måndag 29 december 2014

Selma på sjukan

På juldagskvällen gjorde vi premiär på akutmottagningen. Vi har klarat oss länge utan att behöva åka dit men nu var det alltså dags. Tidigare den kvällen åkte barnen pulka. Selma åkte in i en stolpe och slog i huvudet. Hon blev jätteledsen och klagade länge på ont i huvudet. Väl hemma somnade hon efter någon timme.  Sen vaknade hon igen efter deygt en timme, grät och klagade på huvudvärk och sen kräktes hon. Rådet från 1177 var att åka till akuten så det gjorde vi. Det gick ganska smidigt och vi kom dit ca 21.15, 23.45 var vi inskrivna på barnavdelningen där vi fick spendera natten med kontroller varannan timme. När läkaren på akuten sa att vi skulle vara kvar blev Selma lite ledsen. Hon låg och tittade i taket och såg fundersam ut.
Jag- "vad tänker du på?"
Selma- "jag försöker tänka på något roligare"
Jag-"vad tänker du på då?"
Selma- "bajskorvar och sånt". Fniss fniss fniss....

Allt gick bra och vi fick åka hem direkt efter ronden på morgonen. Nu är hjälmar inköpta. Slutet gott allting gott. 

Trött tjej mitt i natten på akuten.
Hemma igen!

Julefrid beställd...

Tiden för leverans var dock lite oklar. Det förvånar mig inte om den helt uteblir faktiskt. Just i den här sekunden är friden på besök, troligtvis bara på blixtvisit. Barnen leker tillsammans på sina rum och är snälla mot varandra. Innan jul var peppen så påtaglig att man kände den överallt. Hela tiden. Selma kunde inte somna för att hon bara tänkte på tomten och Agnes var bara allmänt bångstyrig. Selma har lugnat ner sig nu men Agnes är fortfarande minst sagt lite besvärlig. Ena sekunden är hon världens goaste lilla tjej med snällt bus i ögonen och i nästa sekund förbyts snällheten till jäkelskap och busen blir hyss. Samtidigt utvecklas hon mycket och pratar mer och mer. Hon tränar också på att vara utan blöja men allt sker på den lilla damens egna villkor. Nu hoppas jag dock att vi kan få lite lite lugn och ro, om så bara för 10 minuter så jag hinner dricka upp mitt kaffe. 

Söt som socker...

Vi äter aaaaldrig i soffan....

torsdag 25 december 2014

Julafton

Så kom äntligen dagen med stort D. Dagen då alla önskningar ska uppfyllas, dagen då snön ska falla mjukt och magarna ska fyllas med julbordets alla godsaker. Det är även en mycket klyschig dag med mängder av välupprepade favoritcitat ifrån Kalle och många tillgjorda röster när den där efterlängtade, skäggiga gubben med röd luva knackar på. Men det är ju en sån underbar, mysig och välsmakande tradition att den tål att upprepas år efter år efter år... Vi firade här hemma med både barnens mormor, morfar, morbror, farmor, farfar och faster med tillhörande Kian. Det där tycker jag är lyxigt, att få fira med familjens båda sidor samtidigt utan att behöva dela upp dagen i två delar. Vi åt, åt, åt, delade ut paket, byggde lite, lekte lite, spelade julklappsspel, spelade sällskapsspel och bara mös. En perfekt dag och kväll. Tomten fick kramar av alla tre barn men jag tror bara att ett eller möjligtvis två av dem visste säkert vem som gömde sig bakom skägget. Selma fick sin hett efterlängtade apa som nu är döpt till Lilly och Agnes fick bland annat ett dockskåp med tillhörande möbler och dockor, allt i perfekt storlek för hennes små stundtals hårdhänta nävar. Idag har vi varit ute och åkt lite pulka och bara chillat. Trötta som tusan!

Mys med morfar 
Selma och Lilly

torsdag 11 december 2014

Agnes och nappen

Från dag 1 har Agnes varit bästis med nappen. Inte så att hon varit beroende av den jämt eller så men de har kommit bra överens hon och ljuddämparen. Jag tycker också att det är ett sjukt effektivt sätt att få lite lugn och ro. Det var av just den anledningen som jag kände en viss oro inför Agnes beslut att lämna nappen till Bernie på Teneriffa. Det kändes lite småoroligt att genomföra en 5 timmar lång flygresa utan möjlighet till just ljuddämpning. Trots mitt försök att sälja in tomten som nappmottagare stod hon fast vid sitt beslut. Sista kvällen kom så stunden. Bernie skulle få n.a.p.p.e.n. Och han fick den. Utan problem. Vingvärdarna gjorde en liten grej av det och alla klappade i händerna, hon blev så stolt lilla skruttan. Efter detta har det inte varit några problem alls att vara utan. Hon somnar på kvällarna, sover på nätterna, somnar på förskolan och känner sig SÅ stor. Ikväll när jag nattade henne behövde hon inte ens klänga innanför mina kläder utan sjöng bara några luciavisor innan hon sussade sött. Så skönt! 

Bra att ha en storasyster att hålla i handen...