in sin lilla näve innanför min tröjärm. Där sitter vi sen och njuter en stund, för visst är det mysigt ändå, hon är liksom lite förkroppsligad mindfulness. Det är lika bra att sitta där en stund istället för att bara rusa på. Till sist brukar hon tröttna och går och leker och då kan jag göra annat enstund. Sen är det natt och då är hon snart inne hos oss och gosar in sig innanför kläderna igen. Händerna hos mig och fötterna hos Stefan. Lilla goa plåster.