Den där Selma...

Varje dag förundras jag över hur många tankar som kan samlas i det där lilla huvudet. Varje dag förundras jag även över hur dessa tankar kan formas till ord, meningar och numera hela utlägg som är fullt förståeliga för omvärlden. Igår kom hon fram och började ett långt utlägg:
- mammaaaa (bedjande ton), du vet min spej, den till håjet nä vi bostaj? Den me tollet... Få ja titta på daton på de tollet?

Vad säger man då liksom? Jag gick iaf till datorn och lät henne få som hon ville...