5 år imorgon

Kan inte fatta det. Imorgon blir min förstfödda, min premiärbebis, min underbara lilla Selma Linnea 5 år. Om det här är stort och ofattbart för mig så är det en gigantisk deal för hennes del. Det här är något som hon laddat för hur länge som helst. I säkerligen ett halvår har hon funderat på vad hon ska välja ur presentlådan på dagis och vilka lekar som ska lekas på barnkalaset. Som jag skrivit tidigare har hon planerat en hel del för framtiden och det har hon gjort för femårsdagen med. Min lilla skrutta, så stor i orden och så liten på jorden. Hon är så mogen och medveten om allt runtomkring. Hon är en tänkare som funderar mycket på livets stora frågor och filosoferar omkring vem som var den första människans mamma, hur det skulle vara om alla poliser slutade på sina jobb (då skulle det vara tjuvar överallt och inga barn skulle få några leksaker), och om man alltid måste torka sig själv när man är fem år. Hon tänker på stort och smått, högt och lågt. Hon är också en riktig liten dramaqueen som har lärt sig en del om sjukdomsvinst och hur härligt det kan vara när någon tycker synd om henne. De gånger hon lyckats gråta med riktiga tårar kan jag räkna på mina tio fingrar men det beror inte på att hon är ständigt glad utan snarare på att hon tydligen har ett väldigt bra återflöde i tårkanalerna. När hon är ledsen försöker hon desperat klämma fram några tårar och hon avundas lillasysterns enorma förmåga att producera krokodiltårar på beställning. Men mestadels är hon en glad liten fröken som för tillfället är tankspridd och flummig och stundtals väldigt svår att få kontroll över, men jag har förstått att det nog hör åldern till.