Världens stoltaste?

Idag skulle jag och Selma till farbror doktorn. Bara tanken på att någon ska titta, klämma och känna på en liten envis tvååring kan man ju bli svettig av. Vi pratade om det hela morgonen och jag la till att om hon var duktig så skulle vi köpa lite mer klistermärken och glass. När vi väl kom dit intog Selma väntrummet som en liten orkan, massa leksaker, böcker och dockor och på de 15 minuter vi väntade hann hon nog gå igenom 90% av dessa. Trivdes som fisken i vattnet kan man säga. Jag sa att sen kommer någon och ropar - Selma Fagerberg? och då ska vi gå in.
När sedan sjuksöterskan kom och frågade:
-Selma? så tittar Selma lite småblygt upp och säger:
- Fagebääj! Hihihi, lilla gumman.
Vi gick in i rummet och sjuksköterskan som var supermysig frågade om Selma ville sitta i mammas knä?
- Näää...sitta egen stol.
Sen började undersökningen med öronkoll, temp, halskoll och tittande på prickarna. Inte ett motstånd eller gnäll! Efter att ett öra kollat påminde Selma om att kolla det andra med. Hon var lite röd i hals och öron och sjuksköterskan hämtade läkaren för en extra koll. Då var hon tvungen att sitta hos mig eftersom de skulle pilla lite mer i halsen och då var det ju liiite jobbigare men hon blev inte ledsen.

Jag höll på att börja lipa av stolthet, hon var verkligen sååå duktig och det är så häftigt att kunna resonera med henne om vad som ska hända och att hon sen går med på det. Min älskade lilla tuffing! Av förklarliga skäl hann jag inte riktigt med att ta kort på besöket...

Diagnos: lindrig halsfluss som vi inte behöver medicinera.