Selma på sjukan

På juldagskvällen gjorde vi premiär på akutmottagningen. Vi har klarat oss länge utan att behöva åka dit men nu var det alltså dags. Tidigare den kvällen åkte barnen pulka. Selma åkte in i en stolpe och slog i huvudet. Hon blev jätteledsen och klagade länge på ont i huvudet. Väl hemma somnade hon efter någon timme.  Sen vaknade hon igen efter deygt en timme, grät och klagade på huvudvärk och sen kräktes hon. Rådet från 1177 var att åka till akuten så det gjorde vi. Det gick ganska smidigt och vi kom dit ca 21.15, 23.45 var vi inskrivna på barnavdelningen där vi fick spendera natten med kontroller varannan timme. När läkaren på akuten sa att vi skulle vara kvar blev Selma lite ledsen. Hon låg och tittade i taket och såg fundersam ut.

Jag- "vad tänker du på?"

Selma- "jag försöker tänka på något roligare"

Jag-"vad tänker du på då?"

Selma- "bajskorvar och sånt". Fniss fniss fniss....

Allt gick bra och vi fick åka hem direkt efter ronden på morgonen. Nu är hjälmar inköpta. Slutet gott allting gott. 

Trött tjej mitt i natten på akuten.

Hemma igen!

Julefrid beställd...

Tiden för leverans var dock lite oklar. Det förvånar mig inte om den helt uteblir faktiskt. Just i den här sekunden är friden på besök, troligtvis bara på blixtvisit. Barnen leker tillsammans på sina rum och är snälla mot varandra. Innan jul var peppen så påtaglig att man kände den överallt. Hela tiden. Selma kunde inte somna för att hon bara tänkte på tomten och Agnes var bara allmänt bångstyrig. Selma har lugnat ner sig nu men Agnes är fortfarande minst sagt lite besvärlig. Ena sekunden är hon världens goaste lilla tjej med snällt bus i ögonen och i nästa sekund förbyts snällheten till jäkelskap och busen blir hyss. Samtidigt utvecklas hon mycket och pratar mer och mer. Hon tränar också på att vara utan blöja men allt sker på den lilla damens egna villkor. Nu hoppas jag dock att vi kan få lite lite lugn och ro, om så bara för 10 minuter så jag hinner dricka upp mitt kaffe. 

Söt som socker...

Vi äter aaaaldrig i soffan....

Julafton

Så kom äntligen dagen med stort D. Dagen då alla önskningar ska uppfyllas, dagen då snön ska falla mjukt och magarna ska fyllas med julbordets alla godsaker. Det är även en mycket klyschig dag med mängder av välupprepade favoritcitat ifrån Kalle och många tillgjorda röster när den där efterlängtade, skäggiga gubben med röd luva knackar på. Men det är ju en sån underbar, mysig och välsmakande tradition att den tål att upprepas år efter år efter år... Vi firade här hemma med både barnens mormor, morfar, morbror, farmor, farfar och faster med tillhörande Kian. Det där tycker jag är lyxigt, att få fira med familjens båda sidor samtidigt utan att behöva dela upp dagen i två delar. Vi åt, åt, åt, delade ut paket, byggde lite, lekte lite, spelade julklappsspel, spelade sällskapsspel och bara mös. En perfekt dag och kväll. Tomten fick kramar av alla tre barn men jag tror bara att ett eller möjligtvis två av dem visste säkert vem som gömde sig bakom skägget. Selma fick sin hett efterlängtade apa som nu är döpt till Lilly och Agnes fick bland annat ett dockskåp med tillhörande möbler och dockor, allt i perfekt storlek för hennes små stundtals hårdhänta nävar. Idag har vi varit ute och åkt lite pulka och bara chillat. Trötta som tusan!

Mys med morfar 

Selma och Lilly

Agnes och nappen

Från dag 1 har Agnes varit bästis med nappen. Inte så att hon varit beroende av den jämt eller så men de har kommit bra överens hon och ljuddämparen. Jag tycker också att det är ett sjukt effektivt sätt att få lite lugn och ro. Det var av just den anledningen som jag kände en viss oro inför Agnes beslut att lämna nappen till Bernie på Teneriffa. Det kändes lite småoroligt att genomföra en 5 timmar lång flygresa utan möjlighet till just ljuddämpning. Trots mitt försök att sälja in tomten som nappmottagare stod hon fast vid sitt beslut. Sista kvällen kom så stunden. Bernie skulle få n.a.p.p.e.n. Och han fick den. Utan problem. Vingvärdarna gjorde en liten grej av det och alla klappade i händerna, hon blev så stolt lilla skruttan. Efter detta har det inte varit några problem alls att vara utan. Hon somnar på kvällarna, sover på nätterna, somnar på förskolan och känner sig SÅ stor. Ikväll när jag nattade henne behövde hon inte ens klänga innanför mina kläder utan sjöng bara några luciavisor innan hon sussade sött. Så skönt! 

Bra att ha en storasyster att hålla i handen...

Tema på förskolan

Den här terminen har barnen följande tema på förskolan: moder jord. Det handlar om att värna om vår jord bland annat genom att ta tillvara resurser. Barnen lär sig vikten av återvinning och tränar på att se nya användningsområden istället för att direkt slänga saker. Det här temat har de verkligen lyckats med på snilleblixten och jag ser spår i vår vardag dagligen. Agnes tar gärna hand om allt skräp (eller det hon anser vara skräp) och "åtejhinnej" det illa kvickt. Det är inte så noga med sortering i hennes fall utan allt hamnar under diskhon. Det nynnas och sjungs också en hel del på temat... 🎶moder jooord moder jooord... Fantastisk plats att leva påååå... Osv osv. Temat har även lett till att vi har ca 20 tetrapak stående på köksbänken i väntan på att lämnas av på förskolan och julpysslet. 

Idag precis när barnen skulle sova tog sig temat ett nytt uttryck. Agnes drog ur kudden ur örngottet och sa "nu ska ja va hopgubbe (sopgubbe)". Sen började hon med seriös min och allvarlig gångstil gå runt och plocka upp kläder, leksaker och tidningar ner i örngottet som sen skulle hivas i sopbilen. Selma var inte sen att hänga på och efter en stund var vardagsrummet mest likt en soptipp. Men jag imponeras av hur driftig den där lilla tvååringen är... Under tiden de plockade skräps sjöngs självklart: kross kross kross, motor motor motooor

Min lilla hopgubbe

En av varje?

Läste nåt så fruktansvärt irriterande idag. En tjej som har en son och nu är gravid igen fick kommentaren att det skulle väl vara fantastiskt om det nu blev en liten prinsessa som då skulle göra familjen fullkomlig. Jag kräks lite för mig själv när flickor måste benämnas prinsessa först och främst men sen att "en av varje" ska vara normen, det optimala alla vill ha är ju bara löjeväckande. En pojk och en flicka. En som ska leka med bilar och en med dockor. En som ska kläs i tuffa skjortor och jeans medan den andra ska vara sockersöt i rosa fluff och krimskrams, gärna med en gullig frisyr. En som pappa kan ta med på alla sina manliga favoritaktiviteter, gärna ut i garaget för att meka och bli skitig. Flickan ska tycka om att leka hushåll med mamma, städa, tvätta och leka kafferep. För varför skulle det annars vara så viktigt att ha en av varje? Om det inte går ut på att vi ska få skapa varsin liten mini-me som föräldrar? För HUR konstigt skulle det inte vara om det var den lille sonen som råkade älska att byta blöjor på dockan och ta läppglans på läpparna? Eller om tösen var den som hejjade fram favoritlaget till seger eller följde med på bilmässan. Jag tycker verkligen att vi har fått en av varje redan. En som är envis och kan själv redan vid 2-års ålder och en som är 5 men som fortfarande aldrig varit i någon "kan-själv" fas, en mer bekväm och en arbetssam. Vi har en som älskar närhet över allt annat som mer än gärna skulle växa ihop med någon mysig vuxen och stanna där i någon slags trygg symbios medan den andra, den lite äldre har fått övertalas och trugas med för att hon ska komma och sitta i något knä överhuvudtaget. En självständig och en närhetsjunkie. Vi har två olika barn med två helt olika personligheter. De är långt ifrån lika och jag tänker aldrig behandla dem som en enhet enbart baserat på att de är flickor.... 

Ganska så lika men ändå totalt olika...

Agnes på gympa

På torsdagar går Agnes på gympa. Varje sag när Stefan hämtar henne så frågar hon "ska vi gå på gympa idag?". Lyckan är stor den där dagen i veckan då det faktiskt är dags att dra på gympadräkt, strumpbyxor, tyllkjol och hello-kittydansskor. Idag mötte hon upp mig direkt när jag kom innanför dörren med byxorna halvt neddragna "ja kan väl inte ha byssor på jympan mamma?" 

Sen skuttade hon iväg och hämtade sin outfit som hon älskar. Sen skuttade hon vidare till Selma och hennes kompis: "ja kan inte leka med er idag, jag ska på min jympa haktiskt". 

När vi väl var på gympan så började hon med en helgalen energi och skrattade oavbrutet. Jag anade dock att detta beteende egentligen berodde på övertrötthet och visst hade jag rätt. Efter ett varv av hinderbana började Agnes springa fram och tillbaka på läktaren istället och hon var precis så där flamsig och oregerlig som hon blir när hon är trött. Så vi avbröt lite tidigare och åkte hem, bättre att passa på innan den riktiga tröttheten slår till. 

Innan gympan

In action! 

Nattning av små pratglada troll

Kvällens nattning var en riktigt mysig sådan. Stefan var borta och vi tjejer var själva hemma. Jag orkade inte vara ordentlig utan lät barnen somna i vår säng. När vi hade läst klart och släckt låg Selma länge och pratade om sin dag på dagis. Hon berättade om skogen, om kompisar och om samtliga skrubbsår hon drabbats av. Munnen gick i ett och det verkade inte finnasnågon hejd på orden. Till sist tystnade hon en liten stund, antagligen för att andas lite. Då tog Agnes över. Jag trodde att hon hade somnat av ren utmattning men så var visst inte fallet. Hon ville inte vara sämre utan började också berätta. 

"Mammaaa, mamma på dadis ida, på dadis ida då.... Då puttade inte jahigge, ja puttade inte Olle heller". 

Busungar...

Den där Agnes...

Nu är telefonen tillbaka ifrån lagning och då känns det lättare att blogga igen. Agnes har blivit en riktig liten luring. En busunge med en räv bakom varje öra...minst. En dag för några helger sedan var mamma och pappa barnvakter och nattade såklart kidsen. Dagen efter frågade jag Agnes vem som hade lagt henne. Det här var svaret:

-momo nanade mig, och va heter han nu igen gubben?

Gubben aka morfar har sällan blivit så dissad! Hahaha. För övrigt utvecklas hon mer och mer till en riktig pajas som är glad för det allra mesta. Hon har även hamnat i någon "kan själv" fas som jag inte kan komma ihåg att Selma någonsin varit i. 

Jisses va hon snackar...

Idag är jag och Agnes själva en stund. Selma är på förskolan och ska på utflykt i ösregnet. Hon var förvånansvärt peppad. Eftersom Selma fick ta med fika så måste ju vi fika hemma. Rättvist ska det vara! Vi hade varsin chokladboll och en bulle som vi skulle dela på. Bredvid låg även en delad banan. 

Jag- nu delar jag Bullen då, så får vi halva var.

Agnes- neeeej, ja hill ha hela! Ja hill inte dela. Ja orka hela!

Jag- men vad ska jag äta då?

Agnes- häj, du kan ta en banan. Man ni så kladdig av banan. Inte av bulle. Ja hill inte bi kladdig. 

Jag- okej...

Sista sommardagen?

Det ryktas att det ska bli höst imorgon. Höst med kyligare luft, gråare himmel, tjockare kläder och mer tid att spendera inne. Snart kommer alla gå in i sina iden och bara lämna huset för det allra nödvändigaste. Typ jobb, handling och något trevligt nöje här och där. Grannarna som man sett och pratat med under hela sommaren kommer inte synas till förrän till våren, med undantag för pulkabacken om vi lyckas få någon snö. Sen när våren kommer öppnas återigen dörrarna och man blir alltid lika förvånad över hur STORA alla andras barn har blivit. Troligen även mina egna. Just nu känner jag mig helt okej med att det är dags för höst. Vi har iaf njutit av den här sommardagen genom att vara dels på vissmålen för liten riduppvisning med Selma och sen har vi njutit ute i trädgården ända tills till och med Agnes blev frusen och gick in frivilligt. Det har varit en bra dag med harmoniska barn ochtrevligt umgänge. Vad mer kan man önska sig? 

Selma och Cherie

Agnes och Pontus

Våra fina flickor. 

Söndag igen!

Jissess va tiden flyger förbi, i synnerhet helgerna av någon anledning!?! Denna helgen har varit maxad med "Bergets dag" och bröllopsfest i lördags. Selma sprang sitt första riktiga lopp och vägrade sedan ta av sig medaljen resten av dagen, på morgonen upptäckte jag att hon även haft den på natten...Hujedamig.  Galet hur stolt man kan känna sig över sådana saker. Festen i Habo var supertrevlig men tyvärr finns inga foton. Selma var konstant 1 meter eller mindre bakom saga och Agnes hängde tätt inpå favoriten "Hulia" alltså lilla Hulia. Stora Hulia var inte med. Idag stod ridning på schemat och för min del var det 45 minuters styrketräning eller vad man kan kalla det när man får dra en lat ponny efter sig i skritt och trav. Selma var iaf solt över att hon red utan att jag höll i grimskaftet. Stor tjej! 

Så kom sommaren tillbaka

Lagom till min lediga dag kom solen och sommaren tillbaka. Troligen bara på blixtvisit men vädret de kommande dagarna ser faktiskt ganska lovande ut! Hurra! Trodde inte att jag saknade värmen så mycket som jag visst gjort. Det är farligt för psyket att plötsligt bli lite desorienterad och tro att det är vår... Jag och tjejerna passade på att ha en utedag med lek och fika i Stadsparken och därefter ett mysigt besök hos en fin vän som jag inte träffar tillräckligt ofta. Ibland slås jag verkligen av hur snabbt ekorrhjulet snurrar på och hur mycket man måste passa på att njuta av varje dag. Livet är nu! Att ha sådana här dagar med tid och ork att verkligen lyssna, leka och umgås med barnen är så otroligt mycket värt och jag betalar gärna pengar för tiden med dem. Gillar att se det så, som att jag genom att jobba deltid köper mig tid med familjen. Jag är så glad att vi har ekonomisk möjlighet till detta! Nu ska jag försöka somna i tid eftersom klockan ringer 5.00 imorgon igen. Tur att jag inte behöver sminka mig så mkt iaf!

Pillow talk

Något av det mysigaste jag vet är att ligga och småprata med någon av min tjejer på kvällen innan läggdags eller på morgonen (helgen) innan man sätter igång med dagens aktiviteter. Framförallt Agnes gillar detta också. Hon kan ligga och filosofera både om det ena och det andra. En kväll pratade hon om dagis: 

Agnes: ja puttar inte mina kompisar på gagis

jag: va bra, man får ju inte puttas. 

Agnes: jo, jag puttar mina kompisar

Jag: man får ju inte puttas...

Agnes: men dom gå så näääja mej...

En annan kväll pratade vi om trevligare saker. 

Jag: jag älskar dig

Agnes: ja älska dig med, hela dan. Ja älska baja dej, du tycke om mej me. 

Lilla hjärtat. 

En dag låg vi i sängen mitt på dagen och pratade, jag skulle gå upp och fixa lite...

Agnes: nej mamma, inte gå upp. Ligga å pjata lite istället! 

Dagarna rullar på

Vi njuter fortfarande av semester här hemma och fortfarande svettas vi i sommarvärmen. Fast det känns att hösten närmar sig med stormsteg. Nätterna är kallare och vindarna inte lika självklart värmande som tidigare. Idag var vi ute på långtur i skogen jag och tjejerna. Tanken var att vi skulle plocka blåbär men tji fick vi kan man säga... Det fanns nästan inga! Vi fastnade dock vid en gigantisk hallonbuske och barnen åt som besatta. "Det är för gott för att gå hem" gormade Selma som minuterna tidigare tjurat över att vi inte redan var hemma. Det var mysigt att promenera där inne i blåbärsriset och hjärtat svämmar över när jag tittar på mina fina hjärtan som går där och nynnar för sig själva medan fingrar och läppar färgas blå. De få blåbär vi hittade lämnade nämligen inte skogen i några hinkar. På kvällen gav jag mig ut i skogen igen för lite springning. 5 km blev det idag och det kändes bra! Jag har faktiskt lyckats få till en ganska bra varannandag rutin senaste veckorna, hoppas jag ska lyckas hålla i! Med en bra ljudbok är det mesta möjligt... 

Halmstad

I måndags drog vi till halmstad för två nätters hotellboende. SMHI lovade fortsatt bra väder och det var det verkligen. Det här var tre dagars idyll vågar jag påstå. Barnen var ovanligt skötsamma och snälla både mot varandra och oss. Det var så skönt att bara få ägna sig åt oss själva några dagar. Annars innebär ju sommaren väldigt mycket umgänge med andra. Och det är ju oxå fantastiskt kul såklart men ibland kan man glömma att bara vara med varandra. Vi hade iaf en kanonsemester och jag låter bilderna tala...

Ringenäs

Kvällspromenad

Bubbelbad

Finaste töserna!

Kvällsmat på frösakull 

Selma skäller på vågorna som förstörde hennes skrivande...

Bad i solnedgången 

Selma bjuder på snäcktårta

Hinner inte med!

Tiden går fort nu. Och det gör Agnes utveckling oxå. Som hon babblar den lilla lintotten! Det finns ingen gräns för hennes ordbajseri. Vissa saker fattar alla, vissa saker fattar vi, vissa saker fattar Selma och vissa saker fattar ingen... Men det blir mer och mer tydligt även för folk utanför familjen. Idag har hon påpekat att "de e nåt som inte luktar dott här, e de osten?" Detta sa hon när jag, svettig, nytränad och väldigt odushad går förbi. Schyssta klubben. Man får börja akta sig. Hon är även kommenterat min "jocka, jocka, jättejocka mage". Man kan ju önska att det fanns något att skylla på men icke... Man kommer liksom inte undan från de där ärligheterna och nu kommer de från två håll...oavbrutet! Vi njuter iaf fortfarande av semester men nästa vecka är det dags för Stefan att knega igen medan jag och barnen har två veckor kvar. Sen kör vi på hösten och sjukt nog börjar jag se fram emot den. 

Lilla ordbajsarn!

Ny jobbig nattningsrutin

"Klia mej på jyggen mammaaa" kli kli kli... Nuuuu kanske den lilla tvååringen sover... Tänker jag och kliar först liiite långsammare och liiiite lättare innan jag slutar. "Klia mej mer på jyggen mammaaa, de e hööönt". Jaha...kli kli kli med andra handen eftersom den andra nästintill somnat av den väldigt oergonomiska arbetsställningen. Nytt försök att sluta klia görs och än en gång kommer nya uppmaningar. Sen vänder hon på sig och ligger på rygg. Det är ju nämligen ganska svårt att ligga på mage och samtidigt pilla in handen innanför mammans tröja... "Klia mej på magen, de e hönt mä"! Okej... Kli kli kli. Annat var det när Selma var liten. Kommer så väl ihåg när jag låg och kliade henne på ryggen när hon var ca tre år. Jag tänkte att hon nog tyckte det var sååå skönt och sååå avslappnande. Men så bröt hon tystnaden: jag lägger mej på jygg istället... De e så jobbit när du hålle på å kliar hela tiden. Ooookej....

Åka bil på låssas....

Agnes har alltid ogillat att åka bil. Både kort och långt. När vi åker till barnarp så hinner hon ofta lipa sig plaskblöt och ögonen blir knallröda. Det tar typ 10 min att åka dit. När vi åkte till Stockholm började hon balla ur i Huskvarna. Det säger lite om hennes toleransnivå. Den är låg. Superlåg. Ofta är det jag som sitter bak hos henne och det är allt annat än chill kan jag säga. Man får leka, busa, plojja och spexa tills man tror att ansiktet ska trilla av efter alla miner och ryggen vrids ur led när man hänger över sätena och ska plocka fram tappade nappar och bortslängda leksaker. Fy. När vi åkte på semester valde jag därför att köra de två första timmarna bara för att slippa. Nu till det konstiga: Agnes favoritlek och favoritaktivitet (förutom att trycka in armar och ben innanför mina kläder) är att åka bil på låtsas! Hon äääälskar att sitta i olika bilar och låtsasåka. Hon kan sitta fram, bak eller i bagaget. Hon sitter där och myser "du e bebis då, ja e mamma då" . Knepiga lilla unge! 

Sommar sommar sommar

Likt förra sommaren blir det inte mycket till bloggning. Ibland känns det viktigt att lägga sånt här på hyllan och bara vara och njuta av sommaren och min fina familj. Just den här veckan jobbar jag. Känns ok men det hade såklart varit skönare att vara ledig! Men snart väntar dock tre veckors ytterligare ledighet! Förra veckan var vi på värmdö och slappade, badade och umgicks. Supermysigt. Nu ska vi bara vara hemma och njuta av hus, trädgård och lugn och ro. Så mycket lugn och ro det nu blir med två små trollungar som härjar dagarna i ända 😝. De är underbara våra ungar. Underbara och intensiva. De har iaf lärt sig att ta sovmorgon! Alltid något!