Vi har en riktig liten närhetsjunkie här hemma. Agnes somnar alltid i sin säng men när hon vaknar till vid 22 finns det inte mycket som kan få henne att sluta åla runt och gnälla i sängen. Enda medicinen är NÄRHET. Får hon ligga nära, nära och trycka in näsan mot min bröstkorg och de kalla små fötterna in i degmagen så slappnar hon vanligtvis av på några sekunder och börjar snarka. Lustigt det där hur viktigt närhet kan vara i perioder. Jag misstänker att hon skulle nappa rätt snabbt om hon fick erbjudande om att flytta in i magen igen. Iaf nattetid. Men vem tusan vill föda fram en unge varje morgon? Inte jag...
Go och glad på dagen, men på natten vill hon hoppa in i magen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar