Kl är typ 4 och här ligger jag vaken. Mycket ovan känsla. Under Selmas 1,5 första år var det snarare en rutin. Nu beror vakenheten på att det ligger en mycket hostig tjej på min arm. Fattar inte att hon själv kan sova... Jaja, det här är väl en verklighet jag snart får vänja mig vid igen. Stefan har jag skickat in i gästrummet så att någon av oss sover iaf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar