Hej vecka 30...

Fy vad jag ogillar att vara så här skröplig som jag känner mig just nu. I snart 2 veckor har varje steg gjort ont, troligen foglossning i SI-lederna enligt google och mina kollegor. Med Selma hade jag inga problem alls med foglossning, kanske pyttelite på slutet men då behövde jag ju inte knata omkring på jobbet och blandas ihop med patienterna ;-). Det sjuka är att jag är en mästare på att predika för andra om hur viktigt det är att söka hjälp och gå till sjukgymnast för sådana besvär men när det kommer till mig själv gäller visst något helt annat... Nu när jag skulle lägga Selma blev jag påmind om mina andra följeslagare Herr Halsbränna och Fröken Nästäppa. Båda dessa är ju mindre smidiga att handskas med just i sagoläsandet. Jag är imponerad av att Selma ens förstod vad jag läste till sist. För att förhoppningsvis få en god natts sömn ska jag därför knapra i mig lite gaviscon som troligtvis är den mest avskyvärda tuggtabletten ever, men det funkar. När jag sen steg upp och sätter mig här vid datorn i tron att jag ska få göra det i lugn och ro så startar något som närmst kan liknas vid en utekväll på krogen  magen, det lilla knytet är en hejare på att shejka loss. Inte alls som jag kommer ihåg att det var med Selma. Jag hoppas intensivt att inte det där med att bebisar har samma dygnsrytm utanför magen som inuti stämmer... Jag har ju beställt en bebis som gillar att sova, kunde ju vara kul att få uppleva det någon gång.

Nu ska jag ta tag i livet "aka" slänga mig i soffan...eller jag kommer nog inte slänga mig utan snarare släpa mig ut till vardagsrummet som en pirat med träben för att sedan så försiktigt som möjligt tippa ner den här kroppshyddan i soffan och hoppas att jag kommer upp igen någon timme senare. Wish me luck!