"Du är så fin min lilla älskling"

Detta brukar vara en av mina standardfraser till barnen tror jag. Men idag var det inte jag som sa det utan Selma. Hon sa det tyst, nästan som en viskning när hon och Agnes satt och mös tillsammans i soffan. Jag började nästan lipa. Jag höll på och fixa i köket medan tjejerna lekte med dockskåpet vid sin TV. Plötsligt blev det så tyst, och det vet ju alla föräldrar vad det betyder. Antingen betyder det att man antagligen behöver ägna en bra stund åt att städa upp efter något bus eller så har man en tung blöja att byta. Men inte den här gången. Nu hittade jag dem ihopkurade i soffan med armar och ben ihopflätade och Selma viskade världens finaste ord till sin lillasyster. Denna syskonkärlek! Jag tuppar nästan av...












Tidigare fick morfar lite stylingtips av minifashionistan.





Vår is in da house!!!