Nämen oj!

Har visst tagit en högst ofrivillig bloggpaus. Det fanns verkligen ingen tanke med det men ibland flyger tiden iväg utan att jag hinner lämna avtryck på varenda socialt media som finns. Men det är ju därför som det är så skönt att jag endast bloggar för min egen skull. Jag tvivlar på att det ens finns någon som reagerat på min frånvaro här. Anyways. Livet leker, och det leker i världens jäkla superspeed. Veckorna flyger fram och barnen utvecklas i samma fart. Selma känns som att hon har mognat så mycket på sista tiden, hon känns lugn och för det mesta harmonisk och hon är bara så himla mysig. Jag älskar att få tid tillsammans med henne för att bara få sitta och prata och filosofera om allt och inget. Min fantastiska fina tjej. Liiite annat läge är det med den lilla marodören i familjen. Agnes är ganska utåtagerande för tillfället och tar igen det hon inte kan säga genom att nypas, puttas och slåss istället. Hon är också sjukt mysig och alldeles underbar men efter några dagars konstant mammighet blir man lite småfrustrerad. Men vem kan stå emot när en knubbig liten (väldigt bestämd) lintott kommer och tar en i handen med ett grepp som INTE går att ignorera och drar en upp ur soffan för att gå och hämta en bok/frukt/leksak/whatever med den allvarligaste blicken man kan tänka sig... Inte jag iaf. Jag låter henne vara med och bestämma i familjen men känner samtidigt att den här lilla fröken behöver riktigt ordentliga ramar. Hon avskyr att bli "hanterad" och bestämd över och det blir så tydligt vid tandborstning/påklädning/insmörjning och blöjbyten att det nästan är skrattretande. Här liknar tandborstningen mest ett mindre världskrig och hela familjen pustar ut när det momentet äntligen är över... Här har vi lite att bita i. Självklart är favoritordet:NEJ!!!




Mammigaste tjejerna i stan...





Borsta tänderna är kul... NOT!!!!