Mörkrädd?

Idag när vi satt hemma och mumsade på vår hemmagjorda pizza berättade Yvonne om att hon och Selma hade glömt låsa dörren tidigare, och alldeles plötsligt börjar Selma (som sitter med ryggen mot dörren) snegla lite och säger att hon inte vill äta mer. Sen kryper hon lite smått hysteriskt över till Yvonne och klänger likt en liten apa runt hennes hals och ser smått livrädd ut. Jag frågar om hon är rädd och hon nickar. Då frågar jag om hon är rädd för dörren - Pjata inte om det... får jag till svar. Stackars lilla gumman, likt sin mor är hon rädd för dörrar på kvällen! Jag minns att jag tyckte det var superobehagligt att gå förbi ytterdörren på kvällen när jag bodde hemma... Nu har jag alltså fört vidare detta till lilltösen. Hon tinade snart upp och vi pratade om annat men så fort vi försökte fråga vad hon var rädd för svarade hon - Pjata inte om det...med sin mest allvarliga stämma. Snacka om att hjärtat höll på att brista. Jag har märkt innan att hon är rädd. Hon vågar tex inte gå till sitt rum när det är mörkt ute om ingen följer med och man måste dra ner rullgardinen om hon ska kunna vara på sitt rum själv. Inatt vaknade hon vid 2 tiden och skrek, säkert för att det var helt kolsvart...

Pjata inte om det...

sagostund med pappsen