Nu är vi hemma och lillan sover (för stunden). Jag känner mig totalt däckad, livlös och tom i skallen men ska försöka klämma fram ett blogginlägg innan jag somnar i soffan eller sängen...soffan är närmast så det kanske blir där. Nu har vi iaf firat Selmas busfrön till storkusiner och omg vilket liv det var. Farmor och farfar (mina alltså) var med och hann knappt yttra orden"det kan man inte tro att det är 5 barn här, det är så lugnt...) innan samtliga barn kollektivt började leva rövare som om de vore 30 stycken minst. Det är det jag säger, man ska ALDRIG yttra sådana saker, de slår tillbaka snabbare än ögat i 99% av fallen. Selma var överlycklig över att få träffa älskade Smillahunden som knappt får en sekund för sig själv när "hon med håret" är närvarande. Men mysigt och trevligt var det, rödvinet på slutet var nästan en nödvändighet för att pulsen skulle stilla sig en aning...
Tårta som dekorerats av födelsedagsbarnen själva
Japp, Stefan var ett av barnen...
Selma matade Smilla med en hel skål mat
Båda verkade faktiskt lika nöjda med arrangemanget 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar