Da Gran!

I år fick jag äntligen ge mig ut i granköparträsket igen, förra året var vi ju i Vemdalen och då blev det inget sånt. När jag kom hem med granen stog vi i sann Disneyanda och trallade på julvisor, sippade glögg och log i mjugg åt lilla Selma som satt som en blond liten ängel och beundrade den mest perfekta gran sen urminnes tider. Eller nä, så var det ju inte riktigt... som alltid är ju julgranspåklädningen något stressig och orolig och meningar som: "räcker de här ljusen verkligen?", "Vilka kulor ska vi använda?" och "hur fasiken ska vi få fast stjärnan" avlöser varandra. Men i år var det faktiskt riktigt mysigt och en gnutta idylliskt när Selma desperat försökte trycka fast kulorna på grenarna och hela tiden upprepade "själv" när vi försökte hjälpa henne...lilla gumman. Det roliga var att det faktiskt var hon som tände granen först, hon lyckades hitta knappen och blev sååå stolt när allt tändes. På bilden tycker jag ni ska observera hur fantastiskt stjärnan sitter...lite nymodigt liksom...