Varm inombords

Idag hade vi några fluffiga tillfällen som verkligen fick mig att bli så där härligt varm inombords. Jag berättade för Selma att jag känner så, att jag blir alldeles varm inuti när jag tittar på henne (och Agnes också såklart). Då tittar hon på mig och sen på Agnes och säger "jag blir så där varm inuti när jag tittar på Agnes och när jag är med henne. Titta va söt hon är mamma". Jag ville bara krama henne och börja störtböla, så fin hon är min stora tjej. Det är så viktigt att kunna säga hur mkt nån betyder tycker jag, kärlek kan man aldrig få för mycket av. Strössla på med beröm och komplimanger bara! 

Blir varm bara av tanken på dem, mina fina tjejer. 

Mardröm...

Inatt härjade Agnes mer än vanligt. Hon vaknade och ville gå upp typ kl 02, hon grät och var rädd och kunde verkligen inte somna om. Vi fick titta på ett My little ponyavsnitt innan hon efter mkt ljudliga protester somnade om. 

Nu på morgonen kom förklaringen när jag frågar varför hon var ledsen inatt. "Jag gjät för att jag kände att jag hade hägg (skägg). Jag såg det på en bild i din telefon å så kände jag att jag va helt taggig, som pappa". 

När hon berättade om drömmen kände hon hela tiden på sin haka och på kinderna som för att försäkra sig om att hon är utan skägg. Hon berättade med sån inlevelse om drömmen och det syntes att hon verkligen tyckte det var läskigt. Lilla skruttan. 

Skruttiga dagar

I onsdags fick Selma feber på eftermiddagen. Bara det var lite förvånande med tanke på att jag inte kommer ihåg när hon hade feber sist. Efter några timmar kräktes hon en gång men verkade egentligen inte må illa. Hon fick stanna hemma både torsdag och fredag och blev bättre och bättre. Jag spanade ner i halsen och där var det illrött och på halsmandlarna var hon vitaktig. Doktor mammas diagnos fick bli halsfluss. Nu är det söndag och febern är fortfarande högst närvarande och utan Ipren ligger hon däckad. Om febern kommer tillbaka ikväll får det nog bli besök på mammas jobb för fröken imorgon...

Utan Ipren 

Med Ipren 

En på varje arm

Så sitter vi här. Tjejerna och jag. En tös på varje sida tätt intill. Båda älskar att ta ett rejält tag runt en av mina armar var. De är ganska mammiga de här tjejerna, framförallt den lilla. Hon har sen dag ett försökt imitera en siamesisk tvilling och trots att hon i perioder blir lite mer självständig och ibland även pappig så kommer hon alltid tillbaka. Trots att det ibland kan vara lite smått irriterande med en extra kroppsdel på ca 16 kilo så är det ändå otroligt mysigt. Speciellt en sån här dag, en sån här grå och mörk måndag i november. Då behöver man all kärlek man kan få!