Orlando

Då har vi snart bott klart i Orlando också, tiden bara swishar förbi, det gör även pengarna! Vi var på magic kingdom igår. Vilket ställe! O herregud vilket speciellt folk amerikanarna är. Disney är verkligen en symbol för patriotism och enorm barnslighet. Visst är det lite kul med folk som klär ut sig och går in för sitt besök men vissa människor... OMG. Det var utklädningar delux till höger och vänster och VUXNA människor kunde köa helt frivilligt i typ 45 min för att ta idolkort med Aladdin. Som om de inte fattar att de faktiskt inte finns på riktigt. Jag kan förstå att barn vill krama idolerna men fullvuxna? Nja.... Hursomhelst var parken, eller parkerna väldigt fina och påkostade. Till och med när man väntade var miljön så påkostad så barnen ibland trodde att det var själva attraktionen. I drygt 10 timmar spatserade vi omkring totalt. Barnen grinade några gånger var men det är ju helt förståeligt. Idag har vi mest chillat vid poolen och shoppat lite på den intilliggande outletten. Nu låter jag bilderna tala.

Incheckade!

På magic kingdom

Slushie vid poolen

Gänget chillar

Florida so far

Vi vet knappt vilken dag det är, ännu mindre vilket datum. Tiden är förvirrande och det har tagit några dagar att komma ner i rätt semestertempo. Vi har nu varit norr om Miami i 4 nätter. Där har vi badat och shoppat litegrann. Vädret har varit lite sådär. Ganska blåsigt, fuktigt och varmt. En kväll kom ett rejält regnoväder. Nu sitter vi i bilen påväg mot Orlando. Vi har sett våra första vilda alligatorer och flamingos vilket barnen blev rejält uppeldade över. Resandet går över förväntan likaså resan över Atlanten. Vi var lite nervösa över bytet i London men det fixade sig fint. Väl framme i staterna blev vi snabbt lotsade förbi de låååångapasskontrollköerna eftersom vi hade små barn med oss. Skönt! Amerikanerna har fattat galoppen och hade numera självservicediskar istället för att fråga alla personligen om de är terrorister eller ej. Nu laddar vi för Disney world imorgon. 

Kärlekstörstande snartfyraåring, check!

Agnes har återgått till något slags fosterstadie känns det som. Så fort jag kommer innanför dörren är hon där, snabb som en vessla och med hörsel som en hund. Man kan nästan tro att hon är synsk, eller har opererat in en gps i mig. Hon flyger fram och ger mig en hård kram. Den kramen tar sedan aldrig slut helt. Den fortsätter in i huset, den fortsätter ut i köket, in på toa eller vart jag än går. Först blir jag lite frustrerad, jag menar det är ju ganska jobbigt att gå på toa med en fyraåring som håller sig fast i kläderna. Sen inser jag att det är likabra att gilla läget. Så då sätter vi oss lite i soffan och hon sticker in sin lilla näve innanför min tröjärm. Där sitter vi sen och njuter en stund, för visst är det mysigt ändå, hon är liksom lite förkroppsligad mindfulness. Det är lika bra att sitta där en stund istället för att bara rusa på. Till sist brukar hon tröttna och går och leker och då kan jag göra annat enstund. Sen är det natt och då är hon snart inne hos oss och gosar in sig innanför kläderna igen. Händerna hos mig och fötterna hos Stefan. Lilla goa plåster. 

Höstkänsla mitt i vintern eller är våren på väg?

Regndropparna slår hårt mot rutan. All vacker snö vi njöt av för några dagar sedan har blaskat bort. Vädret stämmer med humöret. Förra veckan låg först jag däckad med feber och hosta, sen joinade Agnes mig efter några dagar. Nu ligger Stefan och huttrar under en filt medan jag fortfarande går på nån slags halvfart med lungkapacitet som en hundraåring. På jobbet blir jag flåsig av att gå i trappan till lunchrummet och att behöva prata en längre stund får mig att låta som en gammal rökare.

Jaja, bättre nu än om 1 månad när vi ska på semester...

Nu önskar jag bara att höstvädret kan bli vinter igen. Det är ju bara SÅ mysigt!

Mental instabilitet

Å jisses vilken åktur jag tagit min familj på den här helgen. Det har varit en hormonorsakad bergochdalbana super mega delux. TUR att jag och Stefan kollade på vetenskapens värld nyligen då det handlade om PMS och vad som faktiskt händer då och hur vi kvinnor faktiskt mår dessa helvetesdagar. Vissa månader är lindrigare och vissa rejält mycket värre. Denna helgen har jag betett mig som en bipolär med minst sagt hastiga svängningar mellan mani och depression. Dalarna har varit djupa och kolsvarta och ilskan har känts som glödande lava inuti. Jobbigt för dem och JOBBIGT för mig. Förutom ilska och ledsenhet måste man ju även lida av fruktansvärt dåligt samvete för att man beter sig som hulken. 

Igår bestämde jag mig så för att agera och hålla mig upptagen med aktiviteter som känns värdefulla, ja jag är yrkesskadad. Jag valde att ta tag i vår prioriteringslista för vad som ska organiseras. Listan upprättades och jag började checka av. Spontanköpte en byrå till allt pyssel, byggde ihop och organiserade hela skiten. Sorterade hamapärlor, loombands och rensade sedan barnens garderober. Gjorde iordning ny förvaring för deras sommarkläder. Sedan flyttade jag allt innehåll ifrån vårt sjukt dysfunktionella medicinskåp till en låda som funkar mycket bättre. Ja jusst det, kabelgömma för fula laddare och sladdar har oxå installerats på nya pysselbyrån. 

Så nu sitter jag i soffan, utpumpad men med ro i kroppen efter en utmattande men sjukt produktiv helg. 

Tjejen som kan det här med komplimanger!

Idag plockade familjen upp mig efter jobbet. Jag var ganska trött och sliten efter en ovanlig pressad dag. Pressen är inte så hög nu i början eftersom jag inte hunnit boka in så många patienter. Skönt att komma in i jobbet i lugn och ro. När jag satte mig i bilen sa Agnes. 

"Jag tyckte det va joligt att vi plockade upp dig. Du såg så fin ut när du stog där borta i den mössan. Du såg jättefin ut. Du va som en pjinsessa på halloween". 

Hur gullig kommentar? Hon vet precis vad som behövs för att locka fram ett leende min fina tjej. 

Tokfian... 

Selma simmar

Plötsligt kunde hon simma 10 meter. Efter en termin på swimtime släppte det ganska plötsligt och fröken redde ut hur man flyter, sprattlar och tar sig framåt samtidigt. Duktig tjej! 

 

Skillnad på liv och liv

Nu har jag jobbat helt och hållet på nya jobbet i några veckor. Dessa veckor har inte varit precis som vanligt med en hel del vabbande men skillnaden från innan är enorm. Tidigare fick vi ta upp barnen ca 05.15 och åka hemifrån senast 6 för att hinna med samåkningen 6.25. Sen var det jobb jobb jobb tills jag kom hem strax efter 17 helt sketslut. Inget orkades med efter jobbet och allt skulle göras på helgen eller på min lediga dag. 

Nu kan barnen kolla på julkalendern de flesta morgnarna innan vi åker vid 7.30. Jag jobbar till 15, 16.30 eller 13 och är hemma ca 20 minuter efter att jag slutat, och jag kan GÅ hem, inte sitta i en bil 45 minuter. Idag hann jag exv komma hem, laga middag, äta middag och fixa lite, sen gå ut och gå en timme och när jag kom hem var klockan bara 18. Helt fantastiskt.  

Familjetid

Idag har vi haft en riktig familjedag. Jag började dagen med ett pass på Friskis med crosstrainer och gym. Fantastiskt skönt att svettas in helgen ordentligt. Sen åkte jag och handlade lite julmysgrejer. Sen bakade vi pepparkakor som vi dekorerade när de svalnat. Det var nog bland de roligaste pysslet tjejerna gjort för de höll på hur länge dom helst i två omgångar. En bonus var att pepparkakorna dessutom blev goda! Efter baket åkte vi till kock & bar för middag. Vi njöt av tapas och trevligt umgänge. Barnen skötte sig och satt mest på golvet där de roade sig med våra telefoner. Helt ok för mig. Dagen har innehållit ovanligt lite bråk och tjejerna har lekt tillsammans nästan oavbrutet. Fantastiskt mysigt. Detta fluffet sparar jag i minnet och plockar fram en mindre bra dag! 

Pepparkaksbagarna!

Varm inombords

Idag hade vi några fluffiga tillfällen som verkligen fick mig att bli så där härligt varm inombords. Jag berättade för Selma att jag känner så, att jag blir alldeles varm inuti när jag tittar på henne (och Agnes också såklart). Då tittar hon på mig och sen på Agnes och säger "jag blir så där varm inuti när jag tittar på Agnes och när jag är med henne. Titta va söt hon är mamma". Jag ville bara krama henne och börja störtböla, så fin hon är min stora tjej. Det är så viktigt att kunna säga hur mkt nån betyder tycker jag, kärlek kan man aldrig få för mycket av. Strössla på med beröm och komplimanger bara! 

Blir varm bara av tanken på dem, mina fina tjejer. 

Mardröm...

Inatt härjade Agnes mer än vanligt. Hon vaknade och ville gå upp typ kl 02, hon grät och var rädd och kunde verkligen inte somna om. Vi fick titta på ett My little ponyavsnitt innan hon efter mkt ljudliga protester somnade om. 

Nu på morgonen kom förklaringen när jag frågar varför hon var ledsen inatt. "Jag gjät för att jag kände att jag hade hägg (skägg). Jag såg det på en bild i din telefon å så kände jag att jag va helt taggig, som pappa". 

När hon berättade om drömmen kände hon hela tiden på sin haka och på kinderna som för att försäkra sig om att hon är utan skägg. Hon berättade med sån inlevelse om drömmen och det syntes att hon verkligen tyckte det var läskigt. Lilla skruttan. 

Skruttiga dagar

I onsdags fick Selma feber på eftermiddagen. Bara det var lite förvånande med tanke på att jag inte kommer ihåg när hon hade feber sist. Efter några timmar kräktes hon en gång men verkade egentligen inte må illa. Hon fick stanna hemma både torsdag och fredag och blev bättre och bättre. Jag spanade ner i halsen och där var det illrött och på halsmandlarna var hon vitaktig. Doktor mammas diagnos fick bli halsfluss. Nu är det söndag och febern är fortfarande högst närvarande och utan Ipren ligger hon däckad. Om febern kommer tillbaka ikväll får det nog bli besök på mammas jobb för fröken imorgon...

Utan Ipren 

Med Ipren 

En på varje arm

Så sitter vi här. Tjejerna och jag. En tös på varje sida tätt intill. Båda älskar att ta ett rejält tag runt en av mina armar var. De är ganska mammiga de här tjejerna, framförallt den lilla. Hon har sen dag ett försökt imitera en siamesisk tvilling och trots att hon i perioder blir lite mer självständig och ibland även pappig så kommer hon alltid tillbaka. Trots att det ibland kan vara lite smått irriterande med en extra kroppsdel på ca 16 kilo så är det ändå otroligt mysigt. Speciellt en sån här dag, en sån här grå och mörk måndag i november. Då behöver man all kärlek man kan få!

OMFG

Den här veckan alltså. Fullt ös medvetslös som det stod i taket på grabbarna grus back in the days. Jag är van vid 4-dagarsvecka som ägnas åt 1 jobb. Kanske 1,5 jobb om man räknar cheferiet och arbetsterapeuteriet för sig. Nu däremot har jag spenderat veckan på 3 ställen på 5 dagar. 100%. Det var inte igår. Det gamla och de två nya. Puh! Bara att andas och gilla läget. Gamla jobbet är ju väldigt specialiserat och nya helt otroligt brett. Gillar båda grejerna så det här kommer bli kanon! Nu är det iaf chill i soffan som gäller, heeeela kvällen. 

Sketslut...

Halloween

Barnen har sett fram emot den här dagen ungefär lika länge som julafton. Egentligen är det lite samma sak för dem. Båda dagarna går ut på utklädnad och att få saker i överflöd utan att ha en aning om vad som ligger bakom. Jag har inte heller full koll på det där hur pumpor, häxor och tiggandet av godis hör ihop men kidsen älskar det. Så idag gjorde jag mig till lite extra. Vi bjöd hem några av Selmas kompisar, jag fixade lyxig fika och så pyntade vi till det lite. Kul grej och barnen uppskattade en kväll med "tjejmys" och "tjejsnack" som de uttryckte det. OMG vilka små tonåringar de är. Ena sekunden är allt lugnt och fint, nästa sekund bryter tredje världskriget ut. Så är det kanske när de känner varandra så väl. Efter fikan fick de iaf gå ut och spöka lite och fick ihop sjuka mängder godis... En kompis stannade kvar och nu sover de sött. Förhoppningsvis hela natten, 

Ridskolepremiär för Agnes

Idag var det dags för Agnes första "ridlektion", eller knattepromenad som det kallas. Hon fick minsta pytteponnyn i stallet precis som hon ville. Precis som på en riktig lektion fick de sitta upp inne i ridhuset och sen gick vi ut. Pontus med sina korta miniben går inte så snabbt så titt som tätt fick vi trava ikapp de andra. Skitkul tyckte Agnes "spring mer mamma!!!". Selma o Stefan gick också med runt och i slutet fick Selma ta över grimskaftet, hur stolt var hon inte då?!?! Väl tillbaka i ridhuset skulle det travas litegrann och då fick Selma fortsätta leda Pontus. Söta tjejer som hade riktigt kul ihop! Det blev en fantastiskt mysig dag. Nu väljer jag att glömma bort att större delen av helgen har bråkats bort *poff* så var det tråkiga minnet historia. 

Hösten håller i sig

Det känns som att hösten kan vara kvar hur länge som helst. Man kan nästan se hur löven, trots att de gått igenom hela sin färgskala, klamrar sig fast på trädens grenar. De vägrar att släppa och varje dag vi får ha dem kvar är fantastisk. Det är fortfarande varmt och solen dominerar de flesta dagarna. Något regn har vi nog inte sett på flera veckor. Jag älskar  verkligen den här årstiden och alla dess färger. 

Idag var det dags för ridning. Barnen red ute i skogen och det var alldeles magiskt.

  

Selma och Ventus

Ute på promenad

Ladda batterier

Helgen har präglats av härlig PMS. Känslorna har varit trista och mörka med ständigt hotande åskmoln som kommer fram i tid och otid. Vilket jävla påhitt det där med hormoner är. Idag lättade det iaf när vi tog oss iväg till Tahesjön för lite korvgrillning och familjemys. Tjejerna som bråkat en hel del idag, troligen pga den lite sena kvällen igår blev på fantastiskt humör och lekte tillsammans. Det var tyst, lugnt och otroligt vackert på stranden. Jag riktigt kände hur batteriet gick från knallrött till grönt. Sedan gick jag hem när resten tog bilen. Även det, att gå i skogen och lyssna på ljudbok är livskvalitet för mig. Perfekt egentid. Den här veckan bjuder på nytt jobb och nya äventyr... 

Första kalaset själv

Idag var Agnes på kalas själv för första gången. Det är stort. Hon är STOR. Känns som det var igår som Selma var på sitt första kalas. Agnes har levt på socker idag och det har märkts på humöret som har varit en galen berg och dalbana. Vi invigde pizzahut och hon satt inte på rumpan i mer än 1 minut. Upp ner upp ner ner upp. Hon åt väl typ 1/10 pizzaslice och lite glass...

Resultatet av en dån dag är helt sketslut föräldrar som möjligen kommer däcka i soffan inom kort... 

Hösten är här!

Och med den kommer mystiska prickar på Agnes. Hon verkar ha hittat på nån egen variant av prickar som ingen kan identifiera. Nätterna har varit hemska och flaschbacks till höstblåsor och vattkoppor har susat förbi. Mycket mystiskt! Med hösten kommer också ett stundande avslut på jobbet inför nya äventyr på hemmaplan. Också väldigt mystisk känsla. 10 år i Värnamo är påväg att ta slut. Blandade känslor delux. 

Med den här hösten kommer även uterumsbygge (mestadels för mannen). Det känns kanonbra och kommer bli hur bra som helst! I helgen ska panelen upp efter att Stefan målat den i veckan. Vädret har passande nog varit helt fantastiskt och kvällarna har bjudit på färgglada solnedgångar och brinnande skyar. Älskar denna årstid!!!

Uterum på G

Nu har byggarbetarna kommit och satt igång vårt projekt uterum. Paranoid som jag är oroar jag mig för att vi ska bli blåsta och få ett fuskbygge till uterum men de känns seriösa och duktiga. Ska bli kul att se hur det blir! 

Dag 1

Dag 3

Dagarna flyger fram

Måndag, fredag, måndag, fredag... Så ser det ut nu efter semestern. Ibland i träffar en och annan onsdag eller söndag men mest är det måndag känns det som. Men nu finns det hopp om förändring iaf. Nya jobbet börjas på halvtid 12/10. Känns helt sjukt att 10 års pendlande nu har nått sitt slut. Fantastiskt skönt men samtidigt massa delade känslor... Det kommer bli bra! 

Idag drar ridskolan igång och i eftermiddag fortsätter Selma på simskolan "swimtime". Hon fullkomligt älskar det! Så fort hon hoppar ur vattnet frågar hon när det är dags igen. Så roligt! Det kostar ganska mkt så vi får hoppas att intresset behålls. 

För övrigt planeras för vintern semester till Florida för fullt, måste leta upp lite najsa och gärna relativt billiga boenden... 

Campingliv

Länge har jag drömt om campinglivet. Jag har så många härliga minnen ifrån otaliga campingsemestrar som liten att jag vill fylla mina barns barndom med lika mycket fluff. Mer än en gång har jag dock funderat över om mina föräldrar hade lika odelat positiva upplevelser som jag. Det lär jag väl bli varse nu. Vi inviger just nu mitt reafyndade familjetält på Öland. Jag har förberett packning på ett närmst maniskt sätt. Drömt om dåligt packade bilar, bortglömda badkläder och till och med bortglömda barn. Hittills har allt gått bra. Vi har lyxat till det med elplats för att tillfredsställa våra behov av teknik och kall mat bland annat. Väldigt värt det! Vi har köpt ett litet gaskök för att kunna tillaga enkla luncher och koka vatten till kaffe typ. Öland känns för övrigt som ett toppenresmål och campingen är fräsch och trevlig. En av fyra nätter avnjutna, hoppas dock på liiite bättre sömn den här natten än förra. 

Redo för avfärd!

Invigningsskål!

Kvällsvy

Tandborstningsdags!

Cykeldags