Stor dag för stor tjej

De senaste månaderna har Selma kommit titt som tätt och påpekat att den ena tanden efter den andra gör ont. Allt i hopp om att den ska vara lös och vara på väg att tappas. Det är ju en stor grej det där, att bli stor och tappa första tanden. Spänningen är olidlig. NU är den första tanden lös på riktigt och det är STORT. Mormor och morfar ringdes upp på studs för att bli invigda i nyheten. Jag drabbas av akut nostalgi och viss ångest över att tiden springer iväg, att min lilla tös ska tappa det där lilla risgrynet som gjorde entré först av alla. Snart flyttar hon hemifrån typ. 

Idag på ridskolan gjorde hon debut på en STOR häst och fick mycket beröm för hur bra hon hanterade den tunga fjordingen, mammastoltheten slog till rejält. 

Stor dag på många sätt.