Kvällens nattning var sjukt jobbig. Agnes skrek som en galning och tårarna sprutade. Hon vred sig och ålade hela tiden ner ifrån sängen. Till sist orkade jag inte längre och då sprang hon snyftandes och hulkandes till Selmas rum där hon stormade in. Så jag frågade om hon ville sova med Selma. DÅ blev hon knäpptyst först och snyftade sedan fram ett "mmmmm". Jag la upp henne och nöjdare unge har sällan skådats. Nu sover hon där men måste ju tyvärr flyttas eftersom Selma sover lite för högt över marken. Syskonkärleken mellan de här båda är det finaste jag nånsin sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar