Plåster delux

Jag har de senaste nätterna haft ett riktigt ettrigt litet plåster på mig. Det klistrar sig fast och liksom förföljer mig när jag försöker fly någon ynka millimeter. Vänder jag ryggen åt det känner det med sina små tentakler efter mig och håller sig sedan fast i kläderna (eller hår/öron/annat greppvänligt) som vore det en fråga om liv och död. Ibland rullar plåstret bort en liten bit, antagligen högst omedvetet men fångar då blixtsnabbt upp kontakten via de nedre tentaklerna, dem med väldigt hårda och vassa små tår/naglar på. Just ikväll är jag tacksam för att jag såg till att klippa just dom små naglarna. Nu är det ju himla tur att mitt lilla plåster är så nedrans mysigt och trevligt dagtid att jag liksom kan hantera de här kassa nätterna då jag vaknar med exv en häl eller kissig blöja i ögat...




Älskade lilla plåster!