Att uppfostra en treåring...

Det kan ju låta som en barnlek... Hehe... Ursäkta ordvitsen. Men alla som är uppe i det eller någon gång har varit uppe i det vet troligen att det är allt annat än lätt! Vår lilla tjej är så fylld av känslor, påhitt och vilja att det ibland liksom svämmar över. Hon är en sann dramaqueen som i samma andetag som hon skrattar kan vända om och aslipa över att man (elak som man är) lagt på skinka på mackan istället för ost. Hon är en superduktig storasyster som älskar att clowna sig för Agnes, och för oss oxå för den delen. För det allra mesta uppför hon sig bra (för att vara 3 år...) Men känslorna är som sagt lite svåra att hålla i styr ibland. Idag orsakade urballningarna indragen gympa. Kändes hårt. Problemet var ju dock att hon inte led tillräckligt av att vara hemma så vi pratade om det flera ggr under kvällen för att påminna henne... Taskigt kanske men ska man va elak kan man ju lika gärna vara riktigt elak! Hon har iaf skött sig exemplariskt resten av dagen och jag hoppas minnet ska svida tillräckligt för att vi ska kunna använda det länge... Barnuppfostran är verkligen inte lätt! Blir lite rädd när jag tänker "små barn små problem, stora barn stora problem".




Litet barn... Litet problem???