Min bästa Dolly

Förutom alla sina "riktiga" kompisar har Selma en absolut favorit: Dolly. Denna skitiga, stackars nakna lilla dockan har hängt med i ur och skur i 2 år nu, ända sedan Selmas första jul som 7 månadersbebis. Selma brukar ofta gå runt och ropa - Dooolllyyy, vaaa ääää duuuu! Oftast svarar hon ju inte och då måste vi snabbt som ögat leta upp henne eftersom Selma tydligen ärvt sin pappas förmåga att leta... När hon är upphittad försöker Selma ofta lära henne att stå, gå eller äta. Ibland är Dolly även olydig och blir rejält uppläxad.

När vi var på Mallorca hände det som inte får hända, Dolly went missing! När vi en kväll kom tillbaka till lägenheten var hon inte med. Jag var säker på att hon hade varit i vagnen nere i restaurangen men nu var hon puts väck. Jag blev iskall inombords och lipen var inte långt borta. Det kändes nästan som jag tappat bort mitt eget barn. Jag kunde se framför mig hur förkrossad Selma skulle bli om hennes "bästa Dolly" skulle vara försvunnen. Snabbt som ögat pilade jag ner till restaurangen och letade igenom varje millimeter. Till sist hittade jag henne, intryckt i ett hörn bakom en soffa. Vilken lättnad!!!

Då

Julen 2009

Nu

Då (2009) var Dolly snäppet renare och något mer påklädd med mindre tandkräm i munnen men jag vågar inte ens försöka tvätta henne för tänk om hon inte skulle vara sig lik efteråt...