Agnes är morgonpigg och pratar genus

Agnes visade tydliga tecken på att vara rejält utsövd efter 3-dagarshelgen vi haft. Hon har sovit till både 10 och 9 olika dagar så det borde hon kanske vara. I morse var det iaf dags för dagis och skola igen och Agnes firade detta med att vakna 4.45 och börjar då att viska försiktigt

-mammaaaa... Är det mojjon nu?

-mmmmm....tyyyyp....zzzzz

-om huj många minutej?

-veeeet inte....10?

Ca 20 sekunders tystnad

-haj det gått så många minutej nu? 

-snart....

Ytterligare 20 sekunders tystnad råder

- är nalle puh en pojk eller flicka?

-pojk tror jag nog....

-Ior då?

-pojk.....

-finns det bara pojkaj i Nalle Puh eller?

-Kängu är ju en tjej.

-ja jusst det. Henne gillar jag. Hon är fin.

Utveckling pågår

Sådärja! Den svarta garderoben är fixad. Utrensning av köksskåpen, check! Vinterskor utrensade och bytta mot vårupplagan. Fantastiskt skönt att bocka av. Nu är det soffan som gäller eftersom tanken är att jag ska kurera mig. 

Personligt utvecklingsområde

Å fy vilken jobbig insikt jag fått om mig själv! Jag är KASS på att göra klart saker, att avsluta, att sätta punkt! Jag trodde jag hade fått ordning på det där men börjar bli tveksam. Jag drar igång nya saker HELA tiden, exv lekstuga, gräva upp land, rensa i skåp och lådor men jag HATAR att göra klart det där allra sista. Istället går jag vidare till nästa projekt päoch skippar det där gamla tråkiga. Fy va irriterande. Tur att jag inte gör så på jobbet! Nu har jag uppstartsförbud. Inget nytt innan plantorna är planterade, lekstugan klar och alla skåp är nyorganiserade. Punkt slut!

Agnes 4 år

Då är Agnes plötsligt 4 år gammal. 4 år sedan "jättebebisen" äntrade världen i rena ilfarten. Det känns alltid fånigt att säga att det känns som igår för egentligen känns det som vi alltid haft henne hos oss. Jag kommer inte ihåg hur det var att vara utan den här lilla clownen. Det måste ha känts ganska tomt och ensligt med tanke på hur mycket hon gillar att vara nära (mig). Hon älskar fortfarande att krypa innanför kläderna med händer och fötter, helst hela kroppen troligen men hon är lite för stor nu. 

Det är så härligt att se Agnes och Selma ihop nu när de båda börjar bli större och det blir allt mer tydligt att Selma har sitt största fans i sin lillasyster. Och jag tror att det gäller det omvända också. När Agnes av någon anledning är iväg utan Selma är hon saknad jättesnabbt. Även om de är i liven på varandra titt som tätt så älskar de ändå att umgås med varandra, i lagom dos. 

Som person är Agnes busig på ett lagom duktigt sätt, hon är rolig och bjuder på sig själv, hon är mån om andra och ger alltid massor av positiv feedback när jag exv är lite extra sminkad eller har nya kläder. Detta gör mig alltid lika varm om hjärtat. Nu ska jag sova jämte min lilla goding och hoppas att hon ska klara sig utan feber inatt. 

Selma tar hand om Agnes och håller om henne i den läskiga gungan ❤️

Oooops i did it again

Hej PMS och hej plötslig energi! Idag kom den plötsligt, energin och motivationen. Den må vara på kortvarigt besök men den har låtit mig putsa fönstren, organisera och städa i skafferilådorna samt dammsuga (snart) hela huset. Så kanske är inte den där satans PMS'en så himla dålig iaf? Jag kör lite beteendeaktivering på mig själv. Det funkar ju mot depression så varför inte dessa hormonella svängningarna också? Istället för att ligga passiv på soffan försöker jag alltså GÖRA saker. Helst ska det vara saker som känns värdefulla och roliga och när andan faller på är städning och organiserande faktiskt roligt så det är ju passande. Det är ffa skönt att bocka av saker på listan. 

ORKA!

Jag är full av inspiration. Jag vill pyssla med makrame, fjädrar och gröna växter. Jag vill storstäda, putsa fönster och organisera i alla möjliga och även omöjliga skåp, lådor, skrymslen och vrår. Jag vill förnya min och tjejernas garderober, städa undan all envis snö och gärna träna 3 gånger i veckan. Jag vill engagera mig på jobbet och hitta på roliga saker med familj och vänner. Jag vill....soooovaaaa. Jag är SÅ trött. Jag vill allt och jag vill absolut ingenting. Jag vill vara pigg och glad men är bara trött och gnällig. Skyller på PMS, jetlag, vårtrötthet och att Agnes hostar halva nätterna så att sömnen blir kass. Jag hoppas på snar bättring så att jag med sprudlande och smått äcklig glädje kan hugga i och börja fixa och dona! 

Agnes om framtiden

Ikväll pratade jag och Agnes om stora saker innan hon skulle sova. Hon pratade om hur det blir när hon är stor. 

Agnes-kommer jag bli en mamma eller en pappa när jag blir stor?

Jag-du kan bli en mamma när du är stor.

Agnes- kan jag växa och bli stor då? När jag blir stor, större än Selma och får en telefon, då vill jag ha en Elsatelefon. För jag kommer gilla Elsa sen också. Jag kommer gilla Elsa när jag är liten OCH när jag blir stor!

Jag-okej gumman...

Vi får väl se vad hon säger om sin stora idol om sådär 5 år....

Tokiga lilla prinsessa...

Florida, sista delen.

Sista veckan i Florida gjorde vi inte lika många knop som den första. Dagarna bestod av att trycka i först Selma och sen  tyvärr även Agnes febernedsättande i kombination med poolbad, strandhäng och lite shopping då och då. Skönt, otvunget häng. Sista dagen i huset åkte vi på en liten utflykt till Captiva Island som är en fantastisk liten ö där man får känslan av att vara i Karibien. Helt fantastisk plats och mycket lugnare än exv Fort Myers Beach. Helt i min smak. Men eftersom både jag och Agnes var ganska skruttiga den dagen blev utflykten ganska kort. Den sista måndagen checkade vi ut ur huset och åkte tillbaka till Miami. Där bodde vi på ett hotell precis vi stranden på norra delen av Miami Beach. Tyvärr blåste det något vansinnigt på stranden både måndagen och tisdagen så det blev inte direkt nåt strandliv. Tisdagen ägnades mest åt väntan på att få åka hem och vi var nog alla lite semestertrötta. Flyget till Madrid tog 8,5 timmar och Agnes sov typ 7 av dem. Flyget till Stockholm tog ca 4 timmar och Agnes sov hela tiden. Helt fantastiskt! Sen var det ca 4 timmar bilresa och DÅ tröttnade kidsen på att resa så det var en lättad familj som trillade innanför dörren kl 22 på kvällen. Torsdagen och fredagen var zombiedagar på jobbet minst sagt. Nu har jag slängt upp fötterna i soffan efter en loppishelg. Intense!!!

Fort myers beach

Chillin

Verkligheten

Captiva Island

Bygga sandslott

Miami

Påväg hem

Att vara sjuk i USA

Då har vi kommit hem ifrån Lee convenience health centre (eller vad det hette) aka en typ vårdcentral. Sjukdom har varit ett återkommande tema på resan och för några dagar sedan var det dags för Selma att bli dassig. Idag blev hon bara sämre och sämre och till sist kände vi att det var dags att gå till läkaren eftersom både Kian och Fia haft halsinfektion som krävde antibiotikabehandling. Så jag ringde SOS international. De kontaktade nån agentur i USA som sedan kontaktade oss och gav oss en adress till ett center dit vi kunde gå. Väl där var det massa av stationer som skulle gås igenom. Direkt innanför dörren såg vi säkert superförvirrade ut och en av sköterskorna sa att de fått faxet med vår försäkring så allt var ok. Sen checkades vi in och till sist fick vi träffa läkaren som tog hals och snorprov. Resultatet blev influensa B och tamiflu skrevs ut. Innan vi kom in ringde nån kvinna från nåt annat ställe i USA och förklarade hur vi skulle plocka ut medicinen. När vi var klara ringde hon igen och frågade hur det gått. Hon gav oss adress till närmsta apotek där vi hämtade ut medicin för nästan 3000 kronor alldeles gratis. Tack Folksam och tack SOS international. Nu hoppas vi på snabb bättring!

 Tummen ner på sjukdom.

Sidotumme på undersökningar men personalen var helt fantastisk!

Plötsligt mer aktivitet på bloggen

Nu händer det plötsligt lite mer... Kan bero på att det händer lite mer roligheter just nu. För tillfället befinner vi oss i fort myers beach i ett stort hus som vi alla delar på. Jag och familjen bor på nedervåningen i en egen lägenhet och resten bor där uppe. Idag har vi varit på sanibel Island och plockat snäckor och njutit av havet. 

Orlando

Då har vi snart bott klart i Orlando också, tiden bara swishar förbi, det gör även pengarna! Vi var på magic kingdom igår. Vilket ställe! O herregud vilket speciellt folk amerikanarna är. Disney är verkligen en symbol för patriotism och enorm barnslighet. Visst är det lite kul med folk som klär ut sig och går in för sitt besök men vissa människor... OMG. Det var utklädningar delux till höger och vänster och VUXNA människor kunde köa helt frivilligt i typ 45 min för att ta idolkort med Aladdin. Som om de inte fattar att de faktiskt inte finns på riktigt. Jag kan förstå att barn vill krama idolerna men fullvuxna? Nja.... Hursomhelst var parken, eller parkerna väldigt fina och påkostade. Till och med när man väntade var miljön så påkostad så barnen ibland trodde att det var själva attraktionen. I drygt 10 timmar spatserade vi omkring totalt. Barnen grinade några gånger var men det är ju helt förståeligt. Idag har vi mest chillat vid poolen och shoppat lite på den intilliggande outletten. Nu låter jag bilderna tala.

Incheckade!

På magic kingdom

Slushie vid poolen

Gänget chillar

Florida so far

Vi vet knappt vilken dag det är, ännu mindre vilket datum. Tiden är förvirrande och det har tagit några dagar att komma ner i rätt semestertempo. Vi har nu varit norr om Miami i 4 nätter. Där har vi badat och shoppat litegrann. Vädret har varit lite sådär. Ganska blåsigt, fuktigt och varmt. En kväll kom ett rejält regnoväder. Nu sitter vi i bilen påväg mot Orlando. Vi har sett våra första vilda alligatorer och flamingos vilket barnen blev rejält uppeldade över. Resandet går över förväntan likaså resan över Atlanten. Vi var lite nervösa över bytet i London men det fixade sig fint. Väl framme i staterna blev vi snabbt lotsade förbi de låååångapasskontrollköerna eftersom vi hade små barn med oss. Skönt! Amerikanerna har fattat galoppen och hade numera självservicediskar istället för att fråga alla personligen om de är terrorister eller ej. Nu laddar vi för Disney world imorgon. 

Kärlekstörstande snartfyraåring, check!

Agnes har återgått till något slags fosterstadie känns det som. Så fort jag kommer innanför dörren är hon där, snabb som en vessla och med hörsel som en hund. Man kan nästan tro att hon är synsk, eller har opererat in en gps i mig. Hon flyger fram och ger mig en hård kram. Den kramen tar sedan aldrig slut helt. Den fortsätter in i huset, den fortsätter ut i köket, in på toa eller vart jag än går. Först blir jag lite frustrerad, jag menar det är ju ganska jobbigt att gå på toa med en fyraåring som håller sig fast i kläderna. Sen inser jag att det är likabra att gilla läget. Så då sätter vi oss lite i soffan och hon sticker in sin lilla näve innanför min tröjärm. Där sitter vi sen och njuter en stund, för visst är det mysigt ändå, hon är liksom lite förkroppsligad mindfulness. Det är lika bra att sitta där en stund istället för att bara rusa på. Till sist brukar hon tröttna och går och leker och då kan jag göra annat enstund. Sen är det natt och då är hon snart inne hos oss och gosar in sig innanför kläderna igen. Händerna hos mig och fötterna hos Stefan. Lilla goa plåster. 

Höstkänsla mitt i vintern eller är våren på väg?

Regndropparna slår hårt mot rutan. All vacker snö vi njöt av för några dagar sedan har blaskat bort. Vädret stämmer med humöret. Förra veckan låg först jag däckad med feber och hosta, sen joinade Agnes mig efter några dagar. Nu ligger Stefan och huttrar under en filt medan jag fortfarande går på nån slags halvfart med lungkapacitet som en hundraåring. På jobbet blir jag flåsig av att gå i trappan till lunchrummet och att behöva prata en längre stund får mig att låta som en gammal rökare.

Jaja, bättre nu än om 1 månad när vi ska på semester...

Nu önskar jag bara att höstvädret kan bli vinter igen. Det är ju bara SÅ mysigt!

Mental instabilitet

Å jisses vilken åktur jag tagit min familj på den här helgen. Det har varit en hormonorsakad bergochdalbana super mega delux. TUR att jag och Stefan kollade på vetenskapens värld nyligen då det handlade om PMS och vad som faktiskt händer då och hur vi kvinnor faktiskt mår dessa helvetesdagar. Vissa månader är lindrigare och vissa rejält mycket värre. Denna helgen har jag betett mig som en bipolär med minst sagt hastiga svängningar mellan mani och depression. Dalarna har varit djupa och kolsvarta och ilskan har känts som glödande lava inuti. Jobbigt för dem och JOBBIGT för mig. Förutom ilska och ledsenhet måste man ju även lida av fruktansvärt dåligt samvete för att man beter sig som hulken. 

Igår bestämde jag mig så för att agera och hålla mig upptagen med aktiviteter som känns värdefulla, ja jag är yrkesskadad. Jag valde att ta tag i vår prioriteringslista för vad som ska organiseras. Listan upprättades och jag började checka av. Spontanköpte en byrå till allt pyssel, byggde ihop och organiserade hela skiten. Sorterade hamapärlor, loombands och rensade sedan barnens garderober. Gjorde iordning ny förvaring för deras sommarkläder. Sedan flyttade jag allt innehåll ifrån vårt sjukt dysfunktionella medicinskåp till en låda som funkar mycket bättre. Ja jusst det, kabelgömma för fula laddare och sladdar har oxå installerats på nya pysselbyrån. 

Så nu sitter jag i soffan, utpumpad men med ro i kroppen efter en utmattande men sjukt produktiv helg. 

Tjejen som kan det här med komplimanger!

Idag plockade familjen upp mig efter jobbet. Jag var ganska trött och sliten efter en ovanlig pressad dag. Pressen är inte så hög nu i början eftersom jag inte hunnit boka in så många patienter. Skönt att komma in i jobbet i lugn och ro. När jag satte mig i bilen sa Agnes. 

"Jag tyckte det va joligt att vi plockade upp dig. Du såg så fin ut när du stog där borta i den mössan. Du såg jättefin ut. Du va som en pjinsessa på halloween". 

Hur gullig kommentar? Hon vet precis vad som behövs för att locka fram ett leende min fina tjej. 

Tokfian... 

Selma simmar

Plötsligt kunde hon simma 10 meter. Efter en termin på swimtime släppte det ganska plötsligt och fröken redde ut hur man flyter, sprattlar och tar sig framåt samtidigt. Duktig tjej! 

 

Skillnad på liv och liv

Nu har jag jobbat helt och hållet på nya jobbet i några veckor. Dessa veckor har inte varit precis som vanligt med en hel del vabbande men skillnaden från innan är enorm. Tidigare fick vi ta upp barnen ca 05.15 och åka hemifrån senast 6 för att hinna med samåkningen 6.25. Sen var det jobb jobb jobb tills jag kom hem strax efter 17 helt sketslut. Inget orkades med efter jobbet och allt skulle göras på helgen eller på min lediga dag. 

Nu kan barnen kolla på julkalendern de flesta morgnarna innan vi åker vid 7.30. Jag jobbar till 15, 16.30 eller 13 och är hemma ca 20 minuter efter att jag slutat, och jag kan GÅ hem, inte sitta i en bil 45 minuter. Idag hann jag exv komma hem, laga middag, äta middag och fixa lite, sen gå ut och gå en timme och när jag kom hem var klockan bara 18. Helt fantastiskt.  

Familjetid

Idag har vi haft en riktig familjedag. Jag började dagen med ett pass på Friskis med crosstrainer och gym. Fantastiskt skönt att svettas in helgen ordentligt. Sen åkte jag och handlade lite julmysgrejer. Sen bakade vi pepparkakor som vi dekorerade när de svalnat. Det var nog bland de roligaste pysslet tjejerna gjort för de höll på hur länge dom helst i två omgångar. En bonus var att pepparkakorna dessutom blev goda! Efter baket åkte vi till kock & bar för middag. Vi njöt av tapas och trevligt umgänge. Barnen skötte sig och satt mest på golvet där de roade sig med våra telefoner. Helt ok för mig. Dagen har innehållit ovanligt lite bråk och tjejerna har lekt tillsammans nästan oavbrutet. Fantastiskt mysigt. Detta fluffet sparar jag i minnet och plockar fram en mindre bra dag! 

Pepparkaksbagarna!

Varm inombords

Idag hade vi några fluffiga tillfällen som verkligen fick mig att bli så där härligt varm inombords. Jag berättade för Selma att jag känner så, att jag blir alldeles varm inuti när jag tittar på henne (och Agnes också såklart). Då tittar hon på mig och sen på Agnes och säger "jag blir så där varm inuti när jag tittar på Agnes och när jag är med henne. Titta va söt hon är mamma". Jag ville bara krama henne och börja störtböla, så fin hon är min stora tjej. Det är så viktigt att kunna säga hur mkt nån betyder tycker jag, kärlek kan man aldrig få för mycket av. Strössla på med beröm och komplimanger bara! 

Blir varm bara av tanken på dem, mina fina tjejer. 

Mardröm...

Inatt härjade Agnes mer än vanligt. Hon vaknade och ville gå upp typ kl 02, hon grät och var rädd och kunde verkligen inte somna om. Vi fick titta på ett My little ponyavsnitt innan hon efter mkt ljudliga protester somnade om. 

Nu på morgonen kom förklaringen när jag frågar varför hon var ledsen inatt. "Jag gjät för att jag kände att jag hade hägg (skägg). Jag såg det på en bild i din telefon å så kände jag att jag va helt taggig, som pappa". 

När hon berättade om drömmen kände hon hela tiden på sin haka och på kinderna som för att försäkra sig om att hon är utan skägg. Hon berättade med sån inlevelse om drömmen och det syntes att hon verkligen tyckte det var läskigt. Lilla skruttan. 

Skruttiga dagar

I onsdags fick Selma feber på eftermiddagen. Bara det var lite förvånande med tanke på att jag inte kommer ihåg när hon hade feber sist. Efter några timmar kräktes hon en gång men verkade egentligen inte må illa. Hon fick stanna hemma både torsdag och fredag och blev bättre och bättre. Jag spanade ner i halsen och där var det illrött och på halsmandlarna var hon vitaktig. Doktor mammas diagnos fick bli halsfluss. Nu är det söndag och febern är fortfarande högst närvarande och utan Ipren ligger hon däckad. Om febern kommer tillbaka ikväll får det nog bli besök på mammas jobb för fröken imorgon...

Utan Ipren 

Med Ipren 

En på varje arm

Så sitter vi här. Tjejerna och jag. En tös på varje sida tätt intill. Båda älskar att ta ett rejält tag runt en av mina armar var. De är ganska mammiga de här tjejerna, framförallt den lilla. Hon har sen dag ett försökt imitera en siamesisk tvilling och trots att hon i perioder blir lite mer självständig och ibland även pappig så kommer hon alltid tillbaka. Trots att det ibland kan vara lite smått irriterande med en extra kroppsdel på ca 16 kilo så är det ändå otroligt mysigt. Speciellt en sån här dag, en sån här grå och mörk måndag i november. Då behöver man all kärlek man kan få!