Fredagsmys

Bara jag och lillan hemma. Vi polar på lite choklad och chips framför en rulle. Vi hade svårt att komma överens om snacks så det blev både chips och choklad...

Mys med tjejerna

Idag på fm hängde jag och mina töser hos Johanna och hennes liga. De stora har blivit så duktiga på att leka och håller sig mestadels på rummet, dit är man inte välkommen! Så skönt att få tjöta med en annan vuxen som känner igen alla känslor och scenarier som jag själv går igenom som nybliven tvåbarnsmamma. Vardagen kantas verkligen av rosa fluff och mörka moln i en salig blandning!
Efter detta åkte vi till donkan och käkade lunch, enligt planen somnade Selma i bilen hem. Hon behöver sova efter en stökig natt.

Hej utvecklingssprång!

Vid 5 veckors ålder är det tydligen dags för ett språng i utvecklingen. Jo tack, jag märker det. Nu ska det enbart sovas nära nära och gärna ätas varannan timme. Gnälligare är hon oxå lillan. Men jag kan oxå se tydligare försök till leenden och nya ljud. Utvecklingen är sååå spännande!

Pyssel

Idag efter dagis behövde Selma verkligen aktiveras. Hon var småtjurig och klängig och jag kände att detta kunde bli en riktigt lång dag om jag inte hittade på något snabbt som attan. Därför plockade jag fram lite akrylfärg och två canvastavlor ur gömmorna och så lät vi fantasin flöda ;-). Selma ville göra hand och fotavtryck eftersom hon sett att Ellen gjort det hemma. Jag hade så gärna fotat hennes lilamålade handflata och fot men i ett sånt läge känns det lite vanskligt att plötsligt börja plocka fram kameran, full fokus på färgen liksom! Selma fick även göra en egen tavla som var jättefin från början men till sist när i stort sett alla fina färger blandats blev den ganska dyster och mest bajsbrun...

Efter artisteriet lämnades Selma in till grannen på lite lek så att jag, Agnes och Linda kunde ta en promenad i skogen. Jag var liiite rädd bara eftersom det synts till en älgko med två kalvar nära området...hujedamig! Efter effektiv lek var Selma helt plakat när vi kom hem och efter lite Fiffi bar jag in henne (kicking and screaming) i sovrummet där hon däckade efter lite vaggvisor, one down one to go!

Agnes 1 månad (typ)

Idag har vi varit och mätt och vägt "lilla" Agnes ;-). Hon har nu gått upp till sin näpna födelsevikt på drygt 5,1 kg efter att ha tappat ca 400 gram de första dagarna i livet. Undrar hur mkt hon skulle tappat om hon inte fått tillägg efter varje mål? Hon är ca 57 cm lång, och kan både fokusera och följa föremål med blicken. Hon sover fortfarande väldigt mkt, säkert 18-20 timmar/dygn men är mer aktiv när hon väl är vaken. Nätterna är fortfarande lite stimmiga och hon sover bäst i vår säng (helst på min mage...). Nätterna kompliceras ytterligare av att Selma kommer in allt tidigare, Vissa nätter sover hon i sin säng hela natten men inte så ofta. Det är alltså hyfsat trångt! Selma har nog förstått att Agnes är här för att stanna och samtidigt som hon är en fruktansvärt stolt storasyster som älskar att gosa och gulla med lillasyster så tycker hon ibland att vi kan lämna Agnes hemma och gå till lekparken själva istället... Många nya känslor att handskas med!

Resten av dagen

Efter dagens trekilometerspromenad (testar lite hur mkt kroppen orkar med nu och det är INTE som förr) sov Agnes vidare i vagnen i typ 2 timmar. Detta gav mig gott om tid att: göra inget, dricka kaffe, surfa, fixa med tvätten, glo på TV, småstäda och faktiskt även bli uttråkad. Det är verkligen skönt med egentid men hellre lite och ofta än mkt och sällan tror jag. Stefan har verkligen snappat upp mina inte så lågmälda antydningar att det nya livet med två barn är lite småtufft ibland. Selma har blivit ganska trotsig nu efter de första veckorna med lillasystern och hennes reaktion är att hon också vill vara liten. Hon ber om hjälp med allt och vill absolut inte att man säger att hon är stor. Att skippa blöjan är det inte ens tal om nu... Känns lite tråkigt eftersom det gick så bra innan! Ja ja, det får väl bara vara så ett tag, hoppas det är snabbt övergående!






Vi hann även testa på livet som trebarnsfamilj idag, mysiga granntjejen kom in och lekte en stund efter dagis. Hon och Selma har verkligen funnit varandra!

Terrängkörning

Idag har jag och Agnes testkört vagnen i skogen. Vi höll oss iofs till spåret men den fungerade utmärkt! Inte alls lika stötig som den gamla men ändå lagom hoppig för att lillan skulle däcka omgående. Det perfekta vore ju om hon sov vidare när vi stannade hemma på altanen men man kan inte få allt här i världen... Typiskt att hon sovit heeeela förmiddagen och när jag väl ska göra lite nytta så ska hon vara vaken...

Dagen igår

Igår njöt vi av en underbar dag på vissmålen, snacka om barndomsminnen! Selma var helpepp på ponnyridning, hoppborg och alla andra djur. På kvällen grillade vi med fam Åkersten/borst. Helskön dag helt enkelt!




Selma och Marlon









Trötta töser på väg hem.

Blir nog bra detta...

Vi är påväg till Stadsparken för att leka lite och titta på påfågeln, den har Selma pratat om i flera Veckor nu... Jag skulle behövt börja dagen med en gigantisk kaffe men nu hann jag inte så resultatet är em ganska trött och sur mamma. Vädret är ju på vår sida iaf!

Att gunga eller att inte gunga?

Sövning av lite smågrinig bebis pågår här hemma. Så länge jag gungar så sover hon supergott. När jag stannar till börjar hon knorra direkt... Hoppas jag inte behöver sitta här på golvet hela dagen...

Förlossningen

Nu har de gått 3 veckor. På 3 veckor hinner man glömma ganska mycket, eller kanske inte glömma utan mer gömma i en dimmig del av hjärnan. Saker som man när man befinner sig i situationen tror är knivskarpt inetsade i minnet för evigt. Saker som överjävlig smärta när värkarna kommer direkt inpå varandra utan uppehåll, saker som att bebisen i magen tydligen försöker sparka sig ut ur magen helt på egen hand och saker som hur fullkomligt omöjligt det kan vara att flytta sig från att ligga på sidan till att ligga på rygg när bebisen alldeles plötsligt bestämmer sig för att komma ut NU.

Jag hade en föreställning inför förlossningen att det skulle gå ganska städat till, som när Selma föddes. Då kom värkarna på behörigt avstånd från varandra nästan hela tiden. Jag hann återhämta mig emellan och även prata och skratta lite. Den här gången duggade värkarna tätt hela tiden, innan den ena hann gå över kom nästa och nästa och nästa. Agnes var motsträvig och uppskattade tydligen inte att livmodern drog ihop sig och försökte skapa mer plats genom att sträcka på sig, ingen skön upplevelse alls. CTG-mojängerna tappade fästet och jag fick känslan av att hon faktiskt skulle komma ut genom naveln. Jag ville helst klara mig utan EDA och det var väl tur det eftersom den frågan aldrig kom på tal. När vi kom in till Ryhov ca 20.30 var jag öppen 5 cm (i know, lite detaljerat) och kl 22.00 började krystvärkarna. 22.10 är Agnes född. Fast egentligen är de där tiderna bara ungefärliga eftersom ingen av personalen hann kolla klockan. Jag kommer inte ihåg detaljerna men tydligen var det två team med barnmorskor och undersköterskor inne eftersom de inte hunnit rapportera helt innan det var dags.

Efteråt var jag chockad en ganska lång stund. Några timmar tidigare när vi var hos mamma och pappa på lite lunch var jag inte alls inställd på förlossning. Jag hade lindriga sammandragningar när jag vaknade på morgonen och de tilltog lite under dagen. Vi lämnade Selma hos M&P för att vara på den säkra sidan men det var int förrän 18-tiden som vi insåg att det faktiskt var idag det skulle hända. Vid 20-snåret var jag tvungen att ringa Kattis och fråga när jag skulle åka in (hahaha) och under det samtalet fick jag en monstervärk och hörde/kände ett klick i magen, det var vattnet som gick. Det var liksom den riktiga startsignalen som gjorde att vi åkte in illa kvickt. Väl på plats satte de riktiga värkarna igång ganska snabbt och jag hann skoja lite om att de var VÄLDIGT täta innan jag faktiskt insåg att detta skulle gå undan. Både vi och personalen blev förvånade när vi insåg att det var en STOR bebis på 5 kg som kom ut och till henne hörde även en STOR placenta på nästan 1 kg... hon hade gott om näring där inne iaf!

Jag har säkert missat lite detaljer som jag senare kommer önska att jag skrivit men i lustgasdimman är detta i stort sett det jag kommer ihåg...

Övning ger färdighet

Selma kämpar med att lära sig rocka rockring...ganska gulligt att se. Hittills går det inte jättebra men snart så! Idag har jag varit med Agnes och mamma på stan en sväng. Lyckades få lite gjort vilket var skönt. Vädret var ju helt ljuvligt vilket gjorde det hela ännu bättre. När jag skulle åka hade Selma ett totalt bryt här hemma eftersom hon ville att jag skulle lämna bebisen hemma, hon äääälskar ju beeebiseeeen!!! Hon behöver nog vänja sig lite vid att vi delar upp oss i familjen och att hon faktiskt inte alltid kan bestämma hur det ska vara. Det är inte lätt att veta hur mycket man ska acceptera och kompromissa nu när familjen utökats. Det är tydligt att Selma är känsligare nu och hon blir väldigt ledsen om man säger till henne. Att bli storasyster går inte helt smärtfritt förbi... Det är tur att Agnes sover så mycket som hon gör hittills för då kan vi fokusera mer på Selma, men det är jubara en tidsfråga innan lillasyster kommer ta mer utrymme och kräva mer uppmärksamhet.

Firar

För tre veckor sedan var ett glas vin väldigt långt borta. Då var jag iofs hög på annat, lustgas is the shit! Idag njuter jag av lite rene barbier för första gången på väldigt länge, väldigt gott är det!

Finn ett fel

Man kan tro att detta är Selmas påhitt... Men det är faktiskt mitt alldeles eget arrangemang.

Minitjejligan

Här har vi 2/3 av den nya lilla tjejligan. Igår kompletterades den med ytterligare en liten tös som vi längtar efter att få träffa!

Avis morfar?

Vi slängde ihop lite muffins här hemma innan. Selmas favoritmoment är verkligen att slicka visparna... Morfars tjej!

Vill du ta kort på oss nu mamma?

Jag har verkligen lärt Selma vad ett Kodak-moment är... Igår skulle hon organisera iordning ett foto på sig själv och Agnes. Hon fixade kudden, la sig på plats, sa till mig var Agnes skulle ligga och sen frågade hon
- Vill du ta kort på oss nu mamma?
Den tjejen känner verkligen sin mamma...för visst kan jag inte motstå ett sånt ögonblick!

Utefix

I lördags blev det ju plötsligt fint väder så där alldeles oväntat. Vi var inställda på regn och rusk men istället blev det ganska behagligt och soligt. Vi spenderade då lite tid i trädgården (eller ffa på framsidan). Egentligen så var ju inte jag så värst engagerad utan satt och drack kaffe men ändå... Agnes sov gott i vagnen och Selma hjälpte Stefan att gräva. Stefan har ju dessutom jobbat med att lägga kantsten utmed huset, i utrymmet ska det sen fyllas på med likadan sjösten som vi har på framsidan. Tycker resultatet blir superbra!!!

Nybadad...

En styck nybadad knubbis!

Försöker samla mig...

Jag har många inlägg i huvudet just nu. Vill få ner lite mer av en förlossningsberättelse eftersom bloggen funkarlite som en dagbok för mig (inser att alla inte tycker det är skitintressant med alla bebisdetaljer som förmodligen kommer komma upp här allt som oftast). Sen kommer det säkert ältas en hel del sömn, bajs, mat och utvecklingstjafs här också. Men just nu försöker jag bara samla ihop tankarna tillräckligt för att komma ihåg saker som vilken dag det är och om jag duschade igår eller för 3 dagar sedan...amningsdemensen är alltså redan påtaglig. Jag kan iaf sammanfatta tiden som tvåbarnsmor hittills som intensiv och full med kärlek, kompromisser, trots och tyvärr en hel del dåligt samvete. Men jag antar att allt faller på plats med tiden. Förhoppningsvis innan 25 april när Stefan börjar jobba igen ;-).

Action

På lekplatsen med familjen. Blåsigt och ganska kallt men den stora tjejen och även mamman måste luftas!

Skillnad...

Jag och Stefan fick precis varsin teckning av Selma. Min hade två färger och Stefans typ tio. Förklaringen till detta var helt enkelt att Stefan var så duktig och sopade massa grus på stenarna som gubbarna lagt, han hade jobbat sååå hårt. Jag fick bara två för jag jobbade inte lika bra, jag gick bara till lekplatsen... Inte lika mkt värt!




Ser kanske vems som är vems...

Här sitter jag i lugn och ro...

Sitter och myser som bäst med Agnes i soffan





när jag plötsligt känner mig lite uttittad...




Silver ville visst också vara med och mysa. Han är allt lite obehaglig den där hästen. Och ja, jag var tvungen att både göra bilderna svart/vita OCH softare för att se någorlunda vettig ut! Lite småsliten look idag.

Hur typiskt?

Stefan tog precis med sig Selma ut på en tur. Tanken är att jag ska vila. Tror ni det går? Självklart inte... Och inte är det Agnes fel heller, hon sussar så gott i sin säng (precis som inatt). Nej jag kan helt enkelt inte koppla av! Vill pilla med dagens nyinköpta bebiskläder, fixa i lillans byrå, dricka kaffe mm mm. Förresten så roar jag mig med att väga mig varje dag (inte för att siffrorna i sig är så roliga), men det är lite kul att se hur vikten ändras. tänk om man alltid kunde gå ner 1,5 kg/dag! Det hade varit nice tycker jag!




Dagens lilla outfit.



Gårdagens stora outfit...

Selma håller verkligen hov här hemma på dagarna. Var hon bestämd innan så är hon rena diktatorn nu. Hoppas detta är en övergående reaktion bara och inget bestående...

En chillig dag

Idag var det dags för återbesök på BB. Agnes klarade alla tester och även de från början lite sneda fötterna godkändes. Vi ska stretcha dem lite och ha koll på att de rätar ut sig ordentligt bara. Läkaren tyckte inte det var så konstigt att de var som de var eftersom hon måste haft det jäkligt trångt där inne... Selma var och lekte med Fia under tiden, hon var så hypad över detta! Eftermiddagen har vi spenderat hemma och Agnes har sovit i stort sett nonstop så vi får väl se hur natten blir. Nu sover iaf den stora och jag hoppas att hon kan sova på sitt rum hela natten. Natten till idag var lite knepig och plötsligt satt hela familjen i vardagsrummet kl 4 på morgonen. Inte optimalt men sen sov vi alla till halv 9 iaf...




Isbjörnen på väg till sjukhuset

Välkommen Agnes!

Det här inlägget fick ligga och marinera lite tills vi hade ett namn på vår underbara tösabit. Nu har vi bestämt oss och hela familjen (även Selma) håller med om att det är en Agnes som den 6/4 gjorde en väldigt hastig entré i våra liv. Det gick verkligen undan den här gången, efter ca 4-5 timmars värkar varav 2 timmar på förlossningen valde hon att skapa lite kalabalik mitt i ett skiftbyte. Det gäller ju att märkas av liksom! Ännu lite mer uppståndelse blev det när hon skulle vägas. 5 kg ren kärlek. Det är en rejäl tjej som nu ligger och snusar hos pappan i soffan. Hittills har hon varit hyfsat lugn och städad och sover/äter/bajsar mest hela tiden. Det är så spännande att ha en ny individ framför sig. Undrar så hur hon kommer utvecklas och vilken personlighet hon kommer visa sig ha. Men först på listan just nu är sömn, sömn för mig, sömn för pappan och sömn för våra två tjejer. Den stora tjejen är förresten en sjukt stolt storasyster som vill vara med hela tiden och mata, klä på och helst bära bebisen som vi fortfarande råkar kalla henne ibland. Nu ska vi försöka kalla henne vid namn istället. Lilla stora Agnes. Välkommen till familjen!

Mina fina hjärtan...

Idag umgås vi hela familjen. Underbart när Stefan är långledig! Just nu fixar de mat, finingarna.

Bustjejen

Som standard när vi kommer hem ifrån dagis är det frukt som gäller. I några dagar nu har vi haft lyxen att ha vattenmelon och vindruvor hemma. Då är det ingen konst att motivera hemgång, är äpple eller banan det enda som bjuds blir det genast lite knivigare... Selma älskar att vara med och dela frukten själv och då är ju vattenmelon perfekt. Idag fick jag hem en riktigt sprallig och go tös som gärna ställde upp på lite fotografering, den gick ganska snabbt överstyr dock ;-). Vet inte vem hon ärvt draget att alltid göra konstiga miner framför kameran ifrån...

magen v.39+5

Selma och Silver

Provkörning av nya vagnen och ståbrädan