Vår uppmärksamma tjej...

Vi kan ju inte klaga på att inte bli "sedda" i vår familj iaf. Ikväll när Stefan kom hem en stund ifrån jobbet möttes han av en lycklig liten Selma som tydligt visade hur glad hon var att se honom. Direkt utbrast hon - klippt!!! Och mkt riktigt, pappan i huset var alldeles nyklippt. Hon var tvungen att rufsa och känna lite och kunde sedan godkänna frisyren. Hon har koll den lilla....

Dags att noppa kanske?

Ibland utnyttjar jag mina i stort sett osynliga ögonbryn och skippar noppandet och plockandet ett tag. Det är ju ändå bara det jag fyller i som syns liksom. Men sen är jag ju inte heller van vid att ha en liiiten petnoga granskare som tittar näääära på varenda liten por och varenda litet hårstrå i ansiktet. Ikväll när jag läste saga för Selma och vi låg tätt, tätt i min säng tittar hon plötsligt länge i min panna, eller panda som hon kallar det.
- mamma du e håjig i pandan, massa håj i pandan mamma! Och så nyper hon tag i lite hårstrån som jag tror är osynliga. Nu ska jag rota fram pincetten illa kvickt.

Som att detta inte räcker påpekar hon också att jag har finnar på hakan, i pannan och kanske någon på näsan också, och smink i ögonen....snygg jag känner mig nu liksom!

Ska det städas så ska det...

Min kära Stefan gör inget halvdant!

Baka baka liten kaka...

Fint med magsår?

Har funderat över det här med tid, stress, saker på att-göra-listan och det faktum att det tydligen anses som åtråvärt att ha tusen järn i elden och ha minst ett halvt magsår på väg hela tiden. Vad jag menar är att folk i största allmänhet är väldigt noga med att påpeka hur MKT de har att göra; på jobbet, hemma, på fritiden mm mm. Hur ofta hör man någon säga att det har det lite lugnt, att det inte finns nåt direkt att göra och att de faktiskt har tråkigt? Jag hör det allt för sällan. Nu funderar jag på om det faktiskt är så att folk ständigt är på språng, alltid har överfullt på skrivbordet och ALDRIG kan sätta sig ner i soffan och faktiskt inte ha något att göra? Eller triggas man igång av det faktum att alla andra har fullt upp hela tiden, att man inte vill verka lat och tråkig? Jag har sådana stunder då jag faktiskt inte vet vad jag ska sysselsätta mig med. Självklart finns det säkert någon trist uppgift som att rensa ut håliga strumpor ur byrån eller städa ur något mindre hygieniskt skåp men jag säger bara: ORKA! Jag tycker tråkstunderna framför meningslösa TV-program kan vara motiverande och peppande för om jag inte känner rastlöshet ibland kan det vara svårt att hitta riktig inspiration till de där riktigt urtråkiga uppgifterna som gärna hamnar längst ner i prioriteringen.

Fram för fler tråkiga stunder!!!

Bättre sent än aldrig?

För er stackare som fortfarande kommer in på den här urtrista och fruktansvärt dåligt uppdaterade bloggen ska jag nu ÄNTLIGEN prestera ett inlägg. Den senaste tiden har bloggandet liksom inte direkt kommit naturligt och då har jag helt låtit det vara. Kanske blir det så efter 2 år? En liten 2-årskris som bara måste få gå över liksom. Lite som den period av 2-års trots som vi just nu upplever här hemma..den går förhoppningsvis också över snart...

Det som ska avhandlas här i detta inlägg är alltså den fantastiska familjesemestern på Mallorca. Galet nog är det snart en månad sen vi åkte så nu kanske det är dags att fräscha upp minnet lite. Jag tror att bilderna får tala för sig själva till stor del. Eller så kan jag skriva några standardfraser. "Vid poolen", "på rummet", "i restaurangen", "i byn". För det var på dessa ställen vi spenderade veckan...

Selma är rättvis mot kusinerna, gosa lite med Julia...

...och gosa lite med Saga!

Morfars tjej!

Mammas tjej!

First crush?

Misstänker att Selma har sin första lilla förälskelse på g. Hon pratar MKT om en viss liten Jonathan här hemma. En dag gick hon runt och sjöng Jooonathaaan Jonathaaaaan Jooonaaaathaaan! Jag frågade helt på skoj - är du lite kär i Jonathan? Hur förvånad blir jag inte när hon fnittrar och gömmer ansiktet - neeeeeej.... Och sen fortsätter hon sitt nynnande och fnittrande. Sötunge!

Idag berättade Selmas "dagisfröken" att Selma, Jonathan och Gustav (grannpojken) hade jobbat på "ett bygge". Killarna hamrade och sågade medan Selma hade hittat en träbit som hon använde för att "slipa" på möblerna. De höll på länge och var vääääldigt engagerade i sitt projekt. Jag önskar att jag kunde vara en fluga på väggen....

Alldeles runt hörnet...

Ibland behöver man inte gå så långt. Närmare bestämt bara ut i en trädgård.

Glad för det lilla...

Idag regnade det nåt helt galet när jag körde till jobbet. Vindrutetorkarna slog som attan och plötsligt inser jag till min stora glädje att musiken och torkarna är helt synkade!!! Fatta lyckan i detta. Jag som alltid brukar störa mig när det inte går i takt...

Coming up!

Bilder ifrån en helt fab semester i Cala Bona kommer snart...jag ska bara återinlära all teknik och var alla knappar sitter på tangentbordet, har ju varit teknikbefriad i en hel vecka. Hjärnan består av mos efter en helt avslappnad och IQ-befriad semester så det kanske tar ett tag men jag ska göra mitt bästa ;-) . Någon som har lärt sig några nya knep är iaf Selma som ikväll vid nattningen kontrade min vanliga ursäkt "mamma ska bara gå på toaletten, jag kommer snart" med meningen " Jag e åsso tissenödig, kommer tillbaka sen med". Och så hade jag en fölseslagare med mig till toaletten... Kan ju lägga till att inga under har hänt på blöjfronten sså något kiss lyckades hon inte klämma fram när det gällde. Däremot sa hon att hon bajsade men det måste vart en riktig raket isf eftersom det var helt tomt i toaletten, ljudlös var den också... En dålig vana vi plockat upp på semestern är att Selma vägrar somna själv, inte kul...