Gillar mig!

Efter dagens sjukt jobbiga boxpass med minst 5 nära-dödenupplevelser måste jag bara klappa mig själv på axeln. Vilken duktig kropp jag har! Tänk vad den klarar av egentligen? Den pallar med ett typ 80 minuter stenhårt träningspass (jaja, inte konstant aktivitet kanske), den pallrar sig upp på natten, morgonen ja faktiskt närhelst någon kallar på den, oftast en liten filur som börjar på A. Den har burit, fött och matat 2 fantastiska små barn nästan alldeles själv och erbjuder lek, tröst och trygghet åt dessa små tjejer dag som natt. Vem är jag då att klaga på den? Den må vara lite gropig här och fluffig där med lite mycket vaddering på vissa ställen men vem bryr sig egentligen när den klarar av SÅ mycket? Min kropp är stark och levererar när det gäller, nu ska jag vara snäll mot den framöver....