lördag 3 december 2011

Min lilla Nala.

En dag vaknade jag på ett lite ovanligt sätt. Selma sov inne hos oss (som vanligt numera) och på morgonen känner jag hur hon börjar röra på sig och lutar sig över mitt huvud. Sen slickar hon mig på kinden och viskar: - jag är Nala... Kanske är det dags att byta film nu?



Inga kommentarer: