Idag är det "min dag". Min dag då jag numera måste tänka till både en och två gånger för att komma ihåg hur gammal jag är. Men jag kommer ju alltid på det som tur är. Annars hade jag verkligen haft något att oroa mig över! Och lyckligtvis känner jag fortfarande att jag kan säga "bara" framför min ålder. "Bara" 32 år. Ja det är "bara" tycker jag. Jag skulle inte vilja ha ett enda år av mitt liv ogjort. Alla de där åren har format mig till den jag är och faktiskt är det så att jag är ganska nöjd med just den personen. Varför inte liksom? Jag har två fantastiska barn, en underbar man, vänner och familj som alltid kan få mig att skratta tills jag gråter (okej, det är inte så svårt). Det finns så många härliga, fina människor i min omgivning och om jag är någorlunda lik dem så måste jag ju helt enkelt vara rätt okej jag också. En sak som jag bestämt mig för är att vara snäll mot mig själv och göra mitt bästa för att suga åt mig av allt positivt som finns omkring mig. Livet är för kort för att gnällas bort. Det låter självklart men är lättare sagt än gjort! Dagen har iaf firats med familjen och "svärfamiljen".
Selma lovade mig igår att jag skulle få en morgonpuss och sen skulle jag få sova så länge jag ville. Det slutade med att hon kom in någon gång efter 7 och berättade att de fixade frukost. Sen kom Agnes in "ka vi äta Bemma? Ka vi äta? Bemma, ka vi äta". Hon var hungrig som en varg, jag med så sovmorgonen fick sparas till en annan dag... Till eftermiddagen hade jag gjort pulled pork med sås av öl och coca Cola, sjukt gott!!!
Nu är det snart sovdags för imorgon bär det av till stallet igen. Woop woop!
Rena rama barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar