Fint med magsår?

Har funderat över det här med tid, stress, saker på att-göra-listan och det faktum att det tydligen anses som åtråvärt att ha tusen järn i elden och ha minst ett halvt magsår på väg hela tiden. Vad jag menar är att folk i största allmänhet är väldigt noga med att påpeka hur MKT de har att göra; på jobbet, hemma, på fritiden mm mm. Hur ofta hör man någon säga att det har det lite lugnt, att det inte finns nåt direkt att göra och att de faktiskt har tråkigt? Jag hör det allt för sällan. Nu funderar jag på om det faktiskt är så att folk ständigt är på språng, alltid har överfullt på skrivbordet och ALDRIG kan sätta sig ner i soffan och faktiskt inte ha något att göra? Eller triggas man igång av det faktum att alla andra har fullt upp hela tiden, att man inte vill verka lat och tråkig? Jag har sådana stunder då jag faktiskt inte vet vad jag ska sysselsätta mig med. Självklart finns det säkert någon trist uppgift som att rensa ut håliga strumpor ur byrån eller städa ur något mindre hygieniskt skåp men jag säger bara: ORKA! Jag tycker tråkstunderna framför meningslösa TV-program kan vara motiverande och peppande för om jag inte känner rastlöshet ibland kan det vara svårt att hitta riktig inspiration till de där riktigt urtråkiga uppgifterna som gärna hamnar längst ner i prioriteringen.

Fram för fler tråkiga stunder!!!