Min tös är inte längre nån liten bebis, ingen liten plutt som helt utan märkbar vilja hänger med på höften och låter mamman bestämma. Nu har hon en egen vilja, och den är av stål. Men jag glädjer mig åt att hon är en fröken med skinn på näsan och hjärtat på rätta stället. Igår när vi tittade på TV såg hon en flicka som var ledsen och kramade sin mamma, då skulle hon genast börja kramas och sprang mellan mig och Stefan och kramade, kramade, kramade. Det är så häftigt att få uppleva allt hon lär sig och hur hon uttrycker sig mer för varje dag. Det här är det senaste:
S- Kissen bassa (kan även gälla dockan).
A- har kissen bajsat?
S- Jaaaaa, byyyta böja
A- ska du byta blöja
S- Jaaaaa...
Sen drar hon fram en stol till skötbordet och lägger upp katten där, "tätta" säger hon sen och om jag ens vågar tänka tanken att ge henne en torr servett får jag onda ögat. Det ska vara en VÅTservett förståss!
januari 2010
januari 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar