Blir nog bra detta...

Vi är påväg till Stadsparken för att leka lite och titta på påfågeln, den har Selma pratat om i flera Veckor nu... Jag skulle behövt börja dagen med en gigantisk kaffe men nu hann jag inte så resultatet är em ganska trött och sur mamma. Vädret är ju på vår sida iaf!

Att gunga eller att inte gunga?

Sövning av lite smågrinig bebis pågår här hemma. Så länge jag gungar så sover hon supergott. När jag stannar till börjar hon knorra direkt... Hoppas jag inte behöver sitta här på golvet hela dagen...

Förlossningen

Nu har de gått 3 veckor. På 3 veckor hinner man glömma ganska mycket, eller kanske inte glömma utan mer gömma i en dimmig del av hjärnan. Saker som man när man befinner sig i situationen tror är knivskarpt inetsade i minnet för evigt. Saker som överjävlig smärta när värkarna kommer direkt inpå varandra utan uppehåll, saker som att bebisen i magen tydligen försöker sparka sig ut ur magen helt på egen hand och saker som hur fullkomligt omöjligt det kan vara att flytta sig från att ligga på sidan till att ligga på rygg när bebisen alldeles plötsligt bestämmer sig för att komma ut NU.

Jag hade en föreställning inför förlossningen att det skulle gå ganska städat till, som när Selma föddes. Då kom värkarna på behörigt avstånd från varandra nästan hela tiden. Jag hann återhämta mig emellan och även prata och skratta lite. Den här gången duggade värkarna tätt hela tiden, innan den ena hann gå över kom nästa och nästa och nästa. Agnes var motsträvig och uppskattade tydligen inte att livmodern drog ihop sig och försökte skapa mer plats genom att sträcka på sig, ingen skön upplevelse alls. CTG-mojängerna tappade fästet och jag fick känslan av att hon faktiskt skulle komma ut genom naveln. Jag ville helst klara mig utan EDA och det var väl tur det eftersom den frågan aldrig kom på tal. När vi kom in till Ryhov ca 20.30 var jag öppen 5 cm (i know, lite detaljerat) och kl 22.00 började krystvärkarna. 22.10 är Agnes född. Fast egentligen är de där tiderna bara ungefärliga eftersom ingen av personalen hann kolla klockan. Jag kommer inte ihåg detaljerna men tydligen var det två team med barnmorskor och undersköterskor inne eftersom de inte hunnit rapportera helt innan det var dags.

Efteråt var jag chockad en ganska lång stund. Några timmar tidigare när vi var hos mamma och pappa på lite lunch var jag inte alls inställd på förlossning. Jag hade lindriga sammandragningar när jag vaknade på morgonen och de tilltog lite under dagen. Vi lämnade Selma hos M&P för att vara på den säkra sidan men det var int förrän 18-tiden som vi insåg att det faktiskt var idag det skulle hända. Vid 20-snåret var jag tvungen att ringa Kattis och fråga när jag skulle åka in (hahaha) och under det samtalet fick jag en monstervärk och hörde/kände ett klick i magen, det var vattnet som gick. Det var liksom den riktiga startsignalen som gjorde att vi åkte in illa kvickt. Väl på plats satte de riktiga värkarna igång ganska snabbt och jag hann skoja lite om att de var VÄLDIGT täta innan jag faktiskt insåg att detta skulle gå undan. Både vi och personalen blev förvånade när vi insåg att det var en STOR bebis på 5 kg som kom ut och till henne hörde även en STOR placenta på nästan 1 kg... hon hade gott om näring där inne iaf!

Jag har säkert missat lite detaljer som jag senare kommer önska att jag skrivit men i lustgasdimman är detta i stort sett det jag kommer ihåg...

Övning ger färdighet

Selma kämpar med att lära sig rocka rockring...ganska gulligt att se. Hittills går det inte jättebra men snart så! Idag har jag varit med Agnes och mamma på stan en sväng. Lyckades få lite gjort vilket var skönt. Vädret var ju helt ljuvligt vilket gjorde det hela ännu bättre. När jag skulle åka hade Selma ett totalt bryt här hemma eftersom hon ville att jag skulle lämna bebisen hemma, hon äääälskar ju beeebiseeeen!!! Hon behöver nog vänja sig lite vid att vi delar upp oss i familjen och att hon faktiskt inte alltid kan bestämma hur det ska vara. Det är inte lätt att veta hur mycket man ska acceptera och kompromissa nu när familjen utökats. Det är tydligt att Selma är känsligare nu och hon blir väldigt ledsen om man säger till henne. Att bli storasyster går inte helt smärtfritt förbi... Det är tur att Agnes sover så mycket som hon gör hittills för då kan vi fokusera mer på Selma, men det är jubara en tidsfråga innan lillasyster kommer ta mer utrymme och kräva mer uppmärksamhet.

Firar

För tre veckor sedan var ett glas vin väldigt långt borta. Då var jag iofs hög på annat, lustgas is the shit! Idag njuter jag av lite rene barbier för första gången på väldigt länge, väldigt gott är det!

Finn ett fel

Man kan tro att detta är Selmas påhitt... Men det är faktiskt mitt alldeles eget arrangemang.

Minitjejligan

Här har vi 2/3 av den nya lilla tjejligan. Igår kompletterades den med ytterligare en liten tös som vi längtar efter att få träffa!

Avis morfar?

Vi slängde ihop lite muffins här hemma innan. Selmas favoritmoment är verkligen att slicka visparna... Morfars tjej!

Vill du ta kort på oss nu mamma?

Jag har verkligen lärt Selma vad ett Kodak-moment är... Igår skulle hon organisera iordning ett foto på sig själv och Agnes. Hon fixade kudden, la sig på plats, sa till mig var Agnes skulle ligga och sen frågade hon
- Vill du ta kort på oss nu mamma?
Den tjejen känner verkligen sin mamma...för visst kan jag inte motstå ett sånt ögonblick!

Utefix

I lördags blev det ju plötsligt fint väder så där alldeles oväntat. Vi var inställda på regn och rusk men istället blev det ganska behagligt och soligt. Vi spenderade då lite tid i trädgården (eller ffa på framsidan). Egentligen så var ju inte jag så värst engagerad utan satt och drack kaffe men ändå... Agnes sov gott i vagnen och Selma hjälpte Stefan att gräva. Stefan har ju dessutom jobbat med att lägga kantsten utmed huset, i utrymmet ska det sen fyllas på med likadan sjösten som vi har på framsidan. Tycker resultatet blir superbra!!!

Nybadad...

En styck nybadad knubbis!

Försöker samla mig...

Jag har många inlägg i huvudet just nu. Vill få ner lite mer av en förlossningsberättelse eftersom bloggen funkarlite som en dagbok för mig (inser att alla inte tycker det är skitintressant med alla bebisdetaljer som förmodligen kommer komma upp här allt som oftast). Sen kommer det säkert ältas en hel del sömn, bajs, mat och utvecklingstjafs här också. Men just nu försöker jag bara samla ihop tankarna tillräckligt för att komma ihåg saker som vilken dag det är och om jag duschade igår eller för 3 dagar sedan...amningsdemensen är alltså redan påtaglig. Jag kan iaf sammanfatta tiden som tvåbarnsmor hittills som intensiv och full med kärlek, kompromisser, trots och tyvärr en hel del dåligt samvete. Men jag antar att allt faller på plats med tiden. Förhoppningsvis innan 25 april när Stefan börjar jobba igen ;-).

Action

På lekplatsen med familjen. Blåsigt och ganska kallt men den stora tjejen och även mamman måste luftas!

Skillnad...

Jag och Stefan fick precis varsin teckning av Selma. Min hade två färger och Stefans typ tio. Förklaringen till detta var helt enkelt att Stefan var så duktig och sopade massa grus på stenarna som gubbarna lagt, han hade jobbat sååå hårt. Jag fick bara två för jag jobbade inte lika bra, jag gick bara till lekplatsen... Inte lika mkt värt!




Ser kanske vems som är vems...

Här sitter jag i lugn och ro...

Sitter och myser som bäst med Agnes i soffan





när jag plötsligt känner mig lite uttittad...




Silver ville visst också vara med och mysa. Han är allt lite obehaglig den där hästen. Och ja, jag var tvungen att både göra bilderna svart/vita OCH softare för att se någorlunda vettig ut! Lite småsliten look idag.

Hur typiskt?

Stefan tog precis med sig Selma ut på en tur. Tanken är att jag ska vila. Tror ni det går? Självklart inte... Och inte är det Agnes fel heller, hon sussar så gott i sin säng (precis som inatt). Nej jag kan helt enkelt inte koppla av! Vill pilla med dagens nyinköpta bebiskläder, fixa i lillans byrå, dricka kaffe mm mm. Förresten så roar jag mig med att väga mig varje dag (inte för att siffrorna i sig är så roliga), men det är lite kul att se hur vikten ändras. tänk om man alltid kunde gå ner 1,5 kg/dag! Det hade varit nice tycker jag!




Dagens lilla outfit.



Gårdagens stora outfit...

Selma håller verkligen hov här hemma på dagarna. Var hon bestämd innan så är hon rena diktatorn nu. Hoppas detta är en övergående reaktion bara och inget bestående...

En chillig dag

Idag var det dags för återbesök på BB. Agnes klarade alla tester och även de från början lite sneda fötterna godkändes. Vi ska stretcha dem lite och ha koll på att de rätar ut sig ordentligt bara. Läkaren tyckte inte det var så konstigt att de var som de var eftersom hon måste haft det jäkligt trångt där inne... Selma var och lekte med Fia under tiden, hon var så hypad över detta! Eftermiddagen har vi spenderat hemma och Agnes har sovit i stort sett nonstop så vi får väl se hur natten blir. Nu sover iaf den stora och jag hoppas att hon kan sova på sitt rum hela natten. Natten till idag var lite knepig och plötsligt satt hela familjen i vardagsrummet kl 4 på morgonen. Inte optimalt men sen sov vi alla till halv 9 iaf...




Isbjörnen på väg till sjukhuset

Välkommen Agnes!

Det här inlägget fick ligga och marinera lite tills vi hade ett namn på vår underbara tösabit. Nu har vi bestämt oss och hela familjen (även Selma) håller med om att det är en Agnes som den 6/4 gjorde en väldigt hastig entré i våra liv. Det gick verkligen undan den här gången, efter ca 4-5 timmars värkar varav 2 timmar på förlossningen valde hon att skapa lite kalabalik mitt i ett skiftbyte. Det gäller ju att märkas av liksom! Ännu lite mer uppståndelse blev det när hon skulle vägas. 5 kg ren kärlek. Det är en rejäl tjej som nu ligger och snusar hos pappan i soffan. Hittills har hon varit hyfsat lugn och städad och sover/äter/bajsar mest hela tiden. Det är så spännande att ha en ny individ framför sig. Undrar så hur hon kommer utvecklas och vilken personlighet hon kommer visa sig ha. Men först på listan just nu är sömn, sömn för mig, sömn för pappan och sömn för våra två tjejer. Den stora tjejen är förresten en sjukt stolt storasyster som vill vara med hela tiden och mata, klä på och helst bära bebisen som vi fortfarande råkar kalla henne ibland. Nu ska vi försöka kalla henne vid namn istället. Lilla stora Agnes. Välkommen till familjen!

Mina fina hjärtan...

Idag umgås vi hela familjen. Underbart när Stefan är långledig! Just nu fixar de mat, finingarna.

Bustjejen

Som standard när vi kommer hem ifrån dagis är det frukt som gäller. I några dagar nu har vi haft lyxen att ha vattenmelon och vindruvor hemma. Då är det ingen konst att motivera hemgång, är äpple eller banan det enda som bjuds blir det genast lite knivigare... Selma älskar att vara med och dela frukten själv och då är ju vattenmelon perfekt. Idag fick jag hem en riktigt sprallig och go tös som gärna ställde upp på lite fotografering, den gick ganska snabbt överstyr dock ;-). Vet inte vem hon ärvt draget att alltid göra konstiga miner framför kameran ifrån...

magen v.39+5

Selma och Silver

Provkörning av nya vagnen och ståbrädan

Vad nu då?

Chockar mig själv lite idag genom att vakna kl 5.00 strax innan Stefan gick upp. Kunde ju givetvis inte somna om men stannade i sängen till strax efter 6. Sen gick jag upp, sminkade mig och inser att jag känner mig PIGG! Vilken sjuk känsla! Jag känner mig typ som en normal människa, inte en jätteval som vaggar omkring och gnäller dagarna i ända. Innan Selma hunnit vakna har jag slängt i en tvätt med sängkläder och plockat iordning i sovrummet. Det här brukar vanligtvis ta en halv dag... Sen vankar jag nästan omkring och längtar efter att lillan ska vakna så jag får snusa lite på henne. Det här är verkligen en helsjuk morgon... Frågan är ju bara hur långt in på dagen denna energi ska räcka? Det verkar iaf som jag ska kunna vila lite idag, igår hindrade stenklyvningen detta...



Sned mage...

Ett hästhuvud i sängen...

Vår nya gäst i sängen är hästen "silver". Selmas nya favvo...

Stenläggning och påskpyssel

"Vi" håller ju på att lägga lite sten på framsidan här hemma och hejsan svejsan va snabbt det går! Kul att se framstegen varje dag! Mindre kul att se till att man inte går runt i alltför sliskiga myskläder när det är riktiga människor (killar) utanför fönstren hela dagarna. För övrigt är jag ju en ganska astråkig mamma nuförtiden som inte orkar med några större utflykter så gissa om jag var stolt när jag tog med lillan på påskrisjakt efter lunch. Tur att vi inte behövde gå så långt. Jag fick dock skämmas lite när Selma påminde mig om att man inte får bryta kvistar ifrån träden....Ojdå... Imorgon ska hon till dagis igen och det är ju tur så att hon får leka av sig lite! Och tur för mig som får lite välbehövd vila. Nu kan ju bebisen välja att titta ut när som helst! Helsjukt.

Hålen ska ju givetvis fyllas med en sten...

I med fjädrarna!

På med vinterkitet igen...