Agnes 3 år

Nu är det alltså tre år sedan familjen utökades med denna charmiga, envisa och numera trotsiga lilla donna. Hon förgyller våra liv och ger oss huvudbry dagligen med sina påhitt och roliga uttalanden. Eftersom hon fyllde år på en röd dag kunde vi fira henne med familjen på den rätta dagen och hon hade sååå roligt. Roligast av allt var nog att ha storkusinerna nästan för sig själv ett långt tag. De var både ute och inne och Agnes fick styra och ställa med de 7 år äldre kusinerna bäst hon ville, hon älskade det!!! Vädret var underbart och så har det fortsatt även idag, ljuvligt att kunna vara ute i trädgården och njuta. Enda problemet är att barnen inte kan somna på kvällarna pga ljuset... Men det kan det vara värt! 

"Pappa kan du läsa vad det ståj på kortet? Jag kan inte läsa så bja, ja ha inga glasögon"

Mmmm... Glasstårta!

Stor dag för stor tjej

De senaste månaderna har Selma kommit titt som tätt och påpekat att den ena tanden efter den andra gör ont. Allt i hopp om att den ska vara lös och vara på väg att tappas. Det är ju en stor grej det där, att bli stor och tappa första tanden. Spänningen är olidlig. NU är den första tanden lös på riktigt och det är STORT. Mormor och morfar ringdes upp på studs för att bli invigda i nyheten. Jag drabbas av akut nostalgi och viss ångest över att tiden springer iväg, att min lilla tös ska tappa det där lilla risgrynet som gjorde entré först av alla. Snart flyttar hon hemifrån typ. 

Idag på ridskolan gjorde hon debut på en STOR häst och fick mycket beröm för hur bra hon hanterade den tunga fjordingen, mammastoltheten slog till rejält. 

Stor dag på många sätt. 

Barnloppisdags!

I lördags var det dags för oss att arrangera vårens barnloppis här på skolan. Ett kärt besvär kan man nog säga. Jättemycket jobb, ont i ryggen, svettigt, nervöst och alldeles, alldeles underbart. Det är ett härligt gäng tjejer som är med och jobbar och det är spännande att se hur mycket vi kan vässa våra metoder för att göra det till en bättre och även smidigare shoppingupplevelse. Vi vill ju även att alla säljare ska bli av med så mycket som möjligt och då gäller det att ligga i och göra reklam. På nåt konstigt sätt är denna helg en riktig höjdpunkt trots att det tar mycket både tid och ork i anspråk. Shoppingen för min egen del var väldigt lyckad och jag fick tag i massa kläder till barnen och även lite pussel. Allt för ynka 200 kr efter att min vinst dragits av. Jippi! 

 

Rastlös kreativitet

Sen i onsdags har Agnes varit krasslig här hemma. Tempen ligger stadigt på runt 38 utan alvedon. Nätterna är skit och på dagarna har jag ett mänskligt plåster på mig. Då gäller det att gilla läget kan man säga... Jag blir sjukt rastlös av sånt här och det var verkligen tur att barnens mormor och morfar förbarmade sig över oss igår och var barnvakter så att vi kunde gå ut och äta (och dricka) med Fredrik och Julia. Så välbehövligt! Dagen har fortsatt i feberns tecken och nu har Stefan och Selma åkt iväg för att få komma ut och träffa folk. Jag har sytt lite mössor och kollat på x antal barnfilmer. Hoppas det här vänder nu...

Pillow talk med litet busfrö

Agnes har utvecklats till en väldigt busig liten fröken. Hon har ständigt en räv bakom örat och man vet aldrig vad hon ska hitta på härnäst. Men hon är samtidigt så fruktansvärt charmig. Tycker jag. Och jag är ju inte alls partisk... 

Ikväll låg vi och småpratade lite vid nattningen och hon skötte snacket mestadels själv. 

Agnes- ja e en busig onge mamma. Jättebusig. Men ja e inte dum. Baja lite tokig. Demma (Selma) tycke ja e tokig nä ja pjuttar *asgarv åt sig själv*.Demma pjuttaj också, du me o pappa me *hysteriskt fniss*. 

Sen byter hon samtalsämne. Jag försöker hålla mig tyst för att hon nån gång ska somna. 

Agnes- du e så söt mamma, du e jättehin. Ja e me söt å hin. Då måste jag ju bara hålla med. Sen får jag en puss på munnen, en på kinden och en i pannan. Det hela avslutas med att hon slickar mig på kinden och sen bryter ännu ett fnissanfall ut. Min lilla tokfia.

 

Klagan på dagens föräldrar

Ibland blir jag lite matt. Lite matt på den "äldre" generationen som inte på något sätt drar sig för att ständigt och jämt hacka ner på dagens småbarnsföräldrar. Klagas det inte på att vi envisas med att lämna våra stackars barn på förskolan 15 timmar/vecka under föräldraledighet så klagas det på användning av sociala medier och mobiltelefoner. Jag FATTAR att det ser illa ut när ett stackars barn försöker få kontakt med sin mamma som har blicken fastnålad i telefonen och jag fattar att det inte är en universallösning att stoppa en padda i handen på en grinig unge. 

Men det här gnällandet verkar ju gälla alla, som att vi alla är stöpta i samma form och som att vi alla hellre sitter vid mobil/dator/padda hellre än att umgås med våra barn. Retade upp mig på detta när jag råkade sätta på "Fråga doktorn" idag. Det jämrades då hej vilt över dagens föräldrar som tydligen inte har annat för sig än att spela candy crush och läsa bloggar. 

Jag kan erkänna att även jag ägnar mig åt detta. Men det är vid den här tiden på dygnet. Det är när jag redan nattat mina små genom att läsa varsin bok, berättat om den lilla lilla gumman i den lilla lilla stugan samt sjungit A,B,C låten och blåsippan ute i backarna står ca 2 ggr vardera. Så kom inte och säg att alla är likadana och att allt dagens föräldrar gör är hjärndött fingrande på en spelplatta för det tror jag verkligen inte. Men alla kan vi väl behöva slappna av lite och bara vara allmänt menlösa ibland... Ofta får man ju för sig att allt var bättre förr eftersom man liksom glömmer det dåliga och jobbiga. Kanske ska dagens allvetande och väldigt generaliserande expertpanel fundera lite hårdare över om allt de själva gjorde var så himla bra. Som att röka hej vilt runt barnen, åka utan bilbälte/bilstol och släppa ut barnen i mörkret utan dagens standardutrustning reflexvästen. Bland annat. 

Nej jag tycker faktiskt att merparten av oss gör ett asgrymt jobb och jag imponeras ofta av hur mycket vi faktiskt kan jonglera med vad gäller karriär, familj och allt annat som ingår i livet. Så varför inte hejja på oss lite istället för att besserwissegnälla och agera som är sämre än den äldre generationen? 

Nej nu är det bäst att jag tar tag i saftandet, syltandet och brödbaket så att jag inte Gud förbjude ger mina barn något halvfabrikat imorgon. 

Swoooosch

Vad händer med dagar, veckor och månader? Tiden bara rusar fram och jag hinner inte med. När någon frågar mig hur gamla barnen är säger jag snabbt som ögat: fem och två. Det är snart inte sant längre, och knappt nu heller för det är ju en enorm skillnad på en nybliven tvååring och en snart treåring. Selma har också blivit så himla stor. Hon kan plocka ur diskmaskinen och pyssla medsmåpill som ingenting och hon resonerar som en fullvuxen. Det gör ju dock inte Agnes än men det är inte långt kvar. Årstiderna flyger också fram och nu står våren för dörren, vilken lycka! Och på tal om Lycka undrade Selma häromdagen vilket djur vi ska hyra i år, en häst tyckte hon själv var lagom. 

Premiär i skidbacken

Idag var hela familjen ledig, solen lös, fåglarna kvittrade och vi fick feeling. Vi drog till till knaggebo och lät kidsen känna på skidsemester extra light. Stefan och Selma fixade skidor först och sen bar det av till övningsbacken, en liten kombinerad pulka och skidbacke för riktiga gröngölingar. Selma tog till sig snabbt som ögat och åkte själv ganska snabbt. Agnes ville också testa och eftersom det bara kostade 100 kr fick hon det. Det var dyr timpenning om man tänker att det kostade 100 kr för ca 20 sekunders åkning. Hon var duktig så länge hon hade humör och ork, men det havererade ganska snabbt. Beror säkert på att hon var trött sen natten då hon hade en släng med feber. Nu har hon testat iaf! Det här lär vi göra fler gånger!

Vardagens kontraster

Idag slogs jag av hur stora kontrasterna är i livet. Först rev jag av en dag på jobbet. 8 timmar av sysslor som är väldans seriösa och kräver mycket koncentration och ställer höga krav på ordningssinnet och disciplinen. Jobbet är inspirerande och taggar mig att alltid göra  mitt bästa. Efter jobbet kommer jag hem. Snabbt som attan har jag hoppat i mysbrallor och inom någon minut har jag hamnat på Agnes golv och hon matar mig med träkakor och luftkaffe om vartannat. Jag är stundtals en häst, matte eller tiger och det är ett rent nöje att få ta del av den något ambivalenta fantasivärlden som Agnes presenterar. I mellanåt pratar vi om lite mer verklighetsanknutna händelser såsom att bästisen på dagis är sjuk och att hon är saknad. Vi pratar om födelsedagen och önskelistan och ibland får jag en puss eller kram. Finns inget som värmer så. Det här är också otroligt inspirerande och peppande och gör att jag vill vara mitt bästa jag och ge den här lilla människan allt jag kan. Jag känner mig så glad och tacksam för allt underbart jag har i mitt liv!

Framsteg på ridskolan

Selma går på ridskola varannan söndag. Så otroligt nostalgiskt att åka till vissmålen och uppleva gamla barndomsminnen. Jag uppskattar nog detta lika mycket som Selma, om inte mer! I söndags var det dags för första lektionen för i år och Selma fick favoriten Lilleman. Underbart söt liten vit shettis. Alldeles lagom storlek både att göra iordning och rida. Selma blev såååå stolt när hon kunde kratsa framhovarna själv. Hon klarade sedan lektionen helt utan grimskaft och jag hjälpte bara till några få gånger samt fanns till hands vid trav. Så kul att hon själv kände av framstegen! Nu är jag mer sugen än nånsin på att själv börja rida. 

Pysseldag

Idag har vi varit lediga jag och barnen. Efter att båda barnen plötsligt drabbats av surfplattevirus och gärna skulle spendera hela dagarna framför plattan tänkte jag att vi måste ha en teknikfri dag... Eller iaf några timmar. Så jag dukade upp med allt pyssel jag kunde frambringa, färg, kartonger, makaroner, saxar, piprensare mm mm. Sen satt vi där och pysslade, pysslade och pysslade. Vi hade såååå mysigt och bara pratade om allt vi tillverkade. Det märktes att barnen uppskattade den tiden. Jag la alla måsten på hyllan och lät det bli kladdigt och skräpigt omkring oss. Stundtals pausade vi och tog en frukt framför favoritfilmen Frost. Sen pysslade vi vidare. Totalt höll vi på i typ 3-4 timmar. Härligt! Sen är det ju synd att barnen inte tycker att jag "förtjänat" en stunds lugn och ro med kaffekoppen efteråt men det är väl dagens I-landsproblem egentligen, att vara FÖR populär hos älsklingarna. 

Selma på sjukan

På juldagskvällen gjorde vi premiär på akutmottagningen. Vi har klarat oss länge utan att behöva åka dit men nu var det alltså dags. Tidigare den kvällen åkte barnen pulka. Selma åkte in i en stolpe och slog i huvudet. Hon blev jätteledsen och klagade länge på ont i huvudet. Väl hemma somnade hon efter någon timme.  Sen vaknade hon igen efter deygt en timme, grät och klagade på huvudvärk och sen kräktes hon. Rådet från 1177 var att åka till akuten så det gjorde vi. Det gick ganska smidigt och vi kom dit ca 21.15, 23.45 var vi inskrivna på barnavdelningen där vi fick spendera natten med kontroller varannan timme. När läkaren på akuten sa att vi skulle vara kvar blev Selma lite ledsen. Hon låg och tittade i taket och såg fundersam ut.

Jag- "vad tänker du på?"

Selma- "jag försöker tänka på något roligare"

Jag-"vad tänker du på då?"

Selma- "bajskorvar och sånt". Fniss fniss fniss....

Allt gick bra och vi fick åka hem direkt efter ronden på morgonen. Nu är hjälmar inköpta. Slutet gott allting gott. 

Trött tjej mitt i natten på akuten.

Hemma igen!

Julefrid beställd...

Tiden för leverans var dock lite oklar. Det förvånar mig inte om den helt uteblir faktiskt. Just i den här sekunden är friden på besök, troligtvis bara på blixtvisit. Barnen leker tillsammans på sina rum och är snälla mot varandra. Innan jul var peppen så påtaglig att man kände den överallt. Hela tiden. Selma kunde inte somna för att hon bara tänkte på tomten och Agnes var bara allmänt bångstyrig. Selma har lugnat ner sig nu men Agnes är fortfarande minst sagt lite besvärlig. Ena sekunden är hon världens goaste lilla tjej med snällt bus i ögonen och i nästa sekund förbyts snällheten till jäkelskap och busen blir hyss. Samtidigt utvecklas hon mycket och pratar mer och mer. Hon tränar också på att vara utan blöja men allt sker på den lilla damens egna villkor. Nu hoppas jag dock att vi kan få lite lite lugn och ro, om så bara för 10 minuter så jag hinner dricka upp mitt kaffe. 

Söt som socker...

Vi äter aaaaldrig i soffan....

Julafton

Så kom äntligen dagen med stort D. Dagen då alla önskningar ska uppfyllas, dagen då snön ska falla mjukt och magarna ska fyllas med julbordets alla godsaker. Det är även en mycket klyschig dag med mängder av välupprepade favoritcitat ifrån Kalle och många tillgjorda röster när den där efterlängtade, skäggiga gubben med röd luva knackar på. Men det är ju en sån underbar, mysig och välsmakande tradition att den tål att upprepas år efter år efter år... Vi firade här hemma med både barnens mormor, morfar, morbror, farmor, farfar och faster med tillhörande Kian. Det där tycker jag är lyxigt, att få fira med familjens båda sidor samtidigt utan att behöva dela upp dagen i två delar. Vi åt, åt, åt, delade ut paket, byggde lite, lekte lite, spelade julklappsspel, spelade sällskapsspel och bara mös. En perfekt dag och kväll. Tomten fick kramar av alla tre barn men jag tror bara att ett eller möjligtvis två av dem visste säkert vem som gömde sig bakom skägget. Selma fick sin hett efterlängtade apa som nu är döpt till Lilly och Agnes fick bland annat ett dockskåp med tillhörande möbler och dockor, allt i perfekt storlek för hennes små stundtals hårdhänta nävar. Idag har vi varit ute och åkt lite pulka och bara chillat. Trötta som tusan!

Mys med morfar 

Selma och Lilly

Agnes och nappen

Från dag 1 har Agnes varit bästis med nappen. Inte så att hon varit beroende av den jämt eller så men de har kommit bra överens hon och ljuddämparen. Jag tycker också att det är ett sjukt effektivt sätt att få lite lugn och ro. Det var av just den anledningen som jag kände en viss oro inför Agnes beslut att lämna nappen till Bernie på Teneriffa. Det kändes lite småoroligt att genomföra en 5 timmar lång flygresa utan möjlighet till just ljuddämpning. Trots mitt försök att sälja in tomten som nappmottagare stod hon fast vid sitt beslut. Sista kvällen kom så stunden. Bernie skulle få n.a.p.p.e.n. Och han fick den. Utan problem. Vingvärdarna gjorde en liten grej av det och alla klappade i händerna, hon blev så stolt lilla skruttan. Efter detta har det inte varit några problem alls att vara utan. Hon somnar på kvällarna, sover på nätterna, somnar på förskolan och känner sig SÅ stor. Ikväll när jag nattade henne behövde hon inte ens klänga innanför mina kläder utan sjöng bara några luciavisor innan hon sussade sött. Så skönt! 

Bra att ha en storasyster att hålla i handen...

Tema på förskolan

Den här terminen har barnen följande tema på förskolan: moder jord. Det handlar om att värna om vår jord bland annat genom att ta tillvara resurser. Barnen lär sig vikten av återvinning och tränar på att se nya användningsområden istället för att direkt slänga saker. Det här temat har de verkligen lyckats med på snilleblixten och jag ser spår i vår vardag dagligen. Agnes tar gärna hand om allt skräp (eller det hon anser vara skräp) och "åtejhinnej" det illa kvickt. Det är inte så noga med sortering i hennes fall utan allt hamnar under diskhon. Det nynnas och sjungs också en hel del på temat... 🎶moder jooord moder jooord... Fantastisk plats att leva påååå... Osv osv. Temat har även lett till att vi har ca 20 tetrapak stående på köksbänken i väntan på att lämnas av på förskolan och julpysslet. 

Idag precis när barnen skulle sova tog sig temat ett nytt uttryck. Agnes drog ur kudden ur örngottet och sa "nu ska ja va hopgubbe (sopgubbe)". Sen började hon med seriös min och allvarlig gångstil gå runt och plocka upp kläder, leksaker och tidningar ner i örngottet som sen skulle hivas i sopbilen. Selma var inte sen att hänga på och efter en stund var vardagsrummet mest likt en soptipp. Men jag imponeras av hur driftig den där lilla tvååringen är... Under tiden de plockade skräps sjöngs självklart: kross kross kross, motor motor motooor

Min lilla hopgubbe

En av varje?

Läste nåt så fruktansvärt irriterande idag. En tjej som har en son och nu är gravid igen fick kommentaren att det skulle väl vara fantastiskt om det nu blev en liten prinsessa som då skulle göra familjen fullkomlig. Jag kräks lite för mig själv när flickor måste benämnas prinsessa först och främst men sen att "en av varje" ska vara normen, det optimala alla vill ha är ju bara löjeväckande. En pojk och en flicka. En som ska leka med bilar och en med dockor. En som ska kläs i tuffa skjortor och jeans medan den andra ska vara sockersöt i rosa fluff och krimskrams, gärna med en gullig frisyr. En som pappa kan ta med på alla sina manliga favoritaktiviteter, gärna ut i garaget för att meka och bli skitig. Flickan ska tycka om att leka hushåll med mamma, städa, tvätta och leka kafferep. För varför skulle det annars vara så viktigt att ha en av varje? Om det inte går ut på att vi ska få skapa varsin liten mini-me som föräldrar? För HUR konstigt skulle det inte vara om det var den lille sonen som råkade älska att byta blöjor på dockan och ta läppglans på läpparna? Eller om tösen var den som hejjade fram favoritlaget till seger eller följde med på bilmässan. Jag tycker verkligen att vi har fått en av varje redan. En som är envis och kan själv redan vid 2-års ålder och en som är 5 men som fortfarande aldrig varit i någon "kan-själv" fas, en mer bekväm och en arbetssam. Vi har en som älskar närhet över allt annat som mer än gärna skulle växa ihop med någon mysig vuxen och stanna där i någon slags trygg symbios medan den andra, den lite äldre har fått övertalas och trugas med för att hon ska komma och sitta i något knä överhuvudtaget. En självständig och en närhetsjunkie. Vi har två olika barn med två helt olika personligheter. De är långt ifrån lika och jag tänker aldrig behandla dem som en enhet enbart baserat på att de är flickor.... 

Ganska så lika men ändå totalt olika...

Agnes på gympa

På torsdagar går Agnes på gympa. Varje sag när Stefan hämtar henne så frågar hon "ska vi gå på gympa idag?". Lyckan är stor den där dagen i veckan då det faktiskt är dags att dra på gympadräkt, strumpbyxor, tyllkjol och hello-kittydansskor. Idag mötte hon upp mig direkt när jag kom innanför dörren med byxorna halvt neddragna "ja kan väl inte ha byssor på jympan mamma?" 

Sen skuttade hon iväg och hämtade sin outfit som hon älskar. Sen skuttade hon vidare till Selma och hennes kompis: "ja kan inte leka med er idag, jag ska på min jympa haktiskt". 

När vi väl var på gympan så började hon med en helgalen energi och skrattade oavbrutet. Jag anade dock att detta beteende egentligen berodde på övertrötthet och visst hade jag rätt. Efter ett varv av hinderbana började Agnes springa fram och tillbaka på läktaren istället och hon var precis så där flamsig och oregerlig som hon blir när hon är trött. Så vi avbröt lite tidigare och åkte hem, bättre att passa på innan den riktiga tröttheten slår till. 

Innan gympan

In action!