Nu närmar sig mammaledigheten sitt slut. 1 september är jag tillbaka i gamla goa Värnamo igen så jag e. Jag har väldigt blandade känslor kring detta, jobbigt att börja pendla igen men kul att komma tillbaka till verkligheten. Jag är rädd att jag tappat ungefär lika mycket hjärnceller som hårstrån och då blir det sannerligen inte lätt för mig! Jag försökte komma ihåg min flexkod häromdagen, helt bortblåst, mitt användarnamn till datorn likaså. Stackars mina kollegor som jag kommer belasta med frågor hela dagarna typ: vilken tid är fikat nu igen? vilket skåp är mitt? var ställde jag bilen i morse? Hur mycket vatten brukar vi hälla i kaffebryggaren? Och det här är bara gamla rutiner som jag borde kunna, tänk allt nytt som tillkommit, herregud... jag kommer behöva en hel månads introduktion!
Fast som sagt så ska det bli kul att komma tillbaka, jag har alltid gillat stället och människorna som jobbar där *blink blink* till er som kanske läser...typ Nina! Jag kan inte förstå dem som vill vara hemma på heltid för att sköta barn och hem på heltid, visst är det ett heltidsjobb att bara ha hus och familj men jag behöver den sociala samvaro som man får på jobbet, utbytet med personal och patienter är alltid givande. Jag tror den ultimata arbetstiden skulle vara 50%, men tyvärr behövs ju pengarna så det är inget alternativ!
Nu ska jag se till att njuta ordentligt av tiden som är kvar hemma och hoppas det blir en varm sommar (hahaha...troligt...)
3 kommentarer:
man behöver inte förstå dem som vill vara hemma 100% lika lite som man behöver förstå dem som vill jobba 100%... = alla är olika :))
men jag förstår dig det är gott att träffa andra, jag ville verkligen börja jobba även fast jag hade smått. MEN när jag hade de två sista och jag var äldre.. kunde jag nästan ge vad som helst för att få ta hand om dem själv och ta hand om hemmet... en person men olika tankar i olika åldrar :)
Så sant, så sant, alla är olika och tur är väl det! Tror verkligen det är så att det beror på var i livet man befinner sig. Jag har ju inte jobbat så många år än och det är fortfarande lite nytt, därför känns det spännande, sen är jag ju även lyckligt ovetande om hur det känns att vara en arbetande mamma med hus att ta hand om...blir spännande att se hur jag ska reda ut allt i höst! Tur att Stefan är hemma typ 2 månader så att jag kan koncentrera mig på att komma in i jobbet igen!
Jag visst men du och Stefan är de allra bästaste föräldrar Selma kan ha...:) och ni kommer ju att göra det som är det absolut bästa för henne OCH alla hennes fem syskon... hehehe
Skicka en kommentar