Man vill ju alltid kunna ge sina barn det de allra helst vill ha, för att se lyckan och glädjen i de där små ögonen är verkligen fantastiskt. Nu är det ju så att Selma inte kommer få det hon allra helst vill ha, en riktig hund. Iaf inte nu. Det passar liksom inte in i våra liv för tillfället. De senaste kvällarna har hon valt sin slitna gamla hundbok som saga när det är dags för sängen och igår tittade hon mig sååå djupt i ögonen och sa med sin allra spädaste lilla röst "mamma ja vill ha en rrriktig hund"... I slutet av boken står det om hur man tar hand om hunden och hon kommenterar allt så jädra gulligt!
Jag- man måste tvätta hunden...
Selma- ja kan baaada den i badkaret mamma!
Jag- man måste ge den en säng...
Selma - den kan sova i en liiiiten lååååda, va gylligt!!!
Osv osv osv
Den här tjejen kan verkligen föra sin talan, bådar inte gott för framtida diskussioner ;-)))
1 kommentar:
Dom anlagen har hon säkert fått efter sin lilla mamma.
Skicka en kommentar