Kärlekstörstande snartfyraåring, check!

Agnes har återgått till något slags fosterstadie känns det som. Så fort jag kommer innanför dörren är hon där, snabb som en vessla och med hörsel som en hund. Man kan nästan tro att hon är synsk, eller har opererat in en gps i mig. Hon flyger fram och ger mig en hård kram. Den kramen tar sedan aldrig slut helt. Den fortsätter in i huset, den fortsätter ut i köket, in på toa eller vart jag än går. Först blir jag lite frustrerad, jag menar det är ju ganska jobbigt att gå på toa med en fyraåring som håller sig fast i kläderna. Sen inser jag att det är likabra att gilla läget. Så då sätter vi oss lite i soffan och hon sticker in sin lilla näve innanför min tröjärm. Där sitter vi sen och njuter en stund, för visst är det mysigt ändå, hon är liksom lite förkroppsligad mindfulness. Det är lika bra att sitta där en stund istället för att bara rusa på. Till sist brukar hon tröttna och går och leker och då kan jag göra annat enstund. Sen är det natt och då är hon snart inne hos oss och gosar in sig innanför kläderna igen. Händerna hos mig och fötterna hos Stefan. Lilla goa plåster.