Liten blir stor

För ett år sedan befann vi oss på BB med en alldeles nykläckt liten tösabit, solen sken och det var sommar ute, inte som idag när det bara regnar. Vårt lilla knyte låg då i sin lilla plastsäng och snusade förnöjt mest hela tiden (eller inte...). Jag hade läst att spädbarn och speciellt de allra mest nyfödda sov större delen av tiden och att man ibland behövde väcka dem för att se till att de åt, antagligen hade inte Selma tagit del av de instruktionerna för hon var en otroligt vaken liten spädis. Natten på BB sov vi inte mkt eftersom jag hade mitt lillfinger i lillans mun större delen av natten (det där med napp var ju inte riktigt tillåtet...). Första tiden hemma består av sporadiska luddiga minnen, jag minns t.ex att jag inte kunde förmå mig att ligga med ryggen mot lillans spjälsäng ifall hon skulle vakna och att vi inte vågade göra ett pip ifrån oss när hon väl somnat.

Nu känns det som hon funnits hos oss hur länge som helst. Hon har utvecklats från ett hjälplöst litet gnyende knyte till en busig, glad, aktiv och envis liten flicka som vet precis vad hon vill. Inget undgår hennes nyfikna blick och hon apar efter precis allt vi gör. Putsar jag fönstrena så ska hon hjälp till och klipper jag hennes små naglar ska hon göra samma sak efter. Hon är pratglad precis som sin mor, mormor och mormorsmor och älskar att stå i centrum, tror minsann det finns vissa skådespelartalanger i den lilla clownen! Det är så spännande att se hennes framsteg och alla bus hon hittar på! Om ynka 3 månader är det dags för mig att börja jobba och lämna mitt lilla bus varje dag, det känns faktiskt lite sorgset att denna perioden i våra liv snart är över och att det är dags att lämna vår lilla bubbla och leva vidare i "verkligheten". Det här året har utan tvekan varit det bästa i mitt liv!

Nykläckt liten Selma och trött mamma

Liten Selma och trött pappa

Busig tös som tänjer på gränserna!

Glad för det mesta!

Jag äter om jag vill!