Byter perspektiv

Nä nu är jag på riktigt less på negativiteten som jag känner för tillfället. Nu ska jag vända om och bli positiv igen! Saker som känts jobbiga på sistone förutom sömnbristen (som är svår att vända till nåt positivt iofs) är Selmas enorma mammighet. I perioder har Stefan inte fått hjälpa henne med nånting, nattning, toalettbesök, påklädning ja till och med roliga saker som att åka iväg och leka har bara varit jag som fått göra. Och det har ju givetvis lett till viss frustration hos både mig och Stefan. Man vill ju självklart inte väljas bort ideligen samtidigt som man inte vill vara den enda som gäller. Jobbigt för alla. Nu har det lugnat ner sig men Selma vill fortfarande inte sova borta eller knappt åka iväg utan oss. Men tänk egentligen vilken ära det är att vara så behövd av denna underbara lilla tjej? Att vara så viktig i hennes liv och få vara med i hennes fantasivärld är ju egentligen helt fantastiskt! Hon ger oss så mycket glädje och så många skratt när vi pratar om livet och alla små enkla företeelser som för henne är enorma mysterier. Att få vara med och förklara hur allt hänger ihop och se hur hon försöker förstå är så roligt. En vacker dag, som antagligen kommer komma alldeles för snart, kommer hon ändå välja bort oss för att leka med kompisar och så kommer hon skämmas ögonen ur sig när vi kommer till skolan och hälsar på ;-). Så nu betsämmer jag mig för att NJUTA till fullo av tiden jag får med mina fantastiska barn istället, fast den där samvaron vid 4-5 på morgonen får gärna senareläggas någon timme. Det får bli mitt tidiga nyårslöfte.