Konsten att natta en vild ettåring

Saknar man utmaningar och spänning i livet kan man ju alltid testa att natta Agnes. Hon är en solstråle (okej, en något bestämd och tidvis lite hårdhänt solstråle) på dagarna men när det är dags för solen att gå ner och barn att sova händer det något. Det spelar ingen roll hur trött hon varit en halvtimme tidigare, för när rullgardinen dras ner piggnar ungen till som om hon fått en intravenös koffeinkick. Hon kan härja i sängen som en virvelvind helt utan att bli trött. Ben och armar vevar till höger och vänster och skriken hörs säkerligen över hela flahult. Jag vet inte om det är värst de gånger hon skriker och är arg eller de gånger hon är pigg, glad och leksugen. Då ignorerar hon alla vinkar som pekar mot att det är dags att sova och sitter länge länge och bäddar ner gosedjur eller flamsar. Jag vill bara att hon ska kunna läggas ner, få en liten puss och sen gosa in sig i snuttefilten och knoppa in. Ikväll gick det hyfsat snabbt... Tog bara 45 minuter... Suck!!!