Den där Selma...

Hon är för rolig. Igår sa hon såhär:
- mamma, jag ska inte gå till dagis imorgon.
- nähä, vad ska du göra då?
- jag ska va hemma och pilla mig i örat hela dagen *asgarv*.
- aha... Ja det låter ju spännande...

Hon har utvecklat nån slags humor som är så låg så jag vet inte vad. Det är verkligen min tjej det! Goa unge!




Jag och öronpillaren...

Effektiv!

Det gäller att inte sätta ner ändan i soffan när man trillar innanför dörren efter jobbet. Då skulle det garanterat vara svårt att komma upp igen. Men med två busfrön hemma är det ingen risk att bli sittande. Idag har jag varit fasligt effektiv både på jobbet och hemma. Har börjat bli varm i kläderna aka jobbpyjamasen och det känns skönt. Väl hemma går det i 180 när jag kommer hem. Det ska ätas, busas, badas, nattas, woddas och städas av. Pust! Nu är det dags för mig att natta mig själv zzzzzz...



Dagens wod


Bill o Bull tig ett dopp på kvällen.


Dagens nya frisyr...

I ur och skur

Agnes älskar att vara ute. ÄLSKAR! Det verkar vara det första hon tänker på när hon vaknar och det sista hon tänker på på kvällen, inbillar jag mig. Hon hämtar själv sina skor och står och drar i ytterkläderna titt som tätt. Öppnar man en ytterdörr på glänt trycker hon upp den med all sin kraft för att bli utsläppt. Om hon är på riktigt dåligt humör funkar det alltid att släppa ut henne på altanen eller stenarna på framsidan. Sen spatserar hon runt där ute, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Skitnöjd. Hittar hon dessutom nån leksak eller cykel att pilla med är lyckan verkligen gjord.

Dags för helg!

Tyvärr kommer nog inte denna helgen bjuda på mycket vila... Synd eftersom jag verkligen skulle behöva det. Heltidsjobb och jobb hemma direkt efter tar på krafterna. Därför har jag inte kört nån wod idag, det har helt enkelt varit omöjligt. Jag föll dessutom i sockerfällan efter snart 3 veckor utan. Bara att hoppa på tåget igen imorgon!

Wodar på

Många utmaningar pågår just nu. Eller många och många... Två. Men två rätt tuffa sådana tycker jag. Den ena innebär noll godis, snacks och läsk i 6 veckor. Snart 2 avklarade utan återfall. Sen är det 30 dagars träningsutmaning med 20 minuters wod (workout Of the day) varje dag. Skitkul att få en film med dagens träning och sen bara köra på. Den började egentligen efter påsk men pga öroninflammationen fick jag avvakta lite. Är nu på dag 6/30 iaf. Kul!




Efter dagens wod... Lite trött.

Ojdå!

Där gick det plötsligt ett par dagar utan bloggeri. Typ 10 eller nåt. Mycket är som då, locket är kvar för örat, visserligen bättre men på morgonen hör jag inte ett skvatt. På natten hör jag inte heller men det gör ju inget ;-). Nu när jag jobbar har jag verkligen slappnat av på natten och sover som en stock, hur skönt som helst!!! Trodde inte att jag skulle kunna koppla av så mycket men det går skitbra. Någon vis person sa (nu är jag ironisk): du sover väl bättre för att du blir tröttare nu när du jobbar på riktigt. VA?!? Jag säger fortfarande efter 2 (nästan hela) veckor att jobbet är semester jämfört med att vara hemma. Iaf vissa dagar. Men jag saknar mina små töser när jag är iväg. Dagarna är ju såååå långa när man jobbar 100% och dessutom lägger typ 90 minuter på att pendla varje dag. Skönt att det inte är så länge kvar tills vi får spendera dagarna tillsammans igen!!!!



Min nya kompis. Dock inte iklass med riktigt kaffe...


Hemmalek med godingarna!!!

Den där jäkla valsalvamanövern!

Har ju som sagt ett jäkla lock för höger öra. Detta är väl nåt av det mest frustrerande som finns. Jag försöker tryckutjämna ca 1000 ggr per dag men inget händer. Så jag började googla lite efter mirakelmetoder för att bli av med skiten. Till sist hittade jag en läkarsida där det stod att man skulle utföra "valsalvamanövern" flera ggr varje dag. Yes tänkte jag! En mirakelmetod att testa. Nu ska jag bli av med det satans locket, jippi! Så jag googlade valsalvamanövern. Det här hittade jag:

"En metod för tryckutjämning där individen kniper ihop näsan med handen, stänger munnen och sedan med lungorna försöker trycka ut gas genom näsan utan att kinderna sväller upp (ungefär som när man snyter sig), vilket kommer skapa ett tryck som öppna öronkanalerna för gasgenomsläpp."

Va faaaan.... Det är bara ett finare namn för tryckutjämning... Antiklimax delux!

Suck.

Men va faaan...

Jag trodde bara att barn fick öroninflammation. Och sprucken trumhinna. Men nej då. Vad trött jag blir på att känna mig hängig och behöva stanna hemma ifrån jobbet, de måste ju tro att jag har blivit hur jäkla vek som helst. Innan brukade jag aaaaaldrig bli sjuk. Men det var iaf skönt att jag fick komma till läkaren snabbt så jag slipper detta snart. Vi har trots detta haft en härlig helg med mysiga kalas för vår underbara lilla ettåring. Solen har skinit och vi har kunnat vara ute och njuta! Nu är det slut på gnället och det är dags att bli vår-happy! Så det så!

Agnes 1 år!

Det här är ju helt galet. Det är alltså ett helt år sedan vi fick äran att få Agnes i vår familj. Hon kom som ett skott, ett rejält skott eller kanske rent av en kanonkula. Sedan dess har hon bara varit så självklar i familjen och jag kommer inte ihåg hur det kändes innan hon kom. Hon är ett riktigt charmtroll och älskar uppmärksamhet (precis som sin syster). Agnes och Selma är otroligt söta tillsammans och man märker att de verkligen älskar varandra. Här kommer en liten sammanställning över vår lilla ettåring!


Längd: uppdatering kommer
Vikt: se ovan
Så sover jag: Det här trodde jag aldrig skulle skriva detta....men jag sover BRA! B.R.A! Nu kommer detta definitivt att behöva ändras på eftersom sådana uttalanden aldrig får göras offentligt men skit samma. Det är sant just nu och då måste det ju sägas. Jag äter välling vid 19 tiden, somnar i min säng strax därefter. Vill sedan plockas upp till mamma och pappa någon gång under natten men det är visst ok, bara jag inte behöver äta nåt. Det gör jag bara ibland när jag känner mig extra sugen (på att visa vem som bestämmer i hushållet...)
Så äter jag: Med händerna. Spelar ingen roll om det är kladdigt eller torrt. Jag vill alltid äta själv. Av någon anledning har därmed maten blivit torrare och torrare och består allt oftare av typ makaroner eller ris med små bitar av fisk, kött eller kyckling. Inte mig emot, bara det inte är potatis!!!
Detta gillar jag: Älskar fortfarande musik i alla dess former. Jag utvecklar min dansstil varje dag. Älskar att vara ute och gå, leka eller åka vagn. Jag ääälskar också att vara typ på A6 och då gärna leklandet där det kryllar av folk och ffa barn. Tycker det är skitkul med andra människor. jag brås på min pappa och älskar att spana ut genom ytterdörren och se om någon spännande går förbi.
Detta gillar jag INTE: När man tar saker ifrån mig eller när någon VÅGAR sätta sig i min (eller kanske är det Selmas) fåtölj eller puff. Big no-no...
Mina skills: Jag har börjat gå. För en vecka sedan släppte det och nu går jag för det mesta. Ibland när jag blir lite ivrig måste jag fortfarande krypa för det går nästan snabbare. Jag kan gå ute med skor oxå! Håller på att lära mig att krypa ner från soffan med fötterna först istället för huvudet.
Sån är jag just nu: Glad för det allra mesta med enorm aptit på livet. Älskar att promenera runt och upptäcka omvärlden. jag är en bestämd tös som vet vad jag vill!

Tur att jag har barnen som roar mig!

Hur vek får man vara egentligen? En dag klarade jag på jobbet innan förkylningen däckade mig. Eller däckade och däckade. Här hemma finns inget utrymme för att vara däckad. Därför planerar jag att ligga däckad på mammas och pappas soffa imorgon istället. På fredag räknar jag med att vara på benen igen! Agnes är den i familjen som är piggast och hon håller igång för oss alla. Nu är det bara promenerande som gäller nästan. Idag hade hon utepremiär med skor och det klarade hon också av galant! Så här höll hon på ett långt tag innan...den lilla pajasen!

Första dagen avklarad

Då var den gjord, jobbpremiären. Jag är numera återigen en working-mom. Tack och lov att Stefan är hemma så att jag kan fokusera på saker som att klä på mig, sminka mig och komma iväg inom loppet av typ 30 minuter. Det är inte helt lätt. Vanligtvis brukar ju morgonrutinerna sträcka sig över ett par timmar... Det var helt ok att vara tillbaka på jobbet. Har alltid trivts så bra och att träffa kollegorna var superkul. Bonus var ju att äta lunch ifred!
Men inget kan slå känslan av att komma hem till mina fantastiska små troll!




Selma har lekt med lite bilder....

Suger ut det sista...

Jag unnar mig soffhäng med världens goaste lilla bebis sovandes på magen. Min stora lilla Agnes. Snart är hon ett helt år. Ett år. Kan inte fatta att tiden kan gå så snabbt och att så mycket har hunnit hända. Nu måste jag passa på att mysa in i det sista eftersom jag lämnar över rodret till Stefan på tisdag. Helt galet!

Bissi day!

Oh jeeez... Idag har det gått i ett. Speciellt med tanke på att en bissi dag numera kännetecknas av att jag gör typ en sak utanför hemmets väggar (förutom dagishämtning/lämning). I morse lämnade jag lillan hemma med svärmor när jag åkte på ett sånt där hemligt viktighetsmöte som alla riktiga storbloggare måste närvara vid ibland ;-). Sen var jag hemma och pustade en stund innan det vet dags att hämta stora tösen på dagis. Väl hemma pausade vi lite innan mannen kom hem. Då rejsade jag till "pappa blå" för att skaffa nytt pass. Smidigt värre nu när man kan boka tid! Lovely! Hem igen. Snabbvila (ok, det blev typ en timme). Några timmar senare var det dags för veckans svettigaste höjdpunkt. Powerbox 75 min (fast det blev nog typ 90). Nu sitter jag här i soffan och är helt apatisk. Hoppas på en bra natt...







Tröttisar...

Ehhh...ok...

Mamma! Det här är ingen orm, det är en kenyan. De tycker inte om att leka för de har inga ögon. Den har ögon på rumpisen istället...




Kenyanen...

Så mycket bättre!

Ahhhh... Känner mig som mig själv igen! Gårdagens mycket tidiga kväll gav resultat. Agnes skötte sig oxå hyfsat och sov själv i gästrummet till typ 2 då jag tog upp henne till mig. Sen sov hon vidare till 5.30. Ingen mat på natten. Bra jobbat Agnes!



Ikväll ska min privata hårstylist få slinga bort min decimeterlånga utväxt!

Överhettning i hjärnkontoret

Av någon anledning (möjligen artificiella hormoner) känner jag mig helt alien idag. Jag känner inte igen mig själv alls. Det här har iofs pågått ett par dagar men nu börjar jag ledsna på riktigt. Inget är kul och jag har svårt att se fram emot saker... Läste på lite biverkningar av hormonspiral och kunde kryssa av ett par stycken. En vanlig var "nervositet". Och ja, jag känner mig nervös och orolig. Visst finns det saker i livet att vara nervös över som tex att jobbet bara är två veckor bort... Sen finns det andra ovissheter som retar ett kontrollfreak som mig. Suck. Nu ligger jag i sängen sedan en timme tillbaka och jag lämnar den inte frivilligt. Hoppas på en bättre dag imorgon.




Har dragit något gammalt över mig. Over and out!

Dags för ny rutin?

Agnes har varit en riktig liten demon de senaste nätterna och nattningarna. Hon har varit alldeles för pigg runt 19 då det är dags för sängen och sen har hon härjat extra mycket på nätterna. Eller egentligen inte härjat i vaket tillstånd utan mer i sömnen. Hon sliter i mina kläder och ligger inte still 5 sekunder. Hittills har nätterna funkat bra och Agnes har sovit i sin säng typ halva natten men nu vägrar hon sova där. Så nu testar jag lite nya rutiner för att se om vi kommer till rätta med detta. Tanken är att hon ska sova bara ett pass om dagen typ mellan 10.45 och 13.15. Det lär bli stressigt till dagishämtning men vi får se hur det blir. Sen ska Agnes säng ut ifrån vårt sovrum och in i gästrummet. Hoppas detta ska leda till bättre sömn!

Mina små stjärnor

Selma pratar mycket om bebisar, bebisars uppkomst och annat. En kväll när hon skulle sova funderade hon riktigt djupt och sa med en liten liten ledsen röst som var väldigt nära gråten.
-mammaaa... När du var bebis... Vem tog hand om mig då? Och så snyftade hon halvt förstörd en liten stund.
Mitt hjärta höll på och brista för hon var så ledsen och kunde inte alls förstå vad jag menade. Hon frågar fortfarande mkt om det så idag hittade jag på en fin liten historia om att man innan man kommer in i mammans mage är en liten stjärna på himlen. Den lilla stjärnan blir sen en liten bebis som växer inne i mamman... Jag känner inte riktigt att hon är redo för den riktiga versionen och det är ffa "före-existensen" som oroar henne... Den har även jag svårt att förstå....

Medlaren

Denna konversation hördes igår ifrån barnsoffan.
Nils- jag tycker BARA om killsaker!
Ellen- jag tycker BARA om tjejsaker!
Selma- jag tycker om BÅDE killsaker OCH tjejsaker!

Hihihi



Tjej eller killgrejer?

Positiv feedback!

Selma är duktig på att ge positiv feedback. Detta är nåt de jobbar med på dagis och det känns som det funkar. Hoppas det är en egenskap hon behåller och fortsätter vara bra på. Idag har hon iaf boostat mig på alla möjliga punkter. Va vackert du målar mamma! Va fiiint du sjunger mamma! Va fin du är idag mamma! Min snälla lilla tös...




Egoboostad mamma!

Sol och kallt som attan

Tog en promenad till K idag. Kallt som tusan men strålande solsken. Helt underbart skönt. Synd bara att det inte var snäppet varmare. Hos K hängde vi med hela mamma-bebisligan och det var lika trevligt som alltid!

Agnes 11 månader (och fyra dagar)

Längd: möjligen längre än 75 cm
Vikt: möjligen fortfarande 10,3 kg
Så sover jag: Efter veckans magsjuka, feber och förkylning kan mamma tydligen inte erinra sig att jag någonsin sovit bra. Eller någonsin sovit alls. Iaf inte utan att vakna en gång i timmen och gasta av magknip, hosta, spya eller täppt näsa. Men ärligt talat så brukar jag sköta mig hyfsat som vanligt. Vill inte ligga själv i sängen helst utan det är fortfarande NÄRA som gäller. Helst PÅ mamma så att hon inte kan sticka iväg nånstans!
Så äter jag: Som vanligt. Förutom förra veckan då dieten bestod av enstaka rån, lite majsvälling och några teskedar mat. Och GLASS. Kanske skulle man ta och bli sjuk lite oftare?
Detta gillar jag: Att klabba med maten själv. Jag brukar spana ner i tallriken och försiktigt blåsa lite, sen skrattar jag åt min egen rolighet och börjar mala sönder innehållet i min knubbiga små nävar. Skitkul. Ni bprde testa. Verkligen! Gillar oxå musik, diggar till det mesta. Reklammusik, mammas ylande eller varför inte telefonens ringsignal? Just det! Jag äääälskar mammas iPhone...
Detta gillar jag INTE: Pre-magsjuka tyckte jag blöjbyten var lite småtråkiga. Nu avskyr jag det. Måste alltid visa mitt missnöje och blir visst helt vansinnig...ojdå.
Mina skills: Går utmed saker, ibland glömmer jag av att hålla mig i och går lite ändå. jag har även tagit några små steg alldeles själv. Rätt kul faktiskt. Jag vinkar hejdå och kan titta på lite saker på uppmaning, om jag känner för det förståss!
Favoritcitat: Kan inte komma på nåt just nu...sorry!
Sån är jag just nu: Ganska mammig men ändå en glad liten rackare som älskar att upptäcka världen!





Inte helt ny bild...men ack så fin!

Nytt uttryck

Nu är teckningarna propp-slut mamma. Helt proppslut. Ajdå!

Älskar vår Tako men...

Den börjar (redan) bli sliten. Vi köpte den ju begagnad så jag har inte räknat med att den ska hålla i evigheter. När Agnes börjar sitta mer framåt är jag sååå sugen på en sådan här:



Tycker den är jättefin och har bra egenskaper. Måste gå och klämma på den nångång. Det är en crescent compact 360 ifall nån vill sponsra mig och skicka hem en. Hahaha troligt. Fin är den iaf!

Dumma oro

Nu när det känns som det värsta är över för Agnes (vågar knappt hoppas) så kommer genast oron för att resten av familjen ska bli sjuka. Genast blir det svårt att slappna av och så fort barnen sover börjar jag lyssna efter misstänkta ljud. Jag kan inte stänga av. Önskar att jag kunde. Jag vet att det är en löjlig oro och att magsjuka inte är det värsta som kan hända, men det är fan ingen semester heller så jag vill helst att familjen slipper. Nu ska jag försöka koppla bort och sova. Lycka till!

Helt slut

När Stefan kom hem och avlastade mig gick luften helt ur mig. Jag gick ut en timme och när jag kom hem hade jag världens huvudvärk. Trodde huvet skulle sprängas på riktigt. Antagligen så blev det så för att jag visste att jag var tvungen att hålla ihop hela dagen, sen slappnade jag av. Att ta hand om en bebis som leker att hon är min faktiska kroppsdel samtidigt som man försöker göra dagen lite mer aktiv än bara sitta framför TVn för den snart fyraåriga tösen är ett hästjobb. Att göra det två dagar i sträck är ju dubbelt upp. jag har bryggt kaffe x antal ggr idag men bara lyckats få i mig en kopp. Vet knappt om jag gått på toa en enda gång. Nu blir det soffan resten av kvällen.

Vilken dag

Den här dagen alltså. Den släpar sig fram, haltande och hur långsamt som helst. Agnes har spenderat 99% av tiden klistrad vid mig, mest sovande men även vaken. I morse var hon jätte seg. Låg bara och gnällde, utan att vilja öppna ögonen. Då blev jag lite nojjig och ringde BVC. De var inte där så jag fick ringa barnmottagningen istället. Saken var bara den att när de ringde tillbaka 2,5 timme senare krälade Agnes omkring nästan som vanligt på golvet. Detta var efter Ipren, mycket mer effekt än Alvedon! Så skönt att hon var som vanligt, för en stund iaf! Nu sover hon igen och jag är såååå trött.

Telepatisk magsjuka?

Fick ett sms igår om att Agnes lilla kompis Tuva var magsjuk. Lilla stackarn. Det tig väl ca 4 timmar innan även Agnes kräktes. Fan. De träffades i fredags och delade då napp med lilla bebiskompis Linn. Linn som varit lite kass i kistan det sista. Vi skyller ju allt på tänder och så även detta. Det är ju typ 2,5 dygn sedan de träffades så det låter konstigt men annars kan jag bara förklara det med telepatisk kräksjukesmitta. Inte så troligt det heller. Nu får vi se hur det går för resten av familjen.